Bomber och raketer!

God fortsättning allihop!

Med tanke på vad Marianne skrev när det gäller påsk- och nyårssmällare, tänkte jag lägga till lite av mina erfarenheter.

Som de flesta av er vet, bor jag ju alldeles vid en stor, härlig gräsäng (matta), som skolbarnen använder för det mesta. Men vid Nyår samlas alla som bor i närområdet (och det är många) vid tolvslaget och smäller av nyårsraketerna. Och jag lovar, de är väldigt, väldigt många!! Och de syns och hörs! Mycket!! Och eftersom jag bor knappt 20 m ifrån "avskjutningsplattan" händer det tyvärr alldels för ofta att det landar "sneseglare" på vårt tak och altan, vilket naturligtvis gör brandrisken stor.

Därför vill jag inte vara hemifrån denna helg, vilket har gjort att vi har fått fundera mycket över det här med hundar och smällare.

Här är några tips, som har fungerat bra för oss:

.

* Det viktigaste är att du själv är lugn, och inte gör någon stor sak av att det blinkar och knallar. Är du nervös, blir hunden nervös

.

* Ge maten i tid, så ni kan ta en tidig kvällspromenad, gärna före kl 18. Då klarar sig hunden till efter ett, och då har det ofta smällt färdigt

.

*Verkar hunden orolig när det smäller, kan man dra ner persiennerna (om det skjuts alldeles i närheten) och sätt på musik eller tv så att det tar udden av knallarna

.

* "Dalta" inte - om ni tröstar älsklingen förstärks bara intrycket av att det som just hände var jättefarligt. Försök visa lugn och forsätt med vad ni gjorde. Fya inte heller om älsklingen skäller på ljudet, avled lugnt uppmärksamheten med en leksak eller en godis - precis som vanligt

.

Enkelt, eller hur??? ;D

Tänk vad tiden går, detta kort är taget i juli... ;D

Hoppas ni får en härlig nyårshelg!

Gott Nytt År

Gott Nytt År önskar Hugo med matte och husse! Jag matte sitter här och nyser och hostar och bara hoppas att det skall gå över fort.

Hugo gillar inte detta väder som är just nu, han tittar på husse och ser frågande ut, skall vi verkligen gå ut i detta väder? Matte har ju just nu legitima skäl att hålla sig inne så länge förkylningen håller i sig *s*.

Tack Marianne för att du varnar oss för raketerna, visste inte att det kunde vara smaskens, men det borde jag ju egentligen fattat, för allt som finns löst liggande på marken är ju både spännande och för det mesta ätbart.

Ser framemot My Dog och hoppas att Hugo också gör det och uppför sig som en champion *s*.

Gott Nytt år från Hugo, matte och husse.

Nu rusar tiden fram!

.... och snart är det NYÅR!

Jag vill passa på att önska alla ett gott slut på 2007 och att 2008 blir ett riktigt gott år för er alla!

En liten varning!
Förbrukade raketer och smällare innehåller rester av krut (eller vad det är) och i krutet finns det väldigt giftiga ämnen!
Hundarna (i alla fall mina) tycker att smällare är jättegoda att tugga på men det är inte bra för dem. Tydligen är det inte helt ovanligt att hundar dör för att de blivit förgiftade sedan de ätit smällare eller raketer.
Så nuförtiden får mina inte käka det till deras stora förtret. ;)

En annan sak jag kom att tänka på häromdagen var att jag kanske skulle varna er för att ha hundarna lösa nu när det smäller lite överallt. Naturligtvis är en orsak att hunden kan bli rädd och springa bort men ett annat skäl är att cairn kan tycka att det är väldigt spännande med raketer och smällare. De kan tänkas vilja springa efter och ta dem! Inte helt lyckat som ni kanske förstår.
Ingen av mina eller Lisbeths hundar är skotträdda. Flera av dem blir dock ganska upphetsade och upptända när det smäller! De vill gärna springa och skälla i fönstret men det är mer för att varna oss för konstigheterna, tror jag, än att de är rädda. Ute kan de bli alldeles till sig och upphetsade. Typiskt terrier är väl också att de gärna vill jaga efter det de tycker är konstigt i stället för som andra hundraser som kanske blir rädda och vill fly.
Såklart finns det skotträdda cairns också men man behöver inte förutsätta att ens egen skall bli det - det kan som sagt lika gärna bli tvärtom!

En liten bild på en flyende Kola (Ginny är efter henne) för att påminna er om att om bara några månader kommer solen och värmen tillbaka!

NÄSTA helg är det My Dog på Svenska Mässan!
På fredag skall vi ställa ut några valpar och några av de vuxna och på lördag skall vi ställa ut några av de vuxna igen.
Fredag är vi i ring 18 och valparna skall in i ringen redan kl 10.00. Sedan är det ett antal vuxna cairnterriers så vi kommer säkerligen att vara där i flera timmar
På lördag är vi i ring 11 och utställningen börjar kl 9.00 även om våra tikar nog inte skall in förrän framåt kl 11 eller så.

Kom gärna och kika! Lisbeth är också med vilket är tur för då får ni någon att tala med! Jag blir alltid väldigt stressad och nervös när jag skall ställa ut. Är inte trevlig förrän efteråt! Det är ju också några valpköpare där - i alla fall Happy och Hugos familjer - eftersom de skall ställas ut i valpklassen.
Det brukar vara otroligt mycket hundar och människor - jätteroligt att gå och kika. Och det brukar finnas hundtillbehör till bra priser (om man klarar trängseln runt försäljningsstånden). Man får ej ta med hundar som ej skall ställas ut (lika bra det)!
Om ni är medlemmar i SKK så ta med medlemskort så går ni in till ett lägre pris.

Här kan ni hitta massa information: www.mydog.se

Ha det gott!

God Jul önskas alla!

Nu drar det ihop sig mot julledighet och det skall bli riktigt härligt! Och sedan - efter helgerna och ledigheten så får vi avsluta med en riktigt stor hundutställning här på hemmaplan. Det är ju utställning på mässan i trettonhelgen - My Dog!

Cairn går på fredag och lördag förmiddag om det är någon som är nyfiken på att åka och titta. Utställningen börjar vid 9-tiden.

Och innan dess är det förstås Jul!

Så då måste jag komma med en sedelärande historia. Jag känner plikten som uppfödare...

Det handlar om att tänka på vad ni ger era hundar att äta:

När David var liten så hade jag ju två boxerhanar - Jambo och Nocke. Såklart att vi ville att de också skulle få var sin julklapp. Men vad skulle de verkligen gilla (förutom pappret då)!? Jo, leverkorv bara måååste ju en hund älska!

Så vi köpte dem var sin leverkorv och slog in. De var väl sådär tio-femton centimeter - korvarna. Hundarna fick sina paket och öppnade dem oslagbart snabbt. Jambo, den lite äldre av de båda tog sin korv försiktigt och lade sig på köksmattan och slickade på den. Så kunde han hålla på i timmar med godsaker innan han slutligen gjorde slag i saken och åt upp vad det nu var.

Nocke däremot var en hund där allt hände väldigt snabbt. Så fort han tyckte att något var spännande eller intressant så fick han härdsmälta i hjärnan! Han kunde liksom bara ha en enda tanke i huvudet i taget. Snäll och mycket glad och pigg men kanske inte jättesmart!

Nåväl... Nocke öppnade sitt paket... innan korven ens hunnit ur pappret så svalde Nocke den hel! Men en hel leverkorv chockar en oförberedd boxermage så i nästa sekund så kom korven upp igen. När korven var på väg ut genom munnen så bet Nocke av den i farten och svalde halva. Den hann alltså inte ens ut innan den åkte ner igen! Och i nästa sekund svalde han också ner den sista biten. Allt under ett ljudligt hulkande och slafsande! Det hela var en helt obeskrivlig syn! Att en korv kan göra en sådan färd så snabbt!

Han mådde inte så bra sedan heller, såg man... korven visste inte riktigt om den skulle stanna eller åka upp igen.... men den stannade i alla fall.

Senare på kvällen var ingen av hundarna så bra i magen (en lätt underdrift)... feta leverkorvar skall kanske inte intas i så stora mängder! Men det är ju sånt som är mattar och hussars sak att tänka på - för hundarna gör det inte!

Efter det har jag alltid försökt tänka på vad jag ger och hur jag ger det - korvar skärs i bitar OCH jag köper inte affärens fetaste korvsort heller fler gånger. Eller härligt maffiga tvåkilos rökta ben... Är det gott så äter hundarna upp det - fort! Och det kommer ut fort också!

God Jul önskar Hugo

Eftersom denna vecka bara kommer att försvinna med allt stök och annat så vill jag passa på att önska er alla en God Jul! Ett stort tack till Lisbeth och Marianne för alla goda råd och hjälp med trimning. Hugos första jul kommer nog att bli livlig misstänker jag, kompisen Snoddas skall vara här på Julafton och hur det skall gå till med klappar och gran, ja det återstå att se *s*.

Kan berätta att denna veckan har Hugo varit lös vid flera tillfällen och skött sig så jättefint och vi är så stolta över honom, hoppas nu att det håller i sig.



Ha en Riktigt God Jul alla!

Julkramar från matte Berit, husse Lennart och puss av "busen" Hugo

Hugo trimmad

Nu är Hugo trimmad och fin igen tack vare Marianne. Vi hade mysiga timmar tillsammans och det är alltid lika roligt att träffas. En liten skogspromenad med vovvarna Kola, Ginny och Hugo blev det och jag var lite nervös att släppa Hugo, men kände mig ändå ganska så lugn när Marianne var med. Jodå, han hängde med, men visade ändå tendenser på att vilja sticka så det är mycket träning kvar för Hugo. Husse var i Barcelona och tittade på fotboll över helgen och han hade nog varit lugnare än matte, det är jag säker på. Matte har kontrollbehov *s*.Stora varma tackkramar till dig Marianne och ha en härlig Luciakväll!Kramar från matte Berit och husse Lennart och en go puss från Hugo

Morrtenhälsning!

Hejsan! Här kommer en hälsning från ett 'grått nystan' som ligger och svettas framför kaminen... (envis som synden själv!)

Ett troll... eller är det en cairn??

Vad tycker ni?? ;)

(Undrar om man kan med och fråga "valpmattarna" om trimningshjälp??)

Må så gott!!

Trimma, trimma...

Ja, lite sen är jag med den helgrapport jag tänkte göra - efter förra helgen! Jag skrev minsann ett inlägg men sedan försvann det och trött som jag har varit efter jobbiga arbetsveckor så orkade jag bara inte skriva om det igen. Förrän idag.

Lilla Happy och matte + 30 var nämligen här på besök i helgen. Det var trimning som stod på programmet. Och trimma gjorde vi! Happy tyckte att en hel del var okej men ibland tyckte hon att vi var ganska dumma - ben och fötter var inte hennes favorit precis!
Men hon var väldigt, väldigt snäll! OCH hon var väldigt duktig med att stå på bordet - det märks att hon fått träna en hel del på det.
Jag och matte hade en riktigt trevlig stund med prat om både det ena och det andra. Det är otroligt vad mycket man hinner på några timmar!

Så här söt blev Happy (hon var iofs söt redan innan)!





Den här helgen är det ganska trimfritt vilket är skönt för min rygg. Fast jag kommer nog att plocka lite på Kola förstås - måste hålla hennes päls så att den är fin till My Dog!
Så är det inplanerat en sväng till Christina och Sally. Sist jag var där så hade hon en leråker runt huset och nu är jag spänd på att se hur trädgårdsplaneringen går framåt! Förutom att det är trevligt att träffas förstås!

Ha det gott och akta så att vovvarna inte äter svamp!
Marianne

Höst...

Ja, nu är det höst! I skogen är det härligt med alla färger och dofter som hör årstiden till. Men vissa nackdelar finns - lera, regn och tidig kväll.

Kanske är det lite sent påtänkt men jag skulle ändå vilja varna er med valpar för skogens delikatesser - svamparna! Ibland smakar valpar på även inte så nyttiga sådana vilket tyvärr kan leda till att man hamnar på Blå Stjärnan (och förstås än värre). Det var en eller två valpar förra året som åt sånt de inte skulle och blev sjuka.

Nu har även Citrus blivit trimmad. Hon var snäll och skötte sig riktigt bra - även om hon försökte slingra sig ur det hela mellan varven. Nu kom jag ihåg att jag hade en kamera också - det hade jag ju glömt när Hugo var här.

Precis som med Hugo kom det fram en något slankare valp när en del av "rocken" åkte av - även om Hugo allt tar rekord i pälsmängd!
Men visst är hon söt, lilla Citrus!

Nu är det dags att trimma resten också - Happy och Ludde... och kanske Bianca, om inte Marie har fixat det själv förstås.
Vi har tyvärr haft noskvalster. Både Lisbeths och mina hundar har gått omkring och nyst och snorklat något väldigt. Men nu har behandlingen tagit och nysningarna blir allt mer sällsynta. Men vi har liksom haft karantän här och inte kunnat träffa några andra hundar eftersom noskvalster är väldigt smittsamt.
Skall väl kanske tillägga att det är helt ofarligt med noskvalster och att det sägs vara väldigt vanligt. Ofta vet man inte ens att hundarna har det men ibland visar de som våra ett väldigt obehag, blir irriterade i slemhinnorna, drar in luft (snorklar) och nyser. Det finns olika behandlingar och den vi fick var Stronghold som också tar diverse andra parasiter. Så nu är våra hundar fria från löss, mask OCH kvalster - ett supermedel! (fast de hade nog varken mask eller löss förstås)

Det ryktas också om att det går kennelhosta runtom i Göteborg så var lite försiktiga med att låta hundarna hälsa på okända bekantskaper. De kan få kennelhosta även om de är vaccinerade men det brukar bli en lindrigare form då.

Vi hörs snart! Och hoppas att ni njuter av höstpromenaderna!

Hugos första trimning

Såhär fin blev jag när Marianne trimmade mig i Lördags. Husse fick testa lite också och det verkade gå riktigt bra. Matte blev nyfiken och skall testa nästa gång.

Hugo sov över hos Marianne och han var ganska så trött när vi kom hem med honom. Han hade ju haft full sjå med att försöka få igång Kola och Ginny, men dom blev ju lite trötta på honom kan jag tänka, han är ju så intensiv våran Hugo*s*. Dippen sa ifrån på en gång sådär fick han tji Hugo.

Stort tack till dig Marianne för övernattning och trimning, han är så mjuk och go nu och fin också. Ser mycket smalare ut. Jag var lite bekymrad innan att han var för tjock, men det var pälsen som gjorde att han såg ut att vara det.

Jag går fortfarande omkring och pratar om för alla vilken tur vi hade med val av kennel och vovve och att vi blev godkända också som valpägare. För goare kennelägare än Marianne och Lisbeth kan man inte få. Alltid hjälpsamma och inga frågor är dumma, för dumma frågor blir det ju verkligen ibland när man blivit cairnägare.

Ha det gott alla i höstrusket!
Kramar och från Hugo en puss
Berit och Lennart

Hugo sov över

Igår kom lille Hugo hit och skulle bo över natten. Matte och husse skulle ut och festa så jag passade på att fråga om jag inte kunde få låna honom - och det fick jag!

En sådan liten bushund det var! Han sprang omkring härhemma som en liten vilde med svansen vilt viftande hela kvällen! Ibland blev han alldeles utpumpad och kastade sig på golvet och vilade en stund - sedan var det full fart igen! Jag tror inte jag sett någon hund vifta på svansen så mycket som Hugo!
Frampå kvällen blev han lite mysig och fick ligga hos mig i soffan och gosa. Fast så fort någon av "tjejerna" gick upp var han förstås tvungen att följa med och kika på vad de gjorde. Ute på promenaderna sprang han och pussade på deras nosar hela tiden; "Hej, hej - visst har vi väl det trevligt tillsammans!" såg han ut att säga till dem. Och de svarade; "Ja, ja..." måttligt roade.
Hugo var jätteduktigt och kissade inte inne en enda gång - förutom förstås alla småskvättar han gjorde när han skulle visa "tjejerna" att han var en jättesnäll valp! (idag skall jag tvätta golvet ;) )

Idag kom matte och husse och då trimmade vi lille Hugo. Den lilla pälsbollen blev en riktigt slank och vacker valp! Trimningen var inte det roligaste han varit med om men han skötte sig ändå riktigt bra! Första trimningen får man räkna med att de är ganska "livliga" på trimbordet!
Husse hjälpte till och höll Hugo och testade även att trimma lite själv - jag tycker att det verkar som om han har anlag för detta! Vi får väl se framöver om han vågar sig på att försöka själv.

Tack Berit och Lennart för att jag fick låna Hugo och för den trevliga stunden under trimningen!

Nu skall vi (jag) snart ta mig an de andra tre valparna också! Det skall bli skoj att få titta på dem lite närmare också!

Lilla lilla Ninosen!

Natten till fredag började Nino spy som en tok, ville inte gå ut, ville inte dricka, ville inte göra nåt annat än att ligga å skaka..
La man på honom en tjock filt å satt å höll om honom så blev han lugn å trygg.

På morgonen verkade han piggare och vi skulle gå ut på morgonkissepromenaden som vanligt. När vi väl har kommit utanför dörren börjar det igen.
Han kan/orkar inte gå, lägger sig ner å bara e "helt hysterisk" med sina skakningar.
När jag sätter mig på huk brevid honom så kommer han å visar att han vill bli buren (det är INTE likt honom att vilja bli buren !!!).
Så jag har mina andra två hundar i ena handen och slänger upp Nino på axeln.
Han väger "bara" 10 kg...
MEN herre jä**ar vad tungt det blir fort.
Jag får gå från träd till träd, sätta ner honom, hålla bort tjejerna som e nyfikna på varför Nino mår dåligt..och vänta på att han ska försöka kissa några droppar iaf.. men icke!

Går upp å lämnar nino till mamma å pappa som tur var, var hemma.. går ut å kissar tjejerna. När jag kommer upp till mamma å pappa igen så e det bara att kasta sig på telefonen å ringa veterinären.
Veterinären säger att jag måste komma direkt, så det var bara att ta tjejerna i ena handen och slänga upp Nino på axeln igen och springa till bilen.
Jag körde väldigt olagligt när jag var på väg till veterinären nere i kållered ;)
Väl där så får jag en ny, österrikisk veterinär.. (ganska snygg, så det var nåt bra med det hela.. haha) han klämmer å känner, tar tempen (38.4 grader) och stoppar upp ett finger i rumpan och känner på prostatan.
Den är förstorad å han hade helst sett att han blev kastrerad på studs.
Men i och med att Nino "dog" på operationsbordet sist pga narkosen, så var det inget alternativ.

Dom remiterar mig till Blå stjärnan, ringer dit å säger att jag e på väg..
Så då var det ju bara att åka dit.. *pust*
Kör lika olagligt dit, som jag gjorde till kållered (ajabaja, jag vet att man ska hålla hastigheterna, köra fint å försiktigt å så.. men då sket ja i det).
Väl på blå stjärnan så kom vi in väldigt fort.
Dom tog tempen även där (39.6 grader), stoppade ett finger i rumpan på honon igen, tog massa blodprover, satte in en kanyl och sen fick jag skriva på papper om att jag lovar att komma å lösa ut hunden när dom e klara..
Sen gav dom mig bara Nino´s koppel å halsband å tog honom med sig.
Så nu ligger min stackars lilla raggsocka inlagd.
Men förhoppningsvis så tänker jag mer på honom än vad han gör på mig.
Ojojoj vad jobbigt det var att få med sig kopplet å gå ut genom väntrummet, halvt söndergråten och såg ut som ett vrak- alla tokstirrade på mig (inte så konstigt kanske, när man såg ut som jag gjorde och var stirrig som en påtänd höna).

Ni kan väl hålla tummar å tassar för min lille prins.
Ta hand om er och era hundar och pussa på dom en extra gång..

*carro*

ps. han fick väääldigt mkt beröm av båda veterinärerna han var hos igår, dom hade aldrig sett en så snäll å trevlig cairn.. haha..
Visst, Nino ÄR en trevlig jycke, men igår var han bara helt apatisk å man hade kunnat slå en gjutjärnspanna i hövvet på honom utan han hade brytt sig..
Men man kan ju oxå undra lite över var det e för cairns dom har träffat innan... Inga från Hipperdipp´s i alla fall ;)

Valpträffen för C-kullen

Jag vill tacka er valpköpare för att ni gjorde dagen till en sån trevlig och lyckad tillställning! Jag och Lisbeth njöt av att få träffa både er och valparna och det är skööönt att veta att de har fått så kärleksfulla och goda hem!

I vanlig ordning blev mötet mellan valparna ett kärt men intensivt happening! De började med en gång med gamla manér - dvs jaga och bita varandra! Ditte tyckte absolut att hon skulle ta på sig sina gamla plikter och uppfostra alla redan innanför dörren. Men hon blev mer och mer överseende allt eftersom.

Vi hade en liten stund där vi gick igenom eventuella problemområden som tex inkallning och hur förebygga för att få till detta i långa loppet. Vi visade lite kontaktövningar och gav lite tips. Carro var med och visade några aktiveringsövningar som tex lägga en godisruta.Lisbeth - som nog alla känner bäst - fanns överallt för frågor mm. Dessutom hade hon fixat en jättegod fika!

Det var väldigt roligt att se hur lätt ni alla fick kontakt! Det var som om ni redan kände varandra. Jätteroligt!

Framåt hösten så skall vi försöka få till en promenad - ev med lite aktivering/träning - där alla valpar kan vara med. Även de vuxna alltså!


Här kommer vi! Fast Citrus är utom bild.


Det var bara bus hela tiden!


Vassa gaddar!



Här visar jag lite kontaktträning vilket aldrig fungerar när man har flera hundar lösa!
Men skam den som ger sig!


Hela gänget! Och alla vill ha godis (utom Hugo som tänker på annat)!


Ludde tyckte att valpträff var vääääldigt roligt!

Hej då och hoppas vi syns snart igen!

Stort tack för en härlig eftermiddag

Varma tackkramar till Lisbeth och Marianne för en härlig eftermiddag och stort tack också till alla er mattar och hussar samt till Carro. Det var så roligt att träffa alla och jag kan berätta att Hugo var totalt slut och sov nästan hela kvällen och är fortfarande trött nu på morgonen. Han har gått tillbaka till sin korg och sover sött nu. Nog bäst det för snart kommer den andre lille busen William och det blir inte så mycket vila under resten av dagen. Jag har inte hunnit titta på korten vi tog ännu, skall göra det senare och se om det är några som kan visas för allmänheten *skratt*.
Ha det så gott alla och jag hoppas vi ses snart igen!
Hugo med matte och husse hälsar

Tack för idag!!

TACK FÖR EN TREVLIG TRÄFF ALLA SOM VAR MED!

Här är lite bilder att njuta av! Kram från Happys familj!

Tack!!

(attans, vad svårt det är att få till nåt snyggt i paint, haha...)

Det var väldigt trevlig att få träffa delar av alla som skriver i Hipperdipp´s valpblogg :)

Nästa gång är det väl allas tur att komma (?!) ,
idag var jag bara en "outsider" som var där och tjötade hål i hövvet på folk *asg*
Det blir lätt så när jag är närvarande ;)


Ha det kanon och håll tummarna för Nino på tisdag när han skall till veterinären!


*carro*

:) hej igen :)

hej! det är Rosa (och Olivia som skriver)! Asta bukar skälla ganska ofta för Sigge har lärt henne, men hon skällde mycket förr också.





Astas favo leksak har Sigge tuggat sönder! det var inte snällt för Asta fick den i namnsdags present åså var det en favoleksak. Asta väntar på den dag pipet kommer tillbaka.

Asta blir jätte glad när man kommer hem då tar hon en vante eller något liknande och springer in i Olivias rum och säger groo och viker bak öronen!



Asta brukar ligga i soffan eller nåt när vi ser på Amerikas Funniest home Videos (AFV) det är mysigt. när det är hundar hoppar ner Asta och tittar på.


nu går vi snart och läger oss (konstigt att det alltid är kväll när vi skriver! ) godnatt önskar: Olivia, Rosa, Cecilia, Mattias och Asta! teckningar: ROSA

Hejhej!

Jag har varit dålig på att skriva ett tag - min dator är på lagning, och har haft lite problem med den gamla burken. Men jag tror att nu , efter ett antal timmar och oräknerliga eder, ska det funka hyfsat.

Jag undrar stilla om min goa syster hade en aning om vad hon satte igång, när hon bjöd in er alla att skriva. Att vi har härliga valpköpare visste vi ju förståss, men att ni dessutom bjuder på er själva så fantastiskt är ju sanslöst! Det är otroligt roligt att läsa era roliga, engagerade och målande inlägg - jag "springer in" och kollar så fort jag kan.

Lite extra kul var det att få läsa om Morrten. Han bodde några månader hos mig och min familj innan han flyttade till Bohuslän. Mina tonåringar blev väldigt fästa vid honom, den lille vilden.

Oxå mycket roligt att få läsa om Asta och hennes familj, som flyttade till Sigtuna i somras. Ni är jätteduktiga på att teckna, tjejer! Vi saknar er!

En liten Citrus-rapport: Hon växer, biter, busar och terroriserar oss, precis som hon ska. Fast jag undrar om hon inte slår rekordet i envishet i vårt lilla gäng - hon har tillochmed fått morfar Fred att leka och busa! Häromdagen glömde han bort värdigheten och startade leken själv! Vi bara satt och glodde - att Fred skulle ta initiativet att leka med en valp hade vi aldrig trott.
Ordspråket som säger att man inte kan lära gamla hundar sitta, är nu motbevisat!

Ha det så gott i värmen (!) ;D

Morrten & Rana-hälsning!

Hej på er! Nuså har jag också blivit bloggare, jättekul!! Tack för inbjudan till er! Kika in tillbaka och läs om allt möjligt hos oss!!

Med Morrten är det toppenbra, han blev som tokig i morse på promenaden, det var ju första frosten! Ibland är han bara för hmm... fjollig! Skulle ett litet grässtrå peta honom i magen eller ett litet barr killa honom på nosen hoppar han rakt upp och så i luften byter han riktning rätt ut åt sidan, döfjompig!! (Skulle han varit människa lovar jag att han skulle skrikit iiihhh!!) Att ljungen uppe i berget var frostig visste han inte hur han skulle hantera riktigt, han började fyrkansthoppa men det blev väl för jobbigt så till slut frustade han bara och fortsatte att gå! Rana stod och glodde på honom och undrade vad i hela friden han höll på med. Ljung som är så skönt att rulla sig i menar ju hon...

Med Rana är det väl egentligen sådär, ska iväg till Dingle och röntga henne idag. Hon tappar bakbenen ibland när vi går, troligtsvis ålderkrämpor men hon har ju haft så många tumörer att man vet ju inte. Lika bra att kolla, hon blir ju tio år i februari. Otroligt vad tiden går!

I bland tycker hon nog att Morrten är bedrövligt jobbig, han är som en igel, sätter sig som en smäck i halsen på henne, jagar henne, biter i haserna eller till och med i svansen!! :-) men efter sista veterinärbesöket så har hon börjat få smärtstillande och antiinflammatoriska tabletter och då orkar hon igen både att busa och faktiskt tukta illbattingen litegrann...

I slutet av oktober verkar det bli en agilitykurs för raggsockan (alias Morrten) jag tror det kommer att passa herr'n alldeles förträffligt! Han behöver få använda sin hjärna till något annat än bara boxerjakt :-) Hoppas bara på att det finns plats för oss!

ett HEJ från Sigtuna!

hej, de e Asta! jag har en "vit pipleksak" som kallas Sigge. han bor hos husses mamma å så har han extremt fåniga tassar. han e rätt gullig när han spelar fotboll å jag önskar att jag oxå kunde spela så!!

Sigge å ja gillar att skälla å leka me varann. ibland vinner han men det e bara för ja e trött...

min lillmatte olivia har hjälpt mig å skriva, för när jag skrev trycktes 4 tangenter ner!


när jag e trött ligger sigge på mig!!

nu e det sent så ja å sigge sover (snart om typ 2 timmar) go natt önskar vi!! mvh asta, matte, lillmatte, minimatte å husse!

SOLO gör entré hos alla hipperdippare

Jag heter Solo och bor i Tollered med matte Mia och husse Gösta. Det har tidigare funnits två cairn i familjen, en röd som hette Pepsi och en svart som hette Cola. Familjen består av fyra utflugna barn och sex barnbarn mellan 9 och 1 år, så när vi träffas är huset fullt så att säga. Roligast är nog yngste sonen Jonas, han busar mest på mina villkor och småtöserna som jag gärna golvar för jag blir så himla glad när dom kommer, har inte lärt mig riktigt ännu att jag är stark och lika lång som de när jag står på bakbenen.

När Marianne frågade om vilken typ av valp matte ville ha, sa matte att hon gärna tog en livlig/busig valp, detta har jag försökt att uppfylla hela tiden.

Den 24:e oktober blir jag 1,5 år och nu tycker nog matte att jag har börjat lugna ner mig lite grann.

Jag försöker noga undersöka hela vårt område, och gissa om det finns många konstiga ställen som matte har fått leta på, bakom vår öppna spis finns ett tomrum som ingen mer än jag kom åt.
Tvättmaskinen var en kul grej att gömma sig i, där finns ibland både ren och smutsig tvätt och helst av allt älskar jag strumpor.
En gång hjälpte alla grannarna till att leta efter mig. Jag hade då gömt mig i diskbänks-skåpet när matte lagade mat och jag hade jättekul med en svamp.

Allra roligaste är när matte jagar mig runt bardisken då jag snott något som jag inte får ha, det brukar bli några varv innan jag ger mig.

Matte har anmält mig till ett flertal hundutställningar.
Två gånger fick vi ställa in p g a att jag hade varit lite vild och gjort mig illa.
Vill poängtera att detta med utställning hade vi aldrig klarat av utan att vår Marianne varit med.
Att gå i en triangel med en matte som inte kan, är inte lätt. ”Goa Marianne” visade tålmodigt och inte bara en gång.
Matte kan inget alls om utställningar. Sist var jag anmäld i fel grupp, matte klagade och skylde på någon annan, (väl hemma såg hon att hon satt krysset i fel ruta)
Jag fick gå med de vuxna hundarna. Efter första rundan fick jag ett rött band då var hon tvungen att fråga vad det betydde, jag hade gått vidare ni kan tro att matte var stolt.
Det var kanske tur att jag inte kom i samma grupp som syrran Kola, hon är mycket kolare än jag och vet hur man skall uppträda, beror säkert på hennes handler.
Kanske gör vi om det men då får nog matte träna mera.

Så här ser jag ut när jag vilar mig mellan busen
Förra året grävde jag upp pelargonerna, när matte fick se detta, fattade jag att detta var nog inte helt ok. Full fart i hela huset och man behövde ju inte vara spårhund för att se min vilda framfart.

Många kramar från Solo, Mia och Gösta

Ps. glömde nämna att matte har anmält sig till en trimkurs den 28:e oktober, jag har ju även rymt från trimbordet Ds.

Sally på rymmen

Det har varit så kul att gå här i storskogen i Hindås med Sally springande hit och dit utan koppel. Men säg mig den glädje som varar beständigt. Igår var hon plötsligt borta. Vi hade sällskap med Kerstin och Asterix (människa resp hund), och de hjälpte till att leta. Ingen Sally.
Sju timmar senare kom hon tillrätta, omhändertagen utanför affären i Hindås, tvärsöver vägen där vi bor. Jag är glad att hon inte försökt gå ända hem. Vägen är rätt trafikerad.
Jag kommer inte att ta några promenader i storskogen på ett tag. Sju timmar igår, varv på varv, får räcka. Och jag vill inte bli påmind om hur det kändes att gå där och ropa och undra var hon var, om hon fastnat någonstans eller kommit fram till någon väg, och att det i så fall var mitt fel. Här och där kunde jag se hennes små avtryck i leran.
Igår kväll var hon sig inte riktigt lik. Höll mig under uppsikt, liksom. Jag fick en känsla av att hon tänkte att det var jag som stuckit och lämnat henne ensam mitt i stora skogen. Aldrig i livet, lilla Sallan!

Yippie- äntligen träff!!

Tycker vi som är Happys familj!
Kul att få tampas med syskonen och träffa mattar o hussar till dem.

Vi har fått försmak på det här med träff idag då Happy med familj varit ute på promenad med Cairn i Väst gänget . Vilken promenad vi hade - vi var ungefär 16 hundar( hundar har ju en tendens att inte vara stilla så länge och så är de så lika varandra så vi tror att det var 16 stycken...) varav Happy var äldsta valpen med sina 4 månader och sedan var det Otto och Tyra som var 11 veckor! Otto blev kär i Happy! Han släppte inte henne varken med blicken eller med bettet!!!
Happy var lös under nästan hela promenaden och hon skötte sig exemplariskt! Det var verkligen helt underbart att se henne skutta omkring bland alla höstlöven tillsammans med de andra hundarna! .. som grädde på moset kommer hon när vi ropar också!! Våra prinsessor var superduktiga och promenerade utan knot...tänk vad godis kan göra både för barn och hund!!!

Vi syns den 14:e hälsar Happy med familj

Valpträff för de minsta!

Äntligen har jag lyckats ta mig samman och letat fram datumet några (hej syrran - är du här?) nämnt ett antal gånger... ;D

Söndagen den 14 på kl 14.00 träffas vi hemma hos mig. Vi tänkte den här gången vika träffen för C-kullen (Dittes kull), alltså Ludde, Hugo, Happy och Bianca. Jaja, Citrus oxå förståss!

Senare i höst ska vi försöka träffas allihop, men vi får avvakta lite med det - jag skulle behöva tio-dagars veckor just nu!

Det är otroligt roligt att se hur bloggen lever tack vare er allihop, det har blivit bättre än vad Marianne och jag vågade drömma om! Himla käckt är det, nu märks det inte om jag inte skriver nåt.. ;-)

Ha det gott i blåsten!

Lisbeth

Min kusin Bonzi (av Sally)

Min kusin är en sheba som heter Bonzi. Han bor med sin husse och matte i Karlskoga, och min matte och jag var där och hälsade på i helgen. Vi är lika gamla (tre år) och för de som inte vet vad en sheba är kan jag berätta att han är ungefär som en mini-akita med tät päls och krullsvans. Han har lika många hårstrån på en kvadratcentimeter som jag har på hela kroppen. Rätt snygg är han också, faktiskt (fast nosa mig i rumpan fick han inte). Efter att jag satt honom på plats hade vi kul. Brottades och sprang i trädgården och vilade på altanen gjorde vi.

Apropå släkten så är jag ju faktiskt moster till Happy och Hugo och deras syskon. Känns moget.

Matte Christina hälsar

mycke svansvift

Sally

Presentation av Hugo med familj.
Hejsan alla Hipperdippare och stort tack till Helen för härlig presentation.

Skall försöka göra en presentaion av oss och berätta lite om Hugos framsteg och bus.Matte heter Berit och husse Lennart. Vi är pensionärer nästan nu och vi har tre barn, fem barnbarn och det är våran stora lycka i livet med denna stora härliga familj. Äldsta barnbarnet fyller snart 20 och yngsta är 3,5 och heter William. William är hos oss varje Onsdag och halva Fredagen så han och Hugo har mycket kul ihop. Hugo kan ju vara lite busig ibland och lite bitig och där är det ett passande så att inte William skall tycka det känns lite läskigt, men det har gått jättebra och Hugo har börjat fatta att han får vara lite försiktig med William. Där William är där är Hugo och han sitter så gulligt nedanför William under stolen vid matdags. Vem vet det kan ju tappas en och annan liten godsak.

Vi har ju haft tre hundar innan, en cockerspaniel, en labrador och så sist en westie som hette Tim och gick bort förra sommaren. Aldrig mer hund sa vi, tänk så fel vi hade, det var något som fattades i vårt liv. Vi hade börjat läsa och forska runt lite om olika hundraser och när vi läste och cairnterrier så fastnade vi direkt. Tim var ju en terrier, men ganska så lugn och timid i sitt sätt och så kom Hugo och är verkligen raka motsatsen. Busig, pigg och full av upptåg hela tiden, men så gosig och älskvärd. Jag instämmer med föregående talare om våra goa kennelägare Marianne och Lisbeth. Det känns så tryggt och härligt och varje gång jag ringt eller mejlat så har jag alltid fått så bra svar och känner mig lugn igen. Även om vi haft hund innan så var ju cairnterrier nytt för oss.

Hugo är nästan rumsren nu kan man säga, och uppfattar vi bara signalerna så är det inga problem. Han kan lika gärna sitta vid rumsfönstret och "voffa" lite som vid dörren så det gäller att vara med. Vår trädgård har väl sett sina bästa dagar tror jag, gropar lite varstans och stenar som vi täckt hålen med. Potatislandet har vi hägnat in nu eftersom vi fått in så mycket jord som Hugo haft med sig i tassar och päls.

Matfrisk är han den lille rackaren och råa morotsbitar och äpplebitar hör till favoriterna. Det sista på husses glass är rena rama högvinsten för Hugo och han sitter troget nedanför husses fötter och väntar och väntar.

Husse har tränat Hugo att vara lös ett par gånger och det går jättebra än så länge, matte är för feg, har väl kontrollbehov tror jag *s*. Vi har en stor bra äng en bit från oss och där är det lugnt och inga bilar.

Vi fick rådet av Marianne och Lisbeth att nochalera Hugo lite när han varit ensam och vi kommer hem. Följer vi det? Nja, inte så bra kanske. Hugo är ju bara så glad och tjuter och det är inte helt lätt att bara gå förbi då. Annars är han duktig nu när vi lämnar honom, ylar när vi går, men sen så lägger han sig precis vid gallret och där ligger han, för vi har kollat genom köksfönstret. Vi smyger runt som två tjuvar och kollar innan vi öppnar dörren.

Bus är han bra på Hugo. Glömmer vi skorna, så vips tar han en och sticker iväg och tror att vi inte ser honom. Grovköket med dammsugaren är spännande och dammsugaren går han till anfall mot varje gång vi dammsuger, vilket ju är ett måste ibland tyvärr. Diskmaskinen är en annan grej som så fort den öppnas så vips står Hugo uppe på luckan och slickar på alla bestick.

Ja, det finns mycket mer att berätta om allt Hugo har för sig, men kanske vi snart får tillfälle att berätta vilken fantastisk hund Hugo är, för det är han. Vi sitter här på kvällarna och beundrar honom och allt han gör, lite larviga är vi nog ibland kanske *s*, men så är ju de flesta hundägare tror jag.

En enda sak som inte matte gillar och det är alla äckliga maskar, sniglar som Hugo gärna stoppar i sig. En lång dinglande mask i munnen och sen blir det inga mer pussar till Hugo den dagen *s*.

Just nu är han ute i trädgården med husse som tvättar husbilen och gör iordning den för avställning inför vintern.

Ha det så gott alla och jag hoppas att vi snart får tillfälle att träffas.
Kramar från Berit, Lennart och Hugo

Happys familj antar utmaningen!

Hejsan alla Hipperdippar! Vi som antar utmaningen är en familj som utökats med en liten Happy född 070605. Innan hon dök upp i våra liv var vi fyra tvåbenta som delade hus, Helene, Björn, Louise och Sophie. Vi har pratat om att skaffa hund i många år, och när vi väl fick möjligheten att köpa Happy kändes det helrätt. Vi är supernöjda med våra kära uppfödare - alltid glada och hjälpsamma vilket känns skönt när man är "hundrookie". Happy är en glad liten bushund som nästan är rumsren...det händer en olycka ibland! Men om vi lyckas tolka hennes tecken när hon ger dem så brukar hon klara att hålla sig tills vi kommer ut. Vi har dock ett problem - vädret...hon vill inte inte inte gå ut när det regnar - då får vi bära ut henne till gatan! Men det verkar vara ett cairndrag ????!!! Vi gillar mat i den här familjen - både laga och äta, Happy är inget undantag...ja hon lagar ju inte maten förstås men äter gärna! Inte bara mat då förståss....även spindlar, daggmaskar sten och torkade mördarsniglar står på menyn ibland till vår förskräckelse! Det bästa matminnet är när Happys förrätt bestod av egenfångad spindel, daggmask till varmrätt (den dinglade i munnen på henne...) och en liten torr mördarsnigel till efterrätt....! Mums tyckte hon! Detta verkar vara ett släktdrag enligt Marianne o Lisbeth - men kan man hoppas på att det växer bort? Vi tänker försöka få lite pli på vår busiga dam så häromdagen började vi en valpkurs. Det gick bra, Happy kom när jag (Helene) sprang som en yster häst över ängen skrikandes Hit Happy - det var skönt tycker jag, eftersom kursen hålls inte så långt från motorvägen och Happy är snabb.... are än vad jag är! Kursledaren tyckte att det är bra att låta valpen vara lös om det finns möjlighet, så jag tänkte att jag testar det idag vid en promenad! Första 10 metrarna gick bra, Happy gick fint vid min sida.. sedan blev det en liten glugg i grannens häck och där försvann Happy in, ner för en slänt och ut på andra sidan av grannens hus och jag var inte långt efter som tur var så kom hon när jag ropade just Hit Happy - så den kursen har ju betalat sig redan! Ja vi börjar blir vana vid att ha vovve och det känns bra, Happy smälter in bra och gillar att gosa mycket och hon är såklart släktens favorit - t o m farmor och farfar som är kattälskare har fallit som furor och det är ett gott betyg! Mormor och morfar har själva haft cairn så där jämförs Happy med deras Chico -som var en helt underbar hund! Så ni fattar att vi och Happy har det jättebra! Vi ser verkligen framemot att få läsa om alla andra Hipperdippar hundar och deras familjer och tycker det skall bli kul att ses framöver på valpträff! Ha det gott hälsar Happy med familj!

Carro här... igen!

Det skulle vara kul om alla gamla som nya valpköpara till Hipperdipp´s hundar kunde göra en liten presentation om sig själva och hunden(arna).
Familj, vart man bor, om man har gått nån kurs med hunden, eller planerar att göra det i framtiden mm..

Ni vet ju redan en del om mig, så jag hoppar över presentationen ;)



Vem vågar anta min utmaning och vara först ?! ;)




Ha det gött i regnet önskar bloggkaparen Carro och mina tre fyrbentingar!

Lille Nino´n

Min lille raggsocka, Nino!


Nino blir en "det" om ca 20 dagar!
Han ska kastreras för att slippa må dåligt i resten av sitt liv.


Diagnosen på Nino som det ser ut nu är:
Mycket kraftig urinvägsinfektion pga. förstorad, inflammerad prostata.
(problemen kommer att komma tillbaks titt som tätt under hans livstid, han kommer att få gå på penicillin och smärtstillande om jag inte kastrerar honom).


Det är så jobbigt att se sin lille prins må så dåligt som han gör emellanåt,
så jag får se på det som Marianne sa nyss: " kastrera honom, det är det enda rätta".





Förlåt Marianne och Lisbeth för att jag kapar eran blogg förresten ;)

Tjenare!

Nu är det väl dags för mig att skriva ett inlägg i bloggen ?!

För alla som inte känner mig så är det jag som är träningsnarkomanen Carro.
Jag har vart sjukskriven i 3.5 år, skaffade Nino för att ha en promenadkompis :)
(men jag nöjde mig inte med det, så nu har jag en nerklippt briard på 1.5 år som heter Ciwi och sen har jag även en liten dobermannflicka på 6 månader, Wira.
Dessa två tränar jag med tills nån av oss knappt orkar stå på benen. haha)


Jag kan ju säga att jag var såå rädd för Marianne i början.. och sen även för Lisbeth.
Men idag kan jag inte fatta varför.
Dessa två är ju helt underbara, hjälpsamma och trevliga tjejer :)


Marianne var inte så pigg på att sälja hund till mig i början, jag var bara 19 år och hade ingen erfarenhet.
Men när jag hade vart där några gånger så tror jag att hon förstod att jag verkligen ville detta på riktigt och att det inte var nåt övergående ;)
Jag var och hälsade på Nino och hans syskon säkert 10 gånger innan jag fick hem honom.
Skönt att ha haft turen att hitta världens bästa uppfödare så nära inpå en :)



Och du, Marianne, jag ska ta å erkänna en sak för dig nu..
Innan jag skulle ringa dig för allra första gången så var jag tvungen att sätta i mig några öl.
Så jag var nästan full och alldeles vimsig (mer än vanligt alltså..)



Nu lite mer om Nino.
Han är en väldigt speciell liten pojk. Man måste träffa honom typ 10 gånger innan man förstår sig på honom.
Till en början med så kan man nog tycka att han är en riktig tråkhund, vilket han oxå kan vara emellanåt i och för sig.
Han tjötar hela dagarna (precis som mig), han vill inte gå ut om det regnar.
Han gillar inte mat men han gillar att tugga i sig kalsonger, strumpor och trosor.
OCH han är en riktig rymmarcairn!!!
Fråga Marianne om hur rädd jag var när han sprang bort i skogen bakom henne.
Det var inte långt ifrån att jag satte mig ner och storbölade mitt i skogen.

Han har haft tonsillit i stort sett hela hans uppväxt, när han var dryga året så opererade dom äntligen bort tonsillerna på honom.
Sen dess han han vart jättebra, tills i somras då han blev jättekonstig.
Massa olika symptom, han hoppade på tre ben, kissade som en tjej, flämtade, sov mycket, ville inte dricka, ville inte gå (bara la sig platt fall på alla promenader) och massa annat.
Så under sommaren har han ätit penicillin i sammanlagt 44 dagar och vart hyffsat bra under medicineringen. Men så fort den har slutat så återkommer konstigheterna igen.

Nu har vi vart på Kållereds hund- och kattklinik hos veterinär Per Malmström.
Han är kanon !!
Det har tagits i stort sett alla prover som går att tas, röntgen, urinprov (det var fasiken inte lätt att jaga en liten kissnödig cairn för att få lite morgonurin. Korta snabba ben och massa päls så man inte ser lille snoppen. *pust*), blodprov, ultraljud mm mm..
Så imorgon (tisdag) ska provsvaren komma och veterinären ska ringa och underrätta mig.

Jag hoppas på att snart få se alla söta småvalpar ur den sista kullen.
Marianne och Lisbeth får sätta ett datum först bara.
Jag ska se och fundera över vad det blir för olika saker vi kommer att göra på valpdagen :)
Några förslag eller önskemål??

Jag får försvara detta något flummiga inlägg med att det är kväll och alla piller jag tar (nyligen opererad i axeln för 4e gången) gör mig snurrig och lite hmmm.. full.. typ ;)

Hugo 14 veckor hälsar

Här kommer lite hälsningar från Hugo som älskar att posera verkar det som. Visst är han söt våran lille älskling? Kortet är taget idag så Hugo är 14 Veckor på kortet.

Hugo börjar bli riktigt duktig på att göra ifrån sig ute nu, visst händer det olyckor, men det går framåt iaf *s*.

Matte har just nu ryggskott och får tänka sig för varje gång hon böjer sig, det gör hon ju inte förstås *s*.

Sopbilen hör till läskigheterna på promenaderna annars är allt väldigt spännande och roligt, särskilt att möta andra hundar och få hälsa.

Ser framemot valpträff då Hugo får träffa alla sina syskon och mamma och mostrar och fabröder *s*.

Ha det så gott alla!
Kramar
Berit och Hugo

Det är jag som är Sally och jag är tre år. Dippen och Fred är mina föräldrar och Christina min matte.

Skulle gärna vilja slå ett slag för agility och dela med mig av mina erfarenheter av sporten. Matte och jag gick en femgångerskurs hos Mia Edelton på Nya Varvet i somras. Första gången var jag jättesjåpig, tyckte det var SÅ läskigt. Men redan andra gången slog jag mig själv (och matte) med häpnad. Vadå, dethär var väl ingenting, sa jag, och ville upp på balansbrädan igen. Och det kan jag säga, att den som inte har luktat på en agilitybana har gått miste om något. Så mycket godisrester! Jag dammsög i alla fall varenda kvadratmillimeter.

Sista gången var det tävling. Flest poäng (hindren hade poäng efter svårighetsgrad) på en minut var det som gällde. Fast jag fick tio sekunder extra eftersom jag hade hälften så korta ben som flattarna och labben som också var med. Jag låg i som en iller, gjorde bara en kort avstickare för att hälsa på tjejen som satt vid "släpet", annars hoppade jag och gick slalom och låg på bordet och klättrade A-hinder och... men vi kom sist i alla fall. MEN, gissa vem som fick specialpriset som Mia delade ut till Hunden som Gjort Störst Framsteg, jo, det var allt jag det! Trepack tennisbollar, åååå, så glad jag blev!

Nu brukar jag öva när matte och jag går i skogen. Balans på omkullfallna träd t.ex. Tycker faktiskt att matte är lite kuligare också efter kursen, så jag kommer nästan varje gång hon ropar.

Så, det var allt för denna gången!

kram & svansvift

Sally

Hej i höstkvällen!

Det känns lite konstigt att skriva höstkvällen efter den underbara dag vi haft i dag. Det kändes ju mer sommar än höst!

Ni kanske tycker att vi är dåliga på att blogga, jag och Lisbeth, och det har ni ju rätt i! Men nu när hösten just startar är det ju alltid massor av saker som skall dras igång - man tar nya tag på jobbet, det är träningar och andra engagemang. Och just de här helgerna så har jag några utställningar som jag åker till. Skåne förra helgen och Vårgårda på lördag. Så småningom skall vi se om vi inte kan hitta en lämplig valputställning att försöka dra med er med småvalpar på! Det brukar vara lite kul att göra det tillsammans - både för valpar och hussar/mattar. Och valputställningarna är ju alltid inofficiella vilket betyder att de är mer på kul och för träning - inte på allvar som de stora, officiella tävlingarna jag är på dessa helger. Det brukar dessutom inte vara särskilt dyrt att anmäla sig.

Nu när jag och Lisbeth landat lite och får lite friare helger så skall vi se om vi kan hitta en bra dag att ha vår första valpträff för småvalparna. Det brukar vara roligt bara att låta dem leka, titta på syskonen och hur de utvecklats, lära känna de andra hussarna och mattarna och få höra lite om hur de har det med sina valpar. Skönt ibland att utbyta funderingar runt problem eller bara att få skrävla lite om hur fantastisk den lilla valpen är med någon annan som är i samma situation!
Så skall vi se om vi inte kan lura med Carro. En härlig, hundtokig tjej som har en hund från våran första kull - Nino. Carro är ett riktigt träningsfreak och har säkert lite roliga tips att förmedla - inte minst vad gäller aktivering. Och så tänkte jag att vi kunde ta upp saker som är problematiska eller som man känner sig osäker runt och även lite om sådant som kan komma att skapa trubbel när valpen växer och kommer närmare unghundsfasen.
Men mest av allt vill vi träffas för att ha det trevligt och avspänt!

Efter "lilla" valpträffen så blir det ju dags att ha en "stor" träff igen - dvs att vi tar en höstpromenad eller något liknande för de vovvar som är vuxna. Som jag tänker nu så tar vi inte med småvalparna förrän de är lite större - men det är inte något som är hugget i sten ännu.
Har ni några idéer eller önskemål om höstträffen så får ni gärna lämna dem i bloggen, maila eller ringa.

Snaaaart skall jag ta tillbaka min kamera som ligger och skrotar hos Lisbeth. Och så skall jag ta lite foton på Citrus så att ni får se hur i alla fall hon har växt!

Ha det gott alla!

Ludde på Systemet

I dag har Ludde varit på Systembolaget för första gången (och förmodligen sista). Husse beställde ett eftertraktad årgångsvin för ett par veckor sedan, men när han skulle hämta var dom redan slut. Men idag ringde dom minsann och sa att dom hade en flaska åt honom. Jag var inte hemma så det fanns inget annat att göra än att ta med Ludde.
För övrigt artar sig gossen på bästa sätt. Han har nu funnit sin fåtölj i hallen där han kan ligga och spana över nästan hela lägenheten eller rulla ihop sig som ett litet nystan och koppla av. Vi har minskat ner antalet mattider till 3. Han får lite mer till frukost än tidigare så det blir totalt samma mängd ändå. Funkar lite bättre. Men han är som han är. Ibland petar han i maten och ibland sopar han i sig alltihop.
PS - vet inte hur såna här bloggar funkar så jag undertecknar med mitt namn om att utifall det inte kommer med annars.
/Maj

Nu ändrar bloggen karaktär!

Ja, ni ser väl att något förändrats!? Jag har lagt in samma bakgrund som på hemsidan eftersom bloggen nu går att hitta där!
Gå in på hemsidan och titta på menyn under "Valpar" så finner ni en länk.

Tanken är också att ni valpköpare skall kunna gå in och göra inlägg i bloggen.
Det kan vara en rolig händelse eller bara en liten rapport om hur allt är. Ni kan också ladda upp ett kort då och då - även om man kanske inte kan göra en riktig fotodagbok på den här bloggen då det finns vissa begränsningar på hur mycket plats vi får för foton på bloggservern.
Vi kan ju också kommunicera om framtida träffar här - och ni har möjlighet att trycka på så att det blir av... och lämna förslag på vad ni vill göra och var någonstans vi skall träffas.

Men ni kan inte göra några inlägg förrän ni fått ett konto och lösenord från oss!
Det skickar vi över mailen så snart som möjligt!

Nu har Ludde flyttat hem!

Igår kom Lasse och Maj för att hämta Ludde. Tur med vädret igen, konstaterade vi - en skön fika på altanen fick vi igen medan hela hundgänget rusade runt i trädgården. Efter fikastunden blev det sedvanlig pappersexercis och sedan var det dags för Ludde att åka hem i sitt fina halsband.
Hm, jag undrar just vad han har tuggat på idag...? ;-)

Citrus har letat efter sin bror idag, men Ditte har gått in som lekkompis istället - och som beskyddare. Husse drog ut gräsklipparen idag och den är väldigt otäck tycker Citrus.

Lycka till med Ludde, Maj och Lasse!

Välkomna tillbaka - snart!

Huga, tiden...

..räcker inte riktigt till just nu. Heller. Har visst sagt det förut.. ;)

Men idag har jag faktiskt gosat lite extra med Ludde. Imorgon är det hans stora dag, då kommer Lasse och Maj för att hämta hem honom. Jättekul, men jag tror Citrus (och vi andra!) kommer att sakna honom - de busar precis hela tiden. Nåja, de sover och äter lite oxå.

De lär sig mycket just nu, framför allt genom att apa efter de stora. Det senaste är att fnysande och frustande rusa runt altanen på rått och/eller igelkottsjakt. Vi har någon typ av djurbo under brädorna, vilket framför allt Fred och Dippen tycker är fruktansvärt intressant. Fred kan stå blixtstill i över en timme, med blicken riktad mot ett hörne. Antar att han hoppas att det ska ploppa upp en råtta, men som tur är både för råttan och oss andra, håller de små djuren sig undan... Och det är detta som även småttingarna har upptäckt. Deras uthållighet sträcker sig ju tackolov bara några sekunder, men ibland drar de stora runt flera varv i högsta fart och då hänger de små gärna på! Ni anar inte hur knäppa de ser ut allihop! :-)

Ludde är tyvärr inte det minsta rädd för kompostgallren, utan försöker gärna flytta på dem så han kommer ut på gräsmattan. Nu har vi fått ställa den tunga träfåtöljen mot gallren på altanen, annars rymmer han. En påhittig liten kille, på många sätt! lasse och Maj kommer att få händer och fötter fulla!

Fullt drag i trädgården

Mor och son

Fred hoppas på råttmiddag...

...men att vänta på smakbitar när husse äter ger säkrare utdelning!

Tre generationer i soffan!