Yippie- äntligen träff!!

Tycker vi som är Happys familj!
Kul att få tampas med syskonen och träffa mattar o hussar till dem.

Vi har fått försmak på det här med träff idag då Happy med familj varit ute på promenad med Cairn i Väst gänget . Vilken promenad vi hade - vi var ungefär 16 hundar( hundar har ju en tendens att inte vara stilla så länge och så är de så lika varandra så vi tror att det var 16 stycken...) varav Happy var äldsta valpen med sina 4 månader och sedan var det Otto och Tyra som var 11 veckor! Otto blev kär i Happy! Han släppte inte henne varken med blicken eller med bettet!!!
Happy var lös under nästan hela promenaden och hon skötte sig exemplariskt! Det var verkligen helt underbart att se henne skutta omkring bland alla höstlöven tillsammans med de andra hundarna! .. som grädde på moset kommer hon när vi ropar också!! Våra prinsessor var superduktiga och promenerade utan knot...tänk vad godis kan göra både för barn och hund!!!

Vi syns den 14:e hälsar Happy med familj

Valpträff för de minsta!

Äntligen har jag lyckats ta mig samman och letat fram datumet några (hej syrran - är du här?) nämnt ett antal gånger... ;D

Söndagen den 14 på kl 14.00 träffas vi hemma hos mig. Vi tänkte den här gången vika träffen för C-kullen (Dittes kull), alltså Ludde, Hugo, Happy och Bianca. Jaja, Citrus oxå förståss!

Senare i höst ska vi försöka träffas allihop, men vi får avvakta lite med det - jag skulle behöva tio-dagars veckor just nu!

Det är otroligt roligt att se hur bloggen lever tack vare er allihop, det har blivit bättre än vad Marianne och jag vågade drömma om! Himla käckt är det, nu märks det inte om jag inte skriver nåt.. ;-)

Ha det gott i blåsten!

Lisbeth

Min kusin Bonzi (av Sally)

Min kusin är en sheba som heter Bonzi. Han bor med sin husse och matte i Karlskoga, och min matte och jag var där och hälsade på i helgen. Vi är lika gamla (tre år) och för de som inte vet vad en sheba är kan jag berätta att han är ungefär som en mini-akita med tät päls och krullsvans. Han har lika många hårstrån på en kvadratcentimeter som jag har på hela kroppen. Rätt snygg är han också, faktiskt (fast nosa mig i rumpan fick han inte). Efter att jag satt honom på plats hade vi kul. Brottades och sprang i trädgården och vilade på altanen gjorde vi.

Apropå släkten så är jag ju faktiskt moster till Happy och Hugo och deras syskon. Känns moget.

Matte Christina hälsar

mycke svansvift

Sally

Presentation av Hugo med familj.
Hejsan alla Hipperdippare och stort tack till Helen för härlig presentation.

Skall försöka göra en presentaion av oss och berätta lite om Hugos framsteg och bus.Matte heter Berit och husse Lennart. Vi är pensionärer nästan nu och vi har tre barn, fem barnbarn och det är våran stora lycka i livet med denna stora härliga familj. Äldsta barnbarnet fyller snart 20 och yngsta är 3,5 och heter William. William är hos oss varje Onsdag och halva Fredagen så han och Hugo har mycket kul ihop. Hugo kan ju vara lite busig ibland och lite bitig och där är det ett passande så att inte William skall tycka det känns lite läskigt, men det har gått jättebra och Hugo har börjat fatta att han får vara lite försiktig med William. Där William är där är Hugo och han sitter så gulligt nedanför William under stolen vid matdags. Vem vet det kan ju tappas en och annan liten godsak.

Vi har ju haft tre hundar innan, en cockerspaniel, en labrador och så sist en westie som hette Tim och gick bort förra sommaren. Aldrig mer hund sa vi, tänk så fel vi hade, det var något som fattades i vårt liv. Vi hade börjat läsa och forska runt lite om olika hundraser och när vi läste och cairnterrier så fastnade vi direkt. Tim var ju en terrier, men ganska så lugn och timid i sitt sätt och så kom Hugo och är verkligen raka motsatsen. Busig, pigg och full av upptåg hela tiden, men så gosig och älskvärd. Jag instämmer med föregående talare om våra goa kennelägare Marianne och Lisbeth. Det känns så tryggt och härligt och varje gång jag ringt eller mejlat så har jag alltid fått så bra svar och känner mig lugn igen. Även om vi haft hund innan så var ju cairnterrier nytt för oss.

Hugo är nästan rumsren nu kan man säga, och uppfattar vi bara signalerna så är det inga problem. Han kan lika gärna sitta vid rumsfönstret och "voffa" lite som vid dörren så det gäller att vara med. Vår trädgård har väl sett sina bästa dagar tror jag, gropar lite varstans och stenar som vi täckt hålen med. Potatislandet har vi hägnat in nu eftersom vi fått in så mycket jord som Hugo haft med sig i tassar och päls.

Matfrisk är han den lille rackaren och råa morotsbitar och äpplebitar hör till favoriterna. Det sista på husses glass är rena rama högvinsten för Hugo och han sitter troget nedanför husses fötter och väntar och väntar.

Husse har tränat Hugo att vara lös ett par gånger och det går jättebra än så länge, matte är för feg, har väl kontrollbehov tror jag *s*. Vi har en stor bra äng en bit från oss och där är det lugnt och inga bilar.

Vi fick rådet av Marianne och Lisbeth att nochalera Hugo lite när han varit ensam och vi kommer hem. Följer vi det? Nja, inte så bra kanske. Hugo är ju bara så glad och tjuter och det är inte helt lätt att bara gå förbi då. Annars är han duktig nu när vi lämnar honom, ylar när vi går, men sen så lägger han sig precis vid gallret och där ligger han, för vi har kollat genom köksfönstret. Vi smyger runt som två tjuvar och kollar innan vi öppnar dörren.

Bus är han bra på Hugo. Glömmer vi skorna, så vips tar han en och sticker iväg och tror att vi inte ser honom. Grovköket med dammsugaren är spännande och dammsugaren går han till anfall mot varje gång vi dammsuger, vilket ju är ett måste ibland tyvärr. Diskmaskinen är en annan grej som så fort den öppnas så vips står Hugo uppe på luckan och slickar på alla bestick.

Ja, det finns mycket mer att berätta om allt Hugo har för sig, men kanske vi snart får tillfälle att berätta vilken fantastisk hund Hugo är, för det är han. Vi sitter här på kvällarna och beundrar honom och allt han gör, lite larviga är vi nog ibland kanske *s*, men så är ju de flesta hundägare tror jag.

En enda sak som inte matte gillar och det är alla äckliga maskar, sniglar som Hugo gärna stoppar i sig. En lång dinglande mask i munnen och sen blir det inga mer pussar till Hugo den dagen *s*.

Just nu är han ute i trädgården med husse som tvättar husbilen och gör iordning den för avställning inför vintern.

Ha det så gott alla och jag hoppas att vi snart får tillfälle att träffas.
Kramar från Berit, Lennart och Hugo

Happys familj antar utmaningen!

Hejsan alla Hipperdippar! Vi som antar utmaningen är en familj som utökats med en liten Happy född 070605. Innan hon dök upp i våra liv var vi fyra tvåbenta som delade hus, Helene, Björn, Louise och Sophie. Vi har pratat om att skaffa hund i många år, och när vi väl fick möjligheten att köpa Happy kändes det helrätt. Vi är supernöjda med våra kära uppfödare - alltid glada och hjälpsamma vilket känns skönt när man är "hundrookie". Happy är en glad liten bushund som nästan är rumsren...det händer en olycka ibland! Men om vi lyckas tolka hennes tecken när hon ger dem så brukar hon klara att hålla sig tills vi kommer ut. Vi har dock ett problem - vädret...hon vill inte inte inte gå ut när det regnar - då får vi bära ut henne till gatan! Men det verkar vara ett cairndrag ????!!! Vi gillar mat i den här familjen - både laga och äta, Happy är inget undantag...ja hon lagar ju inte maten förstås men äter gärna! Inte bara mat då förståss....även spindlar, daggmaskar sten och torkade mördarsniglar står på menyn ibland till vår förskräckelse! Det bästa matminnet är när Happys förrätt bestod av egenfångad spindel, daggmask till varmrätt (den dinglade i munnen på henne...) och en liten torr mördarsnigel till efterrätt....! Mums tyckte hon! Detta verkar vara ett släktdrag enligt Marianne o Lisbeth - men kan man hoppas på att det växer bort? Vi tänker försöka få lite pli på vår busiga dam så häromdagen började vi en valpkurs. Det gick bra, Happy kom när jag (Helene) sprang som en yster häst över ängen skrikandes Hit Happy - det var skönt tycker jag, eftersom kursen hålls inte så långt från motorvägen och Happy är snabb.... are än vad jag är! Kursledaren tyckte att det är bra att låta valpen vara lös om det finns möjlighet, så jag tänkte att jag testar det idag vid en promenad! Första 10 metrarna gick bra, Happy gick fint vid min sida.. sedan blev det en liten glugg i grannens häck och där försvann Happy in, ner för en slänt och ut på andra sidan av grannens hus och jag var inte långt efter som tur var så kom hon när jag ropade just Hit Happy - så den kursen har ju betalat sig redan! Ja vi börjar blir vana vid att ha vovve och det känns bra, Happy smälter in bra och gillar att gosa mycket och hon är såklart släktens favorit - t o m farmor och farfar som är kattälskare har fallit som furor och det är ett gott betyg! Mormor och morfar har själva haft cairn så där jämförs Happy med deras Chico -som var en helt underbar hund! Så ni fattar att vi och Happy har det jättebra! Vi ser verkligen framemot att få läsa om alla andra Hipperdippar hundar och deras familjer och tycker det skall bli kul att ses framöver på valpträff! Ha det gott hälsar Happy med familj!

Carro här... igen!

Det skulle vara kul om alla gamla som nya valpköpara till Hipperdipp´s hundar kunde göra en liten presentation om sig själva och hunden(arna).
Familj, vart man bor, om man har gått nån kurs med hunden, eller planerar att göra det i framtiden mm..

Ni vet ju redan en del om mig, så jag hoppar över presentationen ;)



Vem vågar anta min utmaning och vara först ?! ;)




Ha det gött i regnet önskar bloggkaparen Carro och mina tre fyrbentingar!

Lille Nino´n

Min lille raggsocka, Nino!


Nino blir en "det" om ca 20 dagar!
Han ska kastreras för att slippa må dåligt i resten av sitt liv.


Diagnosen på Nino som det ser ut nu är:
Mycket kraftig urinvägsinfektion pga. förstorad, inflammerad prostata.
(problemen kommer att komma tillbaks titt som tätt under hans livstid, han kommer att få gå på penicillin och smärtstillande om jag inte kastrerar honom).


Det är så jobbigt att se sin lille prins må så dåligt som han gör emellanåt,
så jag får se på det som Marianne sa nyss: " kastrera honom, det är det enda rätta".





Förlåt Marianne och Lisbeth för att jag kapar eran blogg förresten ;)

Tjenare!

Nu är det väl dags för mig att skriva ett inlägg i bloggen ?!

För alla som inte känner mig så är det jag som är träningsnarkomanen Carro.
Jag har vart sjukskriven i 3.5 år, skaffade Nino för att ha en promenadkompis :)
(men jag nöjde mig inte med det, så nu har jag en nerklippt briard på 1.5 år som heter Ciwi och sen har jag även en liten dobermannflicka på 6 månader, Wira.
Dessa två tränar jag med tills nån av oss knappt orkar stå på benen. haha)


Jag kan ju säga att jag var såå rädd för Marianne i början.. och sen även för Lisbeth.
Men idag kan jag inte fatta varför.
Dessa två är ju helt underbara, hjälpsamma och trevliga tjejer :)


Marianne var inte så pigg på att sälja hund till mig i början, jag var bara 19 år och hade ingen erfarenhet.
Men när jag hade vart där några gånger så tror jag att hon förstod att jag verkligen ville detta på riktigt och att det inte var nåt övergående ;)
Jag var och hälsade på Nino och hans syskon säkert 10 gånger innan jag fick hem honom.
Skönt att ha haft turen att hitta världens bästa uppfödare så nära inpå en :)



Och du, Marianne, jag ska ta å erkänna en sak för dig nu..
Innan jag skulle ringa dig för allra första gången så var jag tvungen att sätta i mig några öl.
Så jag var nästan full och alldeles vimsig (mer än vanligt alltså..)



Nu lite mer om Nino.
Han är en väldigt speciell liten pojk. Man måste träffa honom typ 10 gånger innan man förstår sig på honom.
Till en början med så kan man nog tycka att han är en riktig tråkhund, vilket han oxå kan vara emellanåt i och för sig.
Han tjötar hela dagarna (precis som mig), han vill inte gå ut om det regnar.
Han gillar inte mat men han gillar att tugga i sig kalsonger, strumpor och trosor.
OCH han är en riktig rymmarcairn!!!
Fråga Marianne om hur rädd jag var när han sprang bort i skogen bakom henne.
Det var inte långt ifrån att jag satte mig ner och storbölade mitt i skogen.

Han har haft tonsillit i stort sett hela hans uppväxt, när han var dryga året så opererade dom äntligen bort tonsillerna på honom.
Sen dess han han vart jättebra, tills i somras då han blev jättekonstig.
Massa olika symptom, han hoppade på tre ben, kissade som en tjej, flämtade, sov mycket, ville inte dricka, ville inte gå (bara la sig platt fall på alla promenader) och massa annat.
Så under sommaren har han ätit penicillin i sammanlagt 44 dagar och vart hyffsat bra under medicineringen. Men så fort den har slutat så återkommer konstigheterna igen.

Nu har vi vart på Kållereds hund- och kattklinik hos veterinär Per Malmström.
Han är kanon !!
Det har tagits i stort sett alla prover som går att tas, röntgen, urinprov (det var fasiken inte lätt att jaga en liten kissnödig cairn för att få lite morgonurin. Korta snabba ben och massa päls så man inte ser lille snoppen. *pust*), blodprov, ultraljud mm mm..
Så imorgon (tisdag) ska provsvaren komma och veterinären ska ringa och underrätta mig.

Jag hoppas på att snart få se alla söta småvalpar ur den sista kullen.
Marianne och Lisbeth får sätta ett datum först bara.
Jag ska se och fundera över vad det blir för olika saker vi kommer att göra på valpdagen :)
Några förslag eller önskemål??

Jag får försvara detta något flummiga inlägg med att det är kväll och alla piller jag tar (nyligen opererad i axeln för 4e gången) gör mig snurrig och lite hmmm.. full.. typ ;)

Hugo 14 veckor hälsar

Här kommer lite hälsningar från Hugo som älskar att posera verkar det som. Visst är han söt våran lille älskling? Kortet är taget idag så Hugo är 14 Veckor på kortet.

Hugo börjar bli riktigt duktig på att göra ifrån sig ute nu, visst händer det olyckor, men det går framåt iaf *s*.

Matte har just nu ryggskott och får tänka sig för varje gång hon böjer sig, det gör hon ju inte förstås *s*.

Sopbilen hör till läskigheterna på promenaderna annars är allt väldigt spännande och roligt, särskilt att möta andra hundar och få hälsa.

Ser framemot valpträff då Hugo får träffa alla sina syskon och mamma och mostrar och fabröder *s*.

Ha det så gott alla!
Kramar
Berit och Hugo

Det är jag som är Sally och jag är tre år. Dippen och Fred är mina föräldrar och Christina min matte.

Skulle gärna vilja slå ett slag för agility och dela med mig av mina erfarenheter av sporten. Matte och jag gick en femgångerskurs hos Mia Edelton på Nya Varvet i somras. Första gången var jag jättesjåpig, tyckte det var SÅ läskigt. Men redan andra gången slog jag mig själv (och matte) med häpnad. Vadå, dethär var väl ingenting, sa jag, och ville upp på balansbrädan igen. Och det kan jag säga, att den som inte har luktat på en agilitybana har gått miste om något. Så mycket godisrester! Jag dammsög i alla fall varenda kvadratmillimeter.

Sista gången var det tävling. Flest poäng (hindren hade poäng efter svårighetsgrad) på en minut var det som gällde. Fast jag fick tio sekunder extra eftersom jag hade hälften så korta ben som flattarna och labben som också var med. Jag låg i som en iller, gjorde bara en kort avstickare för att hälsa på tjejen som satt vid "släpet", annars hoppade jag och gick slalom och låg på bordet och klättrade A-hinder och... men vi kom sist i alla fall. MEN, gissa vem som fick specialpriset som Mia delade ut till Hunden som Gjort Störst Framsteg, jo, det var allt jag det! Trepack tennisbollar, åååå, så glad jag blev!

Nu brukar jag öva när matte och jag går i skogen. Balans på omkullfallna träd t.ex. Tycker faktiskt att matte är lite kuligare också efter kursen, så jag kommer nästan varje gång hon ropar.

Så, det var allt för denna gången!

kram & svansvift

Sally

Hej i höstkvällen!

Det känns lite konstigt att skriva höstkvällen efter den underbara dag vi haft i dag. Det kändes ju mer sommar än höst!

Ni kanske tycker att vi är dåliga på att blogga, jag och Lisbeth, och det har ni ju rätt i! Men nu när hösten just startar är det ju alltid massor av saker som skall dras igång - man tar nya tag på jobbet, det är träningar och andra engagemang. Och just de här helgerna så har jag några utställningar som jag åker till. Skåne förra helgen och Vårgårda på lördag. Så småningom skall vi se om vi inte kan hitta en lämplig valputställning att försöka dra med er med småvalpar på! Det brukar vara lite kul att göra det tillsammans - både för valpar och hussar/mattar. Och valputställningarna är ju alltid inofficiella vilket betyder att de är mer på kul och för träning - inte på allvar som de stora, officiella tävlingarna jag är på dessa helger. Det brukar dessutom inte vara särskilt dyrt att anmäla sig.

Nu när jag och Lisbeth landat lite och får lite friare helger så skall vi se om vi kan hitta en bra dag att ha vår första valpträff för småvalparna. Det brukar vara roligt bara att låta dem leka, titta på syskonen och hur de utvecklats, lära känna de andra hussarna och mattarna och få höra lite om hur de har det med sina valpar. Skönt ibland att utbyta funderingar runt problem eller bara att få skrävla lite om hur fantastisk den lilla valpen är med någon annan som är i samma situation!
Så skall vi se om vi inte kan lura med Carro. En härlig, hundtokig tjej som har en hund från våran första kull - Nino. Carro är ett riktigt träningsfreak och har säkert lite roliga tips att förmedla - inte minst vad gäller aktivering. Och så tänkte jag att vi kunde ta upp saker som är problematiska eller som man känner sig osäker runt och även lite om sådant som kan komma att skapa trubbel när valpen växer och kommer närmare unghundsfasen.
Men mest av allt vill vi träffas för att ha det trevligt och avspänt!

Efter "lilla" valpträffen så blir det ju dags att ha en "stor" träff igen - dvs att vi tar en höstpromenad eller något liknande för de vovvar som är vuxna. Som jag tänker nu så tar vi inte med småvalparna förrän de är lite större - men det är inte något som är hugget i sten ännu.
Har ni några idéer eller önskemål om höstträffen så får ni gärna lämna dem i bloggen, maila eller ringa.

Snaaaart skall jag ta tillbaka min kamera som ligger och skrotar hos Lisbeth. Och så skall jag ta lite foton på Citrus så att ni får se hur i alla fall hon har växt!

Ha det gott alla!

Ludde på Systemet

I dag har Ludde varit på Systembolaget för första gången (och förmodligen sista). Husse beställde ett eftertraktad årgångsvin för ett par veckor sedan, men när han skulle hämta var dom redan slut. Men idag ringde dom minsann och sa att dom hade en flaska åt honom. Jag var inte hemma så det fanns inget annat att göra än att ta med Ludde.
För övrigt artar sig gossen på bästa sätt. Han har nu funnit sin fåtölj i hallen där han kan ligga och spana över nästan hela lägenheten eller rulla ihop sig som ett litet nystan och koppla av. Vi har minskat ner antalet mattider till 3. Han får lite mer till frukost än tidigare så det blir totalt samma mängd ändå. Funkar lite bättre. Men han är som han är. Ibland petar han i maten och ibland sopar han i sig alltihop.
PS - vet inte hur såna här bloggar funkar så jag undertecknar med mitt namn om att utifall det inte kommer med annars.
/Maj

Nu ändrar bloggen karaktär!

Ja, ni ser väl att något förändrats!? Jag har lagt in samma bakgrund som på hemsidan eftersom bloggen nu går att hitta där!
Gå in på hemsidan och titta på menyn under "Valpar" så finner ni en länk.

Tanken är också att ni valpköpare skall kunna gå in och göra inlägg i bloggen.
Det kan vara en rolig händelse eller bara en liten rapport om hur allt är. Ni kan också ladda upp ett kort då och då - även om man kanske inte kan göra en riktig fotodagbok på den här bloggen då det finns vissa begränsningar på hur mycket plats vi får för foton på bloggservern.
Vi kan ju också kommunicera om framtida träffar här - och ni har möjlighet att trycka på så att det blir av... och lämna förslag på vad ni vill göra och var någonstans vi skall träffas.

Men ni kan inte göra några inlägg förrän ni fått ett konto och lösenord från oss!
Det skickar vi över mailen så snart som möjligt!