Hugos första trimning

Såhär fin blev jag när Marianne trimmade mig i Lördags. Husse fick testa lite också och det verkade gå riktigt bra. Matte blev nyfiken och skall testa nästa gång.

Hugo sov över hos Marianne och han var ganska så trött när vi kom hem med honom. Han hade ju haft full sjå med att försöka få igång Kola och Ginny, men dom blev ju lite trötta på honom kan jag tänka, han är ju så intensiv våran Hugo*s*. Dippen sa ifrån på en gång sådär fick han tji Hugo.

Stort tack till dig Marianne för övernattning och trimning, han är så mjuk och go nu och fin också. Ser mycket smalare ut. Jag var lite bekymrad innan att han var för tjock, men det var pälsen som gjorde att han såg ut att vara det.

Jag går fortfarande omkring och pratar om för alla vilken tur vi hade med val av kennel och vovve och att vi blev godkända också som valpägare. För goare kennelägare än Marianne och Lisbeth kan man inte få. Alltid hjälpsamma och inga frågor är dumma, för dumma frågor blir det ju verkligen ibland när man blivit cairnägare.

Ha det gott alla i höstrusket!
Kramar och från Hugo en puss
Berit och Lennart

Hugo sov över

Igår kom lille Hugo hit och skulle bo över natten. Matte och husse skulle ut och festa så jag passade på att fråga om jag inte kunde få låna honom - och det fick jag!

En sådan liten bushund det var! Han sprang omkring härhemma som en liten vilde med svansen vilt viftande hela kvällen! Ibland blev han alldeles utpumpad och kastade sig på golvet och vilade en stund - sedan var det full fart igen! Jag tror inte jag sett någon hund vifta på svansen så mycket som Hugo!
Frampå kvällen blev han lite mysig och fick ligga hos mig i soffan och gosa. Fast så fort någon av "tjejerna" gick upp var han förstås tvungen att följa med och kika på vad de gjorde. Ute på promenaderna sprang han och pussade på deras nosar hela tiden; "Hej, hej - visst har vi väl det trevligt tillsammans!" såg han ut att säga till dem. Och de svarade; "Ja, ja..." måttligt roade.
Hugo var jätteduktigt och kissade inte inne en enda gång - förutom förstås alla småskvättar han gjorde när han skulle visa "tjejerna" att han var en jättesnäll valp! (idag skall jag tvätta golvet ;) )

Idag kom matte och husse och då trimmade vi lille Hugo. Den lilla pälsbollen blev en riktigt slank och vacker valp! Trimningen var inte det roligaste han varit med om men han skötte sig ändå riktigt bra! Första trimningen får man räkna med att de är ganska "livliga" på trimbordet!
Husse hjälpte till och höll Hugo och testade även att trimma lite själv - jag tycker att det verkar som om han har anlag för detta! Vi får väl se framöver om han vågar sig på att försöka själv.

Tack Berit och Lennart för att jag fick låna Hugo och för den trevliga stunden under trimningen!

Nu skall vi (jag) snart ta mig an de andra tre valparna också! Det skall bli skoj att få titta på dem lite närmare också!

Lilla lilla Ninosen!

Natten till fredag började Nino spy som en tok, ville inte gå ut, ville inte dricka, ville inte göra nåt annat än att ligga å skaka..
La man på honom en tjock filt å satt å höll om honom så blev han lugn å trygg.

På morgonen verkade han piggare och vi skulle gå ut på morgonkissepromenaden som vanligt. När vi väl har kommit utanför dörren börjar det igen.
Han kan/orkar inte gå, lägger sig ner å bara e "helt hysterisk" med sina skakningar.
När jag sätter mig på huk brevid honom så kommer han å visar att han vill bli buren (det är INTE likt honom att vilja bli buren !!!).
Så jag har mina andra två hundar i ena handen och slänger upp Nino på axeln.
Han väger "bara" 10 kg...
MEN herre jä**ar vad tungt det blir fort.
Jag får gå från träd till träd, sätta ner honom, hålla bort tjejerna som e nyfikna på varför Nino mår dåligt..och vänta på att han ska försöka kissa några droppar iaf.. men icke!

Går upp å lämnar nino till mamma å pappa som tur var, var hemma.. går ut å kissar tjejerna. När jag kommer upp till mamma å pappa igen så e det bara att kasta sig på telefonen å ringa veterinären.
Veterinären säger att jag måste komma direkt, så det var bara att ta tjejerna i ena handen och slänga upp Nino på axeln igen och springa till bilen.
Jag körde väldigt olagligt när jag var på väg till veterinären nere i kållered ;)
Väl där så får jag en ny, österrikisk veterinär.. (ganska snygg, så det var nåt bra med det hela.. haha) han klämmer å känner, tar tempen (38.4 grader) och stoppar upp ett finger i rumpan och känner på prostatan.
Den är förstorad å han hade helst sett att han blev kastrerad på studs.
Men i och med att Nino "dog" på operationsbordet sist pga narkosen, så var det inget alternativ.

Dom remiterar mig till Blå stjärnan, ringer dit å säger att jag e på väg..
Så då var det ju bara att åka dit.. *pust*
Kör lika olagligt dit, som jag gjorde till kållered (ajabaja, jag vet att man ska hålla hastigheterna, köra fint å försiktigt å så.. men då sket ja i det).
Väl på blå stjärnan så kom vi in väldigt fort.
Dom tog tempen även där (39.6 grader), stoppade ett finger i rumpan på honon igen, tog massa blodprover, satte in en kanyl och sen fick jag skriva på papper om att jag lovar att komma å lösa ut hunden när dom e klara..
Sen gav dom mig bara Nino´s koppel å halsband å tog honom med sig.
Så nu ligger min stackars lilla raggsocka inlagd.
Men förhoppningsvis så tänker jag mer på honom än vad han gör på mig.
Ojojoj vad jobbigt det var att få med sig kopplet å gå ut genom väntrummet, halvt söndergråten och såg ut som ett vrak- alla tokstirrade på mig (inte så konstigt kanske, när man såg ut som jag gjorde och var stirrig som en påtänd höna).

Ni kan väl hålla tummar å tassar för min lille prins.
Ta hand om er och era hundar och pussa på dom en extra gång..

*carro*

ps. han fick väääldigt mkt beröm av båda veterinärerna han var hos igår, dom hade aldrig sett en så snäll å trevlig cairn.. haha..
Visst, Nino ÄR en trevlig jycke, men igår var han bara helt apatisk å man hade kunnat slå en gjutjärnspanna i hövvet på honom utan han hade brytt sig..
Men man kan ju oxå undra lite över var det e för cairns dom har träffat innan... Inga från Hipperdipp´s i alla fall ;)

Valpträffen för C-kullen

Jag vill tacka er valpköpare för att ni gjorde dagen till en sån trevlig och lyckad tillställning! Jag och Lisbeth njöt av att få träffa både er och valparna och det är skööönt att veta att de har fått så kärleksfulla och goda hem!

I vanlig ordning blev mötet mellan valparna ett kärt men intensivt happening! De började med en gång med gamla manér - dvs jaga och bita varandra! Ditte tyckte absolut att hon skulle ta på sig sina gamla plikter och uppfostra alla redan innanför dörren. Men hon blev mer och mer överseende allt eftersom.

Vi hade en liten stund där vi gick igenom eventuella problemområden som tex inkallning och hur förebygga för att få till detta i långa loppet. Vi visade lite kontaktövningar och gav lite tips. Carro var med och visade några aktiveringsövningar som tex lägga en godisruta.Lisbeth - som nog alla känner bäst - fanns överallt för frågor mm. Dessutom hade hon fixat en jättegod fika!

Det var väldigt roligt att se hur lätt ni alla fick kontakt! Det var som om ni redan kände varandra. Jätteroligt!

Framåt hösten så skall vi försöka få till en promenad - ev med lite aktivering/träning - där alla valpar kan vara med. Även de vuxna alltså!


Här kommer vi! Fast Citrus är utom bild.


Det var bara bus hela tiden!


Vassa gaddar!



Här visar jag lite kontaktträning vilket aldrig fungerar när man har flera hundar lösa!
Men skam den som ger sig!


Hela gänget! Och alla vill ha godis (utom Hugo som tänker på annat)!


Ludde tyckte att valpträff var vääääldigt roligt!

Hej då och hoppas vi syns snart igen!

Stort tack för en härlig eftermiddag

Varma tackkramar till Lisbeth och Marianne för en härlig eftermiddag och stort tack också till alla er mattar och hussar samt till Carro. Det var så roligt att träffa alla och jag kan berätta att Hugo var totalt slut och sov nästan hela kvällen och är fortfarande trött nu på morgonen. Han har gått tillbaka till sin korg och sover sött nu. Nog bäst det för snart kommer den andre lille busen William och det blir inte så mycket vila under resten av dagen. Jag har inte hunnit titta på korten vi tog ännu, skall göra det senare och se om det är några som kan visas för allmänheten *skratt*.
Ha det så gott alla och jag hoppas vi ses snart igen!
Hugo med matte och husse hälsar

Tack för idag!!

TACK FÖR EN TREVLIG TRÄFF ALLA SOM VAR MED!

Här är lite bilder att njuta av! Kram från Happys familj!

Tack!!

(attans, vad svårt det är att få till nåt snyggt i paint, haha...)

Det var väldigt trevlig att få träffa delar av alla som skriver i Hipperdipp´s valpblogg :)

Nästa gång är det väl allas tur att komma (?!) ,
idag var jag bara en "outsider" som var där och tjötade hål i hövvet på folk *asg*
Det blir lätt så när jag är närvarande ;)


Ha det kanon och håll tummarna för Nino på tisdag när han skall till veterinären!


*carro*

:) hej igen :)

hej! det är Rosa (och Olivia som skriver)! Asta bukar skälla ganska ofta för Sigge har lärt henne, men hon skällde mycket förr också.





Astas favo leksak har Sigge tuggat sönder! det var inte snällt för Asta fick den i namnsdags present åså var det en favoleksak. Asta väntar på den dag pipet kommer tillbaka.

Asta blir jätte glad när man kommer hem då tar hon en vante eller något liknande och springer in i Olivias rum och säger groo och viker bak öronen!



Asta brukar ligga i soffan eller nåt när vi ser på Amerikas Funniest home Videos (AFV) det är mysigt. när det är hundar hoppar ner Asta och tittar på.


nu går vi snart och läger oss (konstigt att det alltid är kväll när vi skriver! ) godnatt önskar: Olivia, Rosa, Cecilia, Mattias och Asta! teckningar: ROSA

Hejhej!

Jag har varit dålig på att skriva ett tag - min dator är på lagning, och har haft lite problem med den gamla burken. Men jag tror att nu , efter ett antal timmar och oräknerliga eder, ska det funka hyfsat.

Jag undrar stilla om min goa syster hade en aning om vad hon satte igång, när hon bjöd in er alla att skriva. Att vi har härliga valpköpare visste vi ju förståss, men att ni dessutom bjuder på er själva så fantastiskt är ju sanslöst! Det är otroligt roligt att läsa era roliga, engagerade och målande inlägg - jag "springer in" och kollar så fort jag kan.

Lite extra kul var det att få läsa om Morrten. Han bodde några månader hos mig och min familj innan han flyttade till Bohuslän. Mina tonåringar blev väldigt fästa vid honom, den lille vilden.

Oxå mycket roligt att få läsa om Asta och hennes familj, som flyttade till Sigtuna i somras. Ni är jätteduktiga på att teckna, tjejer! Vi saknar er!

En liten Citrus-rapport: Hon växer, biter, busar och terroriserar oss, precis som hon ska. Fast jag undrar om hon inte slår rekordet i envishet i vårt lilla gäng - hon har tillochmed fått morfar Fred att leka och busa! Häromdagen glömde han bort värdigheten och startade leken själv! Vi bara satt och glodde - att Fred skulle ta initiativet att leka med en valp hade vi aldrig trott.
Ordspråket som säger att man inte kan lära gamla hundar sitta, är nu motbevisat!

Ha det så gott i värmen (!) ;D

Morrten & Rana-hälsning!

Hej på er! Nuså har jag också blivit bloggare, jättekul!! Tack för inbjudan till er! Kika in tillbaka och läs om allt möjligt hos oss!!

Med Morrten är det toppenbra, han blev som tokig i morse på promenaden, det var ju första frosten! Ibland är han bara för hmm... fjollig! Skulle ett litet grässtrå peta honom i magen eller ett litet barr killa honom på nosen hoppar han rakt upp och så i luften byter han riktning rätt ut åt sidan, döfjompig!! (Skulle han varit människa lovar jag att han skulle skrikit iiihhh!!) Att ljungen uppe i berget var frostig visste han inte hur han skulle hantera riktigt, han började fyrkansthoppa men det blev väl för jobbigt så till slut frustade han bara och fortsatte att gå! Rana stod och glodde på honom och undrade vad i hela friden han höll på med. Ljung som är så skönt att rulla sig i menar ju hon...

Med Rana är det väl egentligen sådär, ska iväg till Dingle och röntga henne idag. Hon tappar bakbenen ibland när vi går, troligtsvis ålderkrämpor men hon har ju haft så många tumörer att man vet ju inte. Lika bra att kolla, hon blir ju tio år i februari. Otroligt vad tiden går!

I bland tycker hon nog att Morrten är bedrövligt jobbig, han är som en igel, sätter sig som en smäck i halsen på henne, jagar henne, biter i haserna eller till och med i svansen!! :-) men efter sista veterinärbesöket så har hon börjat få smärtstillande och antiinflammatoriska tabletter och då orkar hon igen både att busa och faktiskt tukta illbattingen litegrann...

I slutet av oktober verkar det bli en agilitykurs för raggsockan (alias Morrten) jag tror det kommer att passa herr'n alldeles förträffligt! Han behöver få använda sin hjärna till något annat än bara boxerjakt :-) Hoppas bara på att det finns plats för oss!

ett HEJ från Sigtuna!

hej, de e Asta! jag har en "vit pipleksak" som kallas Sigge. han bor hos husses mamma å så har han extremt fåniga tassar. han e rätt gullig när han spelar fotboll å jag önskar att jag oxå kunde spela så!!

Sigge å ja gillar att skälla å leka me varann. ibland vinner han men det e bara för ja e trött...

min lillmatte olivia har hjälpt mig å skriva, för när jag skrev trycktes 4 tangenter ner!


när jag e trött ligger sigge på mig!!

nu e det sent så ja å sigge sover (snart om typ 2 timmar) go natt önskar vi!! mvh asta, matte, lillmatte, minimatte å husse!

SOLO gör entré hos alla hipperdippare

Jag heter Solo och bor i Tollered med matte Mia och husse Gösta. Det har tidigare funnits två cairn i familjen, en röd som hette Pepsi och en svart som hette Cola. Familjen består av fyra utflugna barn och sex barnbarn mellan 9 och 1 år, så när vi träffas är huset fullt så att säga. Roligast är nog yngste sonen Jonas, han busar mest på mina villkor och småtöserna som jag gärna golvar för jag blir så himla glad när dom kommer, har inte lärt mig riktigt ännu att jag är stark och lika lång som de när jag står på bakbenen.

När Marianne frågade om vilken typ av valp matte ville ha, sa matte att hon gärna tog en livlig/busig valp, detta har jag försökt att uppfylla hela tiden.

Den 24:e oktober blir jag 1,5 år och nu tycker nog matte att jag har börjat lugna ner mig lite grann.

Jag försöker noga undersöka hela vårt område, och gissa om det finns många konstiga ställen som matte har fått leta på, bakom vår öppna spis finns ett tomrum som ingen mer än jag kom åt.
Tvättmaskinen var en kul grej att gömma sig i, där finns ibland både ren och smutsig tvätt och helst av allt älskar jag strumpor.
En gång hjälpte alla grannarna till att leta efter mig. Jag hade då gömt mig i diskbänks-skåpet när matte lagade mat och jag hade jättekul med en svamp.

Allra roligaste är när matte jagar mig runt bardisken då jag snott något som jag inte får ha, det brukar bli några varv innan jag ger mig.

Matte har anmält mig till ett flertal hundutställningar.
Två gånger fick vi ställa in p g a att jag hade varit lite vild och gjort mig illa.
Vill poängtera att detta med utställning hade vi aldrig klarat av utan att vår Marianne varit med.
Att gå i en triangel med en matte som inte kan, är inte lätt. ”Goa Marianne” visade tålmodigt och inte bara en gång.
Matte kan inget alls om utställningar. Sist var jag anmäld i fel grupp, matte klagade och skylde på någon annan, (väl hemma såg hon att hon satt krysset i fel ruta)
Jag fick gå med de vuxna hundarna. Efter första rundan fick jag ett rött band då var hon tvungen att fråga vad det betydde, jag hade gått vidare ni kan tro att matte var stolt.
Det var kanske tur att jag inte kom i samma grupp som syrran Kola, hon är mycket kolare än jag och vet hur man skall uppträda, beror säkert på hennes handler.
Kanske gör vi om det men då får nog matte träna mera.

Så här ser jag ut när jag vilar mig mellan busen
Förra året grävde jag upp pelargonerna, när matte fick se detta, fattade jag att detta var nog inte helt ok. Full fart i hela huset och man behövde ju inte vara spårhund för att se min vilda framfart.

Många kramar från Solo, Mia och Gösta

Ps. glömde nämna att matte har anmält sig till en trimkurs den 28:e oktober, jag har ju även rymt från trimbordet Ds.

Sally på rymmen

Det har varit så kul att gå här i storskogen i Hindås med Sally springande hit och dit utan koppel. Men säg mig den glädje som varar beständigt. Igår var hon plötsligt borta. Vi hade sällskap med Kerstin och Asterix (människa resp hund), och de hjälpte till att leta. Ingen Sally.
Sju timmar senare kom hon tillrätta, omhändertagen utanför affären i Hindås, tvärsöver vägen där vi bor. Jag är glad att hon inte försökt gå ända hem. Vägen är rätt trafikerad.
Jag kommer inte att ta några promenader i storskogen på ett tag. Sju timmar igår, varv på varv, får räcka. Och jag vill inte bli påmind om hur det kändes att gå där och ropa och undra var hon var, om hon fastnat någonstans eller kommit fram till någon väg, och att det i så fall var mitt fel. Här och där kunde jag se hennes små avtryck i leran.
Igår kväll var hon sig inte riktigt lik. Höll mig under uppsikt, liksom. Jag fick en känsla av att hon tänkte att det var jag som stuckit och lämnat henne ensam mitt i stora skogen. Aldrig i livet, lilla Sallan!