Trevligt besök!

Ja, det hade vi idag!
Tina och Björn och killarna Elias och Oliver var här och tittade på valparna.
Kola och Ginny tyckte om hela familjen och inte minst pojkarna som var väldigt intressanta. Ja, jag och Lisbeth trivdes gott i sällskapet vi också. Tiden gick jättefort! :)

Tina var dessutom duktig på att ta kort och har skickat några till mig. Här är några av dem;

Oliver och Kola


Elias och Kola


Den vetefärgade tiken


Den största, röda tiken (väldigt trött!)


och igen... kanske ännu tröttare!

En filmsnutt till...

Det är säkert bara de mest entusiastiska som tycker om de små valpfilmerna. Sååå mycket händer det ju ändå inte! En mun öppnas och flyttas i slowmotion till nacken på en annan valp - oj, oj, oj... en valpattack! En valp rycker till - åhh, den skuttar!

Men nu finns det faktiskt några entusiaster som vill se valparna på film!
Detta är till er. :)



Tyvärr lyckades jag inte få med några av de sötaste små skutt man kan få se! Och heller inte några "springande" valpar. Det var ganska lugnt i valplådan idag faktiskt - de kanske tröttade ut sig igår då de ju var väldigt aktiva. Även i natt tyvärr...

Nu börjar det närma sig att ni som skall ha valp kommer och hälsar på. Det skall bli jätteroligt!
Och lite annat besök får jag nog också - bla Max matte och husse plus kanske någon till. Det skall bli lika roligt det!

2,5 vecka nästan

Titta - nu har vi alla öppnat ögonen! Ja, några blundar väl på bilden i och för sig.


Vi har börjat leka lite smått. Här smakas det på David. Tandlöst fortfarande som skönt är.


Lite tröttsamt att vara i sängen. De är inte vakna särskilt länge ännu.


Men när de är det (vakna) så är de intensiva - efter bästa förmåga vill säga. Jag brukar säga till David; "Titta nu springer den!" fast det han ser är en liten valp som rör sig framåt - inte mycket mer. :-D


Vila huvudet var inte så dumt...


Den lilla vetetiken - mjölkiga ögon och inte världens bästa syn (ännu)!


Nej, nu säger vi godnatt!


PS! Alla bilder går att trycka på om man vill se dem lite större.

Att försöka gå...

... är inte så lätt! Det blir några steg sedan tippar man omkull - om man är cairnvalp. Det är heller inte så lätt att fånga detta på film!
Igår försökte jag igen och fick några små snuttar. Fast kanske mer på kravlande valp än gående valp.
Sedan - när vi skulle lägga oss - DÅ gick minsann alla omkring en stund och det såg också ut som om de lekte! Men då var förstås inte kameran redo och ljuset tänt.



Inte någon höjdarfilm som sagt men kanske lite gullig ändå. Man får i alla fall någon minut av valparnas liv just nu - och några staplande steg.

Misslyckat försök...

... blev det idag att filma de små när de på sitt eget väldigt lustiga sätt försöker bemästra gåendets konst. Jag kan filma med min kamera - det är bara det att jag inte kunde det idag utan att skaka något förskräckligt!
Och sedan kunde jag inte föra över alla filmsnuttarna till datorn. Om batterierna på kameran är för dåliga eller om det är något fel på kameran vet jag då verkligen inte! Men lite surt är det.

De är i alla fall väldigt söta när de försöker ta sig fram på benen i stället för magen. De stegar så bestämt (i alla fall några steg) och sedan tippar de över och trillar över på rygg eller kasar ner på den välkända magen.
Till saken hör ju också att de ännu inte öppnat ögonen och därför helt lokaliserar sig efter lukter. Detta gör man bäst genom att pendla med huvudet från sida till sida. Fast när man går så går det lite fortare och med huvudet pendlande så blir det hela lite våghalsigare (?). Kanske tur att de inte kommer så långt innan de gör sitt magplask!

Det som står på tur nu är att börja leka och öppna ögonen - det lär nog komma de närmsta dagarna. Just nu är det sova och äta som gäller - fortfarande.

Så här trötta blir man efter en massa gå-träning (eller om det var fallträning)


Annars har jag roat mig med att trimma Ginny idag. Hon var som en liten hårboll.
Pälsen var dock ganska seg att dra (det kan vara så ibland på vintern) och både jag och Ginny blev trötta på det efter några timmar. Så huvudet och frambenen tar vi i morgon.
Vi fick en riktigt skön söndagspromenad också - jag och Ginny! Kola stannar än så länge hemma och passar valparna. Tråkigt, tycker Ginny som vill leka, leka, LEKA! Så just nu blir det en del kottsparkning och faktiskt också lite träning.
Underaktiverade cairn tenderar ju att hitta på massa dumheter och det vill vi inte!

Nu fyller vi en vecka!

Stolta och duktiga Kola tar hand om sina småttingar!

De äter mycket nu så nu får Kola alltmer mat. Och ändå känns det inte riktigt som det räcker!

När det är dags att äta så blir de så ivriga att de till och med kommer upp lite på benen och går lite vacklande - fast förstås bara några steg. Annars kravlar de sig mest fram.

I går klippte vi förresten klorna för första gången. De fastnade lite i fällen när de kravlade. Klorna är så små, så små! En del sov i mitt knä under proceduren medan andra sprattlade ordentligt - inte så roligt att ligga på rygg hos den stora, och än så länge lite okända, Matte.
Alla tår är fortfarande kvar! ;)

Här ligger den lilla vetefärgade tiken och tar igen sig efter en måltid. Hon är fortfarande den minsta i kullen - även om hon verkligen inte är liten!

Än så länge varken hör eller ser valparna - men dofter är de bra på. De känner doften av mamma och av varandra. När jag tar upp dem så vet de att något inte är som det skall och så börjar de söka efter sin mamma och sina syskon. Det är svårt att väga dem nu för de kravlar snabbt ur vågskålen!

Nedan sover vetetiken, den röda hanen och den minsta av de två röda tikarna. I vanliga fall brukar den röda hanvalpen ligga över alla andra - han är som en liten bulldozer och bökar sig till de bästa ställena. Men här fick han agera huvudkudde åt den lilla röda. Omväxling förnöjer!

Det känns skönt att första veckan är tillända utan problem! Lite orolig är man allt i början eftersom valparna är så känsliga och allt kan gå så fort om något inträffar - tex en liten förkylning eller liknande.

Men allt är riktigt bra och väääldigt mysigt!

5 dagar gamla!

Idag har det varit otroligt lugnt i valplådan! Det känns som om valparna har sovit hela dagen men de har förstås ätit då och då också. Kanske är det så att Kolas mjölk stabiliserats nu så att de får en ordentlig dos snabbt och sedan är de nöjda. I kväll blev till och med Kola lite rastlös - hon ville vara ute med oss i soffan men ville också ge valparna mat... det var bara det att de sov hela kvällen! Så hon sprang lite fram och tillbaks... "är de vakna nu!?" "Neej... ja, då lägger jag mig väl i soffan en stund." Tillbaka in i valprummet; "Men nu då!".... "Nähe...". Lufsar ut i vardagsrummet; "Ja, jag kan ju ligga lite här i hundsängen - det var länge sedan!" Och så höll det på - hon låg inte mer än 10-15 minuter innan hon ville snegla in i valprummet igen.

Till slut fick hon kvällsmålet och så tog vi vår sista promenad - sedan gick hon och lade sig hos valparna! Till slut!

På kortet nedan ligger den vetefärgade tiken och hanen och en av de röda tikarna och gonar sig.
Den vetefärgade hanen har återigen hamnat på rygg! Detta är inte hans favoritposition! Kanske för att han ibland har lite svårt att ta sig ur den - mjuka fällar och lite väl mycket mage är inte den bästa kombinationen alla gånger.



Den vetefärgade hanen är den som är riktigt temperamentsfull än så länge. Är det något som hindrar honom så skriker han mycket högt och irriterat - tex om han hamnat på rygg!
De andra är pigga och framåt och mycket envisa men de ger inte många ljud ifrån sig. När någon piper eller skriker så kan man vara ganska säker på att det är den lille hanen.

Till sist!
Grattis Lena och Gerry (kennel Miketo's) till fina Choice's utmärkelse "Årets avelstik 2008"!

3'e dagen

Som små feta sardiner i en burk!

Nu har valparna i genomsnitt gått upp 50g vardera sedan de föddes! De vägde ju mellan 204 och 232 g. Så fastän Kola inte riktigt får så mycket mat hon vill ha eftersom hon är lite dålig i magen så får i alla fall valparna det de behöver.

Kola har lämnat valprummet lite mer idag (men inte mycket). Om man vill röra någon valp så tar hon vänligt men bestämt undan handen med nosen. "Titta men inte röra!" säger hon. Fast värre en så blir det inte utan man får faktiskt plocka upp dem för vägning och liknande.

Om man sätter ner handen för att klappa Kola så är det dock helt okej! Mer! Mer! tycker hon.

Hela gänget; tik, hane, tik, tik och längst till höger hane

Det kommer INTE att bli bilder och inlägg varje dag! Men de är ju så söta så jag kan bara inte låta bli!

Två dagar gamla

Tack för alla gratulationer!

Här är allt fortfarande frid och fröjd!
Valparna har alla gått upp bra i vikt och ser väldigt fina och friska ut. Idag har man fått höra några enstaka lite högre pip när något inte varit som de velat - mest när det gällt mat förstås!
De är riktigt runda! I kväll när jag satt och tittade så hamnade en valp på rygg och då såg den verkligen ut som en sköldpadda... eller skalbagge... låg där och sprattlade med en stor mage i vädret... så stor att den hade svårt att vända sig över i magläge! Fast till sist gick det!

På bilden nedan tror jag att det är den stora, röda tiken och den stora röda hanen som ligger och gosar. Alldeles nymatade och nöjda!


Här är hela gänget!



Kola är så slank igen! Hon är ju lite hängig i skinnet efter att ha varit så uttöjd vilket nog gör att hon ser ännu smalare ut. Hon är manisk efter mat! Det är nästan det enda som kan få henne att lämna valparna en liten stund.
Hon är väldigt, väldigt duktig mamma - alla våra tikar har varit jätteduktiga men jag undrar om inte hon ligger snäppet över. Hon är en liten cool tjej - Kola.

Nu har de kommit - D kullen!

Fem pigga och rejäla valpar föddes i förmiddags!



Det blev två hanar och tre tikar - alldeles lagom av varje! En tik och en hane tycks vara lite mer vetefärgade medan resten går åt det röda hållet.
Och de var stora - mellan 205 - 230 gram så Kola fick arbeta för att få fram dem.
Men det gick bra och problemfritt.

Kola var redan under själva valpningen en mycket bra mamma. Hon tog hand om de som redan kommit fram till och med mitt under framdrivandet av nästa. De låg mellan hennes framben och hon hade full koll på dem hela tiden... och pysslade och tvättade... väldigt duktig!
Redan i går när hon började få förvärkar så visste hon vad som var på gång och bestämde sig för att gå in i valplådan. "Nu är det snart dags!" tyckte hon, fastän hon ju inte haft någon kull tidigare. Hon var också väldigt lugn och avspänd under hela förloppet - även när det började kännas lite mer i morse. Vi är så stolta över henne - våran lilla Kola!


Här pysslar hon med en av sina valpar. Alla valparna var lika aktiva redan från start som de varit inne i magen. Och starka som sjutton! Valpen på bilden står faktiskt!
Nu i kväll är de väldigt förnöjda och lugna. Blir någon lite hungrig så är Kola bara några krypsteg bort och det har varit väldigt tyst i lådan än så länge.


Här ligger hela gänget bara någon timme efter valpningen var klar - någon sover och andra äter. Kola är trött och nöjd.
Och så här ser det fortfarande ut - fast nu är det uppfräschat och mysigt. :)

Inga nyheter och roliga nyheter

Vi börjar med "inga nyheter" - - Kola mår bra men börjar bli lite besvärad av den väldigt stora magen. Det sparkar överallt i den... små livliga valpar är det verkligen!!!
I går var hon lite orolig och hade lite förvärkar men det höll sig till det - och idag har det varit ganska lugnt.
Vi får väl se när de kommer - vi räknar ju de 63 dagarna efter första parningstillfället men det kan ju lika gärna vara så att fosterutvecklingen började efter andra eller tom. tredje. Det är ju nämligen så fantastiskt ordnat att även om äggen befruktas olika dagar så sätter själva celldelningen igång samtidigt på alla ägg. Tur det! Annars skulle det ju faktiskt kunna skilja någon vecka på de framfödda valparna beroende på hur länge tiken är tillgänglig för parning.

Så till den "roliga nyheten" - - Lisbeth med familj kommer att flytta nu i vår!
De har fått möjlighet att köpa vår mormor och morfars gamla hus i Fräntorp. Ja, jag tycker ju egentligen att det är lite tråkigt att de flyttar härifrån men det är ju inte särskilt långt dit heller. Och det är roligt att huset blir kvar i familjen.
De kommer säkert att trivas jättebra där! Det är ordentligt slitet men är ändå ett hus som känns mycket vamt och trevligt.
Blir säkert jättebra för valp/kennelträffar framöver!
GRATTIS!!!

Dag 59...

...har snart gått till ända och vi är inne i sista veckan.

Vi tog en härlig promenad runt sjön idag - jag och hundarna. Kola är ju en liten koloss nu men hon verkar tycka om att hänga med på promenaderna ändå så då får hon ju göra det. I och för sig går vi väl lite kortare svängar nu... och saktare... men hon tuffar på i gott mod. Fast i uppförsbackarna knäar hon lite när hon går! Jag tror inte att någon annan skulle märka det men för mig ser det alldeles obeskrivligt gulligt ut! Och så är ju magen närmare marken än den brukar... idag skulle hon gå över en hästbajshög (ja, tro det eller ej - gå över utan att äta! Fast den var nog för gammal till och med för Kola!)... nåväl, när hon gick över högen så drog magen i! Det har sett ut som magen skulle släpa i också någon gång när hon gått över någon stor sten som legat nerbäddad i stigen. Så om inte annat får vi låta bli skogspromenader för att hon inte skall få skavsår på magen! ;)
Nästan i alla fall... kanske lite överdrivet...

Jag tog med kameran ut för ovanlighetens skull. Men det är ju alltid bra att kolla batterierna före man går ut - sedan är det för sent!
Så det blev inga nya kort till bloggen i dag heller.

För att liva upp det hela lite så bjuder jag på några gamla i stället. Kola själv när hon var tre månader. Om allt går väl så har vi snart nya såna här småttingar!



Tack för alla lyckönskningar och hållna tummar och tassar! Vi håller våra här också för att allt skall gå bra och lätt. Snart vet vi!