God Jul önskas alla!

Nu drar det ihop sig mot julledighet och det skall bli riktigt härligt! Och sedan - efter helgerna och ledigheten så får vi avsluta med en riktigt stor hundutställning här på hemmaplan. Det är ju utställning på mässan i trettonhelgen - My Dog!

Cairn går på fredag och lördag förmiddag om det är någon som är nyfiken på att åka och titta. Utställningen börjar vid 9-tiden.

Och innan dess är det förstås Jul!

Så då måste jag komma med en sedelärande historia. Jag känner plikten som uppfödare...

Det handlar om att tänka på vad ni ger era hundar att äta:

När David var liten så hade jag ju två boxerhanar - Jambo och Nocke. Såklart att vi ville att de också skulle få var sin julklapp. Men vad skulle de verkligen gilla (förutom pappret då)!? Jo, leverkorv bara måååste ju en hund älska!

Så vi köpte dem var sin leverkorv och slog in. De var väl sådär tio-femton centimeter - korvarna. Hundarna fick sina paket och öppnade dem oslagbart snabbt. Jambo, den lite äldre av de båda tog sin korv försiktigt och lade sig på köksmattan och slickade på den. Så kunde han hålla på i timmar med godsaker innan han slutligen gjorde slag i saken och åt upp vad det nu var.

Nocke däremot var en hund där allt hände väldigt snabbt. Så fort han tyckte att något var spännande eller intressant så fick han härdsmälta i hjärnan! Han kunde liksom bara ha en enda tanke i huvudet i taget. Snäll och mycket glad och pigg men kanske inte jättesmart!

Nåväl... Nocke öppnade sitt paket... innan korven ens hunnit ur pappret så svalde Nocke den hel! Men en hel leverkorv chockar en oförberedd boxermage så i nästa sekund så kom korven upp igen. När korven var på väg ut genom munnen så bet Nocke av den i farten och svalde halva. Den hann alltså inte ens ut innan den åkte ner igen! Och i nästa sekund svalde han också ner den sista biten. Allt under ett ljudligt hulkande och slafsande! Det hela var en helt obeskrivlig syn! Att en korv kan göra en sådan färd så snabbt!

Han mådde inte så bra sedan heller, såg man... korven visste inte riktigt om den skulle stanna eller åka upp igen.... men den stannade i alla fall.

Senare på kvällen var ingen av hundarna så bra i magen (en lätt underdrift)... feta leverkorvar skall kanske inte intas i så stora mängder! Men det är ju sånt som är mattar och hussars sak att tänka på - för hundarna gör det inte!

Efter det har jag alltid försökt tänka på vad jag ger och hur jag ger det - korvar skärs i bitar OCH jag köper inte affärens fetaste korvsort heller fler gånger. Eller härligt maffiga tvåkilos rökta ben... Är det gott så äter hundarna upp det - fort! Och det kommer ut fort också!