Två saker att fundera över!

Ja, nu börjar det bli dags för Fiona att hitta en egen familj!



Hon är så söt och mysig och jag hoppas verkligen att vi hittar ett riktigt bra hem till henne!
Annons kan ni se här: Klicka!

Är ni sugna på en cairn (till) eller känner någon aktiv person/familj så vet ni nu var det finns en riktig liten pärla till salu!


OCH så var det en sak till!

Jag skulle tycka att det vore roligt att gå en klickerkurs!
Cairnklubben har ju alltid sin träning mitt i veckan vilket inte passar mig så därför har jag frågat Jenny Marek om hon har möjlighet att ha en träningsgrupp på lördagar eller söndagar nu i vinter.
Hon håller just på med sitt schema så besked om detta kommer om några veckor.

Vi behöver vara minst fem i gruppen! Så är det någon som är intresserad så hör av er till mig så snart som möjligt.
Hoppas, hoppas att hon kan och att vi får ihop en grupp!

Ha det gott i höstrusket!

Inställd träff och träff med grusväg

Ja, vad kan man säga... vissa dagar är bättre än andra...
Igår var det träning på Hundstället Hjärtat i Angered genom Cairn i Väst och jag hade verkligen bespetsat mig på att åka. Den börjar klockan sex vilket inte är riktigt optimalt om man bor på andra sidan Göteborg med tanke på rusningstrafik och köer. Men om jag håller koll över internet på trafikläget och kommer iväg ungefär halv sex så kan det gå bra. För det mesta...
Igår var det rapporter om ordentligt trög trafik - särskilt den närmaste vägen vilken är E6. Men väntar man så kan det lätta vid halvsex sådär.
Igår höll jag koll och jag höll koll och jag höll koll på Trafiken.nu och en annan sida. Jag höll koll så till den milda grad att jag glömde av klockan!
När jag fått in hundarna i bilen och skulle åka så förstod jag att jag var väl sent ute. Fånigt att köra i minst 30 minuter och sedan bara kunna träna i 20!
SURT! Det var bara att ringa Mia och säga att jag inte skulle dyka upp och ta en trist promenad runt kvarteret hemma. Jag som var sugen på att träffa lite trevliga människor...
Vi fick träna hemma en stund i stället. Jag körde frishapingträning med alla fyra - en efter en. De tyckte att det var jätteroligt och blev ordentligt trötta allihopa. Duktiga var de också - särksilt valparna.

Idag skulle vi göra en riktigt mysig långpromenad. Planen var att gå bort till en äng där de skulle få springa och rasa av sig och sedan gå över fälten hemåt. Det är lite landsbygdskänsla här ute vilket jag tycker är jättemysigt. Påminner om min uppväxt i Halland.
Vi kom inte längre än upp på grusvägen som går upp i skogen!
Hundarna nosade och kissade precis när vi kommit upp på grusvägen. Kopplena hängde slakt när vi skulle börja gå igen. Då rusar en liten en framför mina fötter och jag försöker parera med ett kliv... detta leder till att foten fastnar i de hängande kopplen och jag stupar som en fura rakt fram! Hundarna kastar sig förstås åt alla håll - ingen vill hamna under en storvuxen matte!
Jämrans! Jag låg kvar en liten stund - osäker på om jag hade skadat mig och i så fall hur illa. Ansiktet for rakt ner i marken och fortfarande när jag reste mig var jag väldigt osäker på om tänderna hade klarat sig eller om jag hade brutit näsan. Jag kände mig alldeles mosig i ansiktet.
Jag blödde - inte jättemycket men jag visste inte riktigt om det var från näsan eller läppen. Jag såg dåligt och var osäker på om det var glasögonen eller något annat. Det var lika bra att gå hem och kolla...
Resultatet av det hela var ändå bättre än jag kunnat hoppas: tänderna var ok när jag sköljt bort gruset mellan dem och är lite sårig på insidan av läpparna. Jag spräckte skinnet från överläppen upp till näsan men såret är inte djupt utan mest svullet, slog i och skavde näsan (den är lite av potatismodellen just nu)och så några småmesyrer.
Näsan och överläppen känns väl mest just nu och är sådär lagom svullna. Kläderna klarade sig som av ett mirakel. Det tristaste är väl att glasögonen skrapades såpass att jag måste köpa nya - en lite ovälkommen utgift just nu måste jag säga!
Men det känns ändå som om jag hade en väldig tur! Det var ett ordentligt magplask och jag kunde suttit med betydligt värre skador just nu!

Det är dock synd om hundarna; de blir både bekymrade för mig (att jag skadat mig) och också rädda för mig efter en sådan här dykning. Jag förstår dem - först kastar sig matte handlöst efter dem och försöker krossa dem och sedan ligger hon och svär när hon missar!
Men jag har mutat dem med godis (ost och skinka) och en ganska lång promenad så jag hoppas att de förlåter mig mitt mordförsök. Visst blir jag irriterad när de tramsar runt fötterna och trasslar in kopplen men det är ju lite överdrivet att försöka slänga sig på dem - eller hur!?!

111111

Ja, jag kan väl inte säga att denna dag gav något särskilt avtryck i mitt liv i alla fall! Inte dålig alls men inte extraordinär heller precis. Vackert väder!

Valparna - Riff och Fiona (Elsa) har lugnat sig lite grann. I alla fall Riff. Fiona har gått från överaktiv till en liten busa. Hon trivs bra här det märks och det är skönt. Glad och käck hela tiden! En riktig liten pärla tycker jag faktiskt!
Hon och Riff tycker väldigt mycket om varandra - pussar på varandra och tittar till varandra.... när de inte tumlar runt i soffan då!
Något som väl säger hur bra allt går är att lilla Fiona också vill ligga på ryggstödet på soffan men orkar (?) inte riktigt hoppa upp frampå kvällen. Då kravlar hon sig upp och använder allt som oftast Rollo eller Kola som trappa. Jag fattar inte att de inte blir sura när hon står med bakbenen på dem och klänger upp på ryggdynan!

Annars har vi gjort en roligt träning idag - eller jag tyckte den var rolig och hundarna tyckte att den var underlig (men ganska intressant)!
De fick alla sitta ett par meter framför mig och så fick den jag kallade på med namn komma fram och få en godis. En del förstod bättre än andra. Riff var nog den som fattade bäst fast å andra sidan gick han fram när jag sa andra namn också emellanåt. "Man får chansa här i livet" - tänkte Riff. Eller; "Går det så går det!"
Bra aktivering var det i alla fall!

En liten "retur"!

För första gången har vi fått tillbaka en valp - det är lilla Fiona (kallad Elsa) som har flyttat hem till mig igen.


Hon är en riktig sötnos och väldigt pigg och käck! Fast lite raggig och rufsig - det är verkligen dags för första trimningen!


Hon har varit väl omhändertagen i sitt gamla hem - det märker man! Hon är lydig och kommer för det mesta snabbt när man ropar "Hit!". Lite osocialiserad kanske, lite ovan vid nya miljöer - men hon verkar finna sig snabbt tillrätta och bara på några dagar är hon mycket mindre räddhågsen ute och går käckt fram och tittar på konstiga saker.
Både jag och Lisbeth är väldigt glada för att familjen som köpte henne inte väntade för länge med att kontakta oss. Vi har fått tillbaka en lika käck hund som vi lämnade och det lilla som hon kanske förlorat i att inte få riktigt så mycket tid, aktivering och omvårdnad som hon skulle haft verkar inte vara någon större sak att komma till rätta med.

Jag vet också att hennes matte är väldigt, väldigt ledsen just nu så jag kan hälsa från Elsa att hon har det jättekul här; leker med Riff hela tiden! Hon gillar förstås snälle Rollo (se bilden nedan) och fjäskar för mamma Kola som faktiskt tycker att det är ganska okej att få hem sin lilla dotter ett tag.
Och vi kommer inte att lämna henne till första bästa utan för Elsa är det bara bästa som gäller!
Nu skall hon först få bo in sig här ett tag - så att hon hinner landa och vi får utvärdera lite mer vem hon är nu när hon växt till sig lite.


Det lilla yrvädret ovanpå Rollo! Full fart nästan hela tiden! Ett litet kvicksilver!
Och emellanåt ligger hon hos mig och gosar! I sängen också!

Idag var vi ute i skogen och Riff och Fiona (Elsa) lekte som vildar! Man kan inte tro hur mycket spring det finns i valpben!
Så kom vi till en bäck. De andra hundarna hoppade vant över lite vid sidan om stigen där det inte är så lerigt och bäcken är smalare. Fiona såg ut som om hon aldrig sett något sådant här innan (fast det borde hon väl gjort) och så lade hon sig på mage och man såg att hon tänkte "Kära nån då! HUR skall jag klara detta! Oj, oj, oj - det går aldrig! Men jag VILL!"
Och så tog hon fart och sprang rakt igenom den allra värsta leran!
Och upp för backen efter oss! Hämtade Riff och drog med honom tillbaka ner till bäcken och så sprang de båda genom leran! Och en gång till! Det var roligt!! Fiona/Elsa var på väg för ytterligare en omgång men då lyckades jag få stopp på henne!
Kan väl säga att det var två valpar som fick duscha när vi kom hem!

Vår lokala rasklubb Cairn i Väst

Jag vill bara tipsa er om Cairn i Väst - vår lokala cairnklubb här i västsverige.
Just nu finns det ett referat från det väldigt roliga rikslägret som var i slutet av september. Mia, Gösta och jag var där och hade en superhelg!
Håll utkik efter om det blir läger nästa år - jag rekommenderar det verkligen!

På hemsidan läggs det också ut om aktiviteter som tex vardagslydnadskurs med början i januari. Den är i en inomhusträningshall i Angered; Hundstället Hjärtat.
Man måste anmäla sig snabbt för platserna går åt som smör i solsken!
Det är alltid bra instruktörer som är vana vid cairnterrier och det är dessutom mycket roligt att gå i en grupp med bara cairn och cairnägare!

Kika in här:
Cairn i Väst