Sista helgen med alla valparna....

... så har jag nästan inte varit hemma! Denna och tre-fyra helger till (fast då fram i höst) har Västra Kennelklubben anordnat en kurs i anatomi och bedömning ledd av inte mindre än Nils Molin! En domare med stor kunskap och gedigen erfarenhet som jag alltid uppskattat väldigt mycket. Nu dömer han nog sällan just vår rasgrupp men när jag hade boxer ställde jag gärna för honom. Och om man kommer till finalerna så är det stor chans att man möter på honom. Kanske kommer även vi att göra det någongång i framtiden! ;)
Medledare var även Liz-Beth Liljeqvist som också hon är domare och dessutom ordförande i Västra Kennelklubben. Färgstark och också hon kunnig.
En jättebra helg har det varit och jag ser redan fram mot nästa kurstillfälle. Då skall vi som grädde på moset titta närmare bla på boxer! Mmm... ni skall veta att jag kommer att passa på att pussa boxernos! Där ligger faktiskt cairnen i lä just vad gäller pussvänligheten.
Vår lokala kennelklubb är mycket duktig på att ge sina medlemmar bra aktiviteter på alla nivåer - från nybörjare till avancerad. Så gå in på www.vakk.nu ibland och kika om det finns något intressant!

David har haft hand om både valpar och hundar i helgen så han har verkligen haft fullt upp! I lördags lät han lite desperat när jag ringde hem... det går i ett med valparna nu; de är överallt, hittar på så mycket bus de bara kan och sover dessutom betydligt mindre nu. Så skall man ju försöka hinna med promenader med de vuxna hundarna emellanåt också... och kanske hitta på något för sig själv en liten stund...
Hahaha.... när vi talades vi i telefon fick jag en vision av David med valparna hängande i klasar runt byxbenen och med bajspapper i händerna! Men han fixade det i alla fall bra - alla fanns kvar när jag kom hem och alla verkade ha klarat sig utan skador - även David!

Den här veckan skall vi börja förbereda den stundande flytten. Nästa helg så kommer tre av valparna att flytta till sina nya familjer!
Så den här veckan skall valparna veterinärbesiktigas, allt pappersarbete och "valpväska" (med mat och annat) skall förberedas, jag skall ansa öron och tassar och säkert något mer som jag inte kommer ihåg just nu. Hoppas att jag kommer ihåg det innan helgen!!
Och så skall jag verkligen passa på att njuta av valparna innan de åker! Jag vill inte riktigt bli av med dem - de är så himla charmiga allihopa! Var och en på sitt sätt! Ni hör kanske att separationsångesten börjar nagga i mig! Jag försöker trycka undan den med att det är roligt att lämna valparna till sina nya familjer och att det är lite skönt att få det lugnare här hemma men helt fungerar detta inte tyvärr!
Nej, nu skall jag ta mig i kragen och inte bli gråtmild här på kvällskanten!
Nu skall jag helt enkelt stupa i säng efter en intensiv helg... och kanske drömma lite om bakdelskonstruktioner, bröstkorgar och skulderbladsplaceringar! Och småvalpar!

Tiden går fort...

... när man har roligt!


Vi lånar en bit av grannens trädgård och har mysiga stunder i valphagen med att;

tugga på pinnar...

tugga på träd...

titta på fåglar...

och katter och sopbilar...

gräva (hoppas inte grannen ser!)...

och sitta och filosofera.... fast bara en mycket kort stund! ;)

Vi brukar ju åka till Lisbeth men hennes trädgård är lerig och det är lite för kallt för att vara ute någon längre stund så vi håller oss här hemma i stället. Valparna är nöjda med att komma ut oftare och jag är nöjd med att slippa transportera hela gänget.

I morgon fyller valparna 7 veckor! Tiden bara rusar fram!

De är fantastiskt mysiga och roliga och de här sista veckorna gör de vad de kan för att avvänja kennelmatte inför flytten. De blir vildare och vildare - inte en tå eller byxa får vara i fred. De springer varv efter varv runt sofforna, sliter sönder tidningar och allt annat de bara klarar att ta sönder.

Men så varvar de det hela med att ligga och gosa och mysa i mitt knä. Detta är nog den mest kelna kullen vi haft. Och hur skulle de kunna vara annat med Kola och Max till föräldrar - två av cairnsläktets mest gosiga hundar. Lyfter man upp Kola i famnen och lägger henne på rygg så slappnar hon av på samma sätt som hönor brukar göra... och Lena påstår att Max inte ligger långt efter.

Nu till helgen är det dags för sista avmaskningen och nästa vecka bär det av till veterinären för vaccination, id-märkning och hälsokontroll.

Jag tror att ni som skall hämta valpar har lika svårt att förstå som jag att det snart är dags nu! Men det är det! Jag skall suga på den här sista tiden så mycket som jag bara kan!

Och ni borde passa på att ta några sovmorgnar! Snart blir det tidiga morgonkissningar och morgonbus hemma hos er också!

Tack förresten för alla gulliga kommentarer! Det är alltid lika roligt att kika vad ni skriver. :)

Valparna 6 veckor!

Först vill jag bjuda på två underbara bilder!

Njuter i vårsolen! (tryck på bilden så blir den större)


Nyvakna


Nu är valparna vakna långa stunder varje dag. Egentligen är det väl så att de sover mellan sina vakna stunder nu. Innan sov de mest och vaknade till då och då.
De är också väldigt aktiva och nyfikna! Följer med överallt dit jag går. De vill titta på allt jag gör och helst också bita i undersökningsivern. Det går knappt att gå nu - valparna är precis runt fötterna hela tiden - så man får fösa sig fram.... eller gå och lyfta fötterna högt vilket är lite vådligt för någon gång måste ju foten ner igen och då är det oftast en valp eller tre där.... ett annat sätt är att sätta god fart och försöka lämna valparna bakom sig. Det går ibland men det blir allt svårare alltefter valparna blir snabbare.

För snabba är de nu! De far runt soffan i hög hastighet. Ofta hör man små dunsar - det är när de slår huvudet i elementet. Aj, aj... Men så småningom lär de väl sig att hålla ner huvudet när de springer.
De blir allt mer hårdhänta i lekarna med varandra också - man hör ofta små pip och ibland skrik när de är ute. De nya tänderna är bra att ha, tycker valparna. I alla fall när man testar dem på andra! Det är lustigt för de ger sig inte på Kola och Ginny med tänderna lika hårt som de gör på sina syskon och oss människor. Uppenbarligen kan de hålla igen - om de måste.

Här går det vilt till;


Bakom gardinerna i balkongdörren har blivit en favorit! Där leker de och dit hämtar de även olika leksaker och ligger och tuggar på. Det är jätteskönt att sova där också - på de mjuka täckena.

Lilla vetefärgade tiken kikar fram. Jag tror att hon just skall jaga efter ett syskon!


När de sover och när jag inte är hemma eller kan ha koll på dem så får de vara i valphagen. De tycker att det är ganska tråkigt att vara där dock - det pips friskt om de ser någon som eventuellt skulle kunna ta ut dem! Annars roar de sig med att slita sönder tidningarna där inne. Det kan se ganska bedrövligt ut på morgonen eller om man varit borta några timmar!

Än har ingen lyckats ta sig ut men det kommer nog snart!
(fr vänster; vetefärgade tiken, röda hanen och stora, röda tiken)


Nu funderar jag över om vi kanske snart skall ge oss ut och prova på koppel och halsband och kanske åka bil lite. Blir det fint väder så åker vi kanske till Lisbeths trädgård och släpper loss!

Under helgen kommer jag nog att sätta in bilder på hemsidan med stå-bilder på valparna. Men det är alltid lite knep och knåp när man håller på med hemsidan så det får bli när jag hinner.

Ha en härlig helg allihopa!

Valparna 5 veckor!

Tiden går så fort! I morgon - dvs torsdag - så är valparna redan 5 veckor! Oj, oj,oj... snart skall de flytta! Det känns ju lite jobbigt när man tänker på det!
Jag kan tänka mig att ni som väntar på valparna känner nästan lika dant fast tvärtom; "Åhhh, är det fortfarande mer än tre veckor kvar!" och ibland "Oj, oj oj... hur skall det gå! Hur skall vi klara det!?!"

Ja, ja... det blir nog jättebra för oss alla! Redan nu kissar och bajsar de något alldeles förskräckligt (tänk på att jag har fem!) och de har börjat låta som fiskmåsar när de är instängda i valphagen för länge. Det är mycket roligare att vara ute och busa. Nu har de dessutom börjat öka sina "marker" till även hallen och till och med köket. Det är ganska långt dit när man är mindre än min fot.

Här bjuder vi på en liten nästan-5-veckors-film




Jag skall faktiskt ta och försöka spela in när jag kallar på dem också - inte bara för att de är så gulliga när de kommer springande mot mig i flock utan också för att ni sedan skall veta att valpen faktiskt var riktigt duktig på att komma när den bodde här!
:-D

Om inte filmen syns så prova denna länk ; http://www.youtube.com/watch?v=G8-TetXDhwk

PS! Jag har lagt in några bilder på valpsidan också - på hemsidan alltså!

Fullt upp!

Här har det då varit fullt upp! Bloggen har fått komma i andra - eller kanske tredje - hand. Men nu är allt lugnt och stilla här i Eklanda så nu passar jag på.

Valparna trivs som fisken i vattnet ute i vardagsrummet. Ja, för de är ju ute och springer vilt där ganska ofta nu. Varje måltid serveras precis utanför valphagen och den intas först intensivt men ganska snart uppdelat med många pauser för lek. Mer lek än ätande kan man tycka. Men det är inte några magra valpar så de får i sig det de skall. De diar ju fortfarande Kola också så det blir dubbelt upp!

Nu ser och hör de alldeles utmärkt och har börjat få allt fler tänder. Bra att ha när man skall ha dragkamp med mattes tröja eller hänga i husses byxben!
De är väldigt duktiga på att komma - inte när man ropar utan när man smackar med tungan och knackar lite i golvet. Då kommer alla rusande i flock. De ser så söta ut med sina svarta huvuden när de kommer i full galopp. Fortfarande är väl inte galoppen den mest effektiva men det går ganska fort ändå!
När de varit ute 30-60 minuter så blir de trötta och börjar trilla ihop i små högar här och var. Då är det bara att lyfta in dem i valphagen igen. De sover fortfarande mer än de är vakna.

Lite bilder! Vädret har inte varit det bästa och det har varit mörkt även på dagen så de få bilder jag tagit har varit med blixt. De blir aldrig lika bra men vad spelar det för roll när man har så söta fotoobjekt!

Två små systrar; "Skall vi gå till höger eller vänster?"

Det är väldigt roligt att dra i handduken som står under matskålarna! De mest envetna brukar till och med kunna dra iväg alltihop en liten bit!

Mattes tofflor är inte dumma heller! Gott att bita i när det kliar i gommen. Som ni ser så är valparna ungefär i marsvinsstorlek - om än lite längre ben.

Den lille vetefärgade hanen. En liten charmknutte är han!

Annars har det varit ömsom vin och ömsom vatten.

Vinet har väl i första hand bestått i trevliga besök under helgen - både av nya och gamla bekanta. Alla lika trevliga och väldigt välkomna tillbaka så ofta de vill (i princip ;) ). Även om det är lite sorgligt och trist att behöva skiljas från sina valpar så småningom så är det skönt att få lämna iväg dem till så bra och trevliga personer. Det är roligt att veta att våra valpar kommer att berika andras liv under många år framöver. Det är en av de bästa bitarna med att föda upp hundar tycker jag personligen.

Jag var i väg och ultraljudade Ginny för att se om hennes livmoder var tip-top igen. Hon hade ju vätska i livmodern i vintras. Antingen pga en liten infektion eller en avbruten dräktighet. Och nu såg livmodern helt perfekt ut. Jätteskönt!

Dock fick veterinären också titta på en alldeles nyuppkommen cysta precis vid en spene och eftersom den satt som den satt så rekommenderades vi att ta bort den. Så i torsdags opererades Ginny och hela det juvret togs bort. Så nu är det tratt och inte massa bus som gäller så att såret läker ordentligt. Och ingen lek med valparna eftersom de gärna vill snutta på hennes mage. Jättetråkigt tycker Ginny att det är!

Till råga på allt så upptäckte jag lite variga flytningar från Kola i helgen - inte mycket men ändå väldigt illavarslande. De värsta scenarion målades upp i mitt huvud - kanske ta bort livmodern, kanske stark antibiotika, inte kunna dia eller vara med valparna! Det var inte roligt i lördags kan jag lova!

Men Kola verkade inte särskilt påverkad så jag bestämde mig för att inte åka in akut om det inte blev sämre. Idag fick vi tid på Västra Djursjukhuset. Den goa veterinären Elna W undersökte Kola och tog bakterieprov. Elnas slutsats var att det troligen ändå bara var avslag (flytningar) efter valpningen. Hon var såpass säker att hon tyckte att vi kunde låta bli att ultraljudskonfirmera det hela.

Så nu hoppas och tror jag att hon har rätt. En sten föll från mitt hjärta och jag blev nästan gråtfärdig av lättnad!

Jag vill verkligen slå ett slag för detta alldeles förträffliga djursjukhus; Västra Djursjukhuset! Alla jag mött tycks mycket kompetenta och engagerade och inte minst väldigt trevliga. De tar sig dessutom god tid på sig att besvara eventuella frågor man har - och allt har känts genomärligt och mycket tydligt hittills.

Att det dessutom bara ligger fem minuters bilresa hemifrån mig gör ju inte det hela sämre. :)

Flyttdags!

Idag blev det dags för valparna att flytta ut till valphagen i vardagsrummet.
Vi har haft några rymningar ur lådan och när man är tillräckligt stor för att kravla sig över kanten så är man också tillräckligt stor för att flytta ut i hagen!

Valparna tog det hela med ro - eller snarare glädje. I och för sig är hagen så stor att en liten valp, precis när den flyttat in, kan tycka att den "gått vilse". Men då finns det ju alltid någon som kan hjälpa lite på traven så att man hittar syskonen och så är allt bra igen.

De allra första minuterna i den så fint iordninggjorda hagen (nu ser det inte ut så längre).


Sååå spännande! Undersöka lådan och hundbädden... "Wow, undrar vad det här är!?"


Åhå! Vattenskål har de heller aldrig haft. Spännande med något som finns men som man inte ser! Gott var det också!

Lilla vetetiken tycker att lådan känns mysig när utforskningen börjar ta ut sin rätt.

I kväll så var det verkligen "high life"! Valparna njöt av att jaga varandra och skutta omkring i hagen. Det känndes också tryggt med staketet runt om - de är lite för små för att uppskatta riktigt stora ytor ännu.

Men ge det ett par dagar så kommer de inte att nöja sig med att vara i valphagen!