Sola i Karlstad

Sola i Karlstad är inte en meterologisk sanning - det vet alla som varit i Värmland de senaste veckorna. Solen lyser inte mer där! I alla fall inte mycket - och inte alltid!

Det här är Sola i Karlstad:


... en servitris som hette Eva Lisa Holtz och levde mellan 1739 och 1818.
Hon arbetade enligt vad man vet på flera olika krogar i Karlstad och kom så småningom att själv äga ett värdshus. Eva Lisa blev känd för sitt glada och soliga humör och fick därigenom smeknamnet "Sola".
Så när man åkte till Sola i Karlstad så var det till hennes värdshus man begav sig!

I helgen var jag i Karlstadstrakterna och det var verkligen inte mycket sol där! Regn blev det dock en hel del av.
Tidigt på lördag morgon gav jag och Citrus oss av i min trogna Skoda. Körde i princip non-stopp upp till Vålberg som ligger några mil väster om Karlstad. Där hade nämligen Terrierklubben utställning.
Väl framme funderade jag över om jag skulle resa tältet eller inte. Jag får alltid en plågsamt kaotisk stund när jag reser tältet själv. Man skall sätta ihop två stycken sådär fyra-fem meter långa pinnar och trä dem genom en ögla mitt på tälttaket. Sedan skall man också sätta fast en massa klämmor som håller själva tältet uppe. Någonstans på vägen när man gör detta så börjar de långa, långa pinnarna och själva tältet bli såpass "tältlika" att man måste resa det hela. Utan att sticka ut ögonen eller smälla folk i huvudet med de långa pinnarna som har en tendens att sticka ut helt okontrollerbart!
Hela processen går faktiskt ganska fort men är väldigt obehaglig. Jag tänker varje gång att "Det här kommer aldrig att gå!!" - men det gör det!
Men jag bestämde mig för att gå igenom eldprovet eftersom det fanns lite varnande moln i fjärran och tur var väl det!

Själva utställningen var väl inte så mycket att orda om. Omständigheter hade gjort att det blev domarbyte på cairnterrier och jag hörde röster som undrade lite över hur väl bekant domaren var med cairnterrier egentligen. Citrus placerade sig femma i öppenklassen.
Vi hade i alla fall tur på så sätt att vi hann med vårt gästspel i ringen före regnet kom. Direkt efter vi var klara så kom det! Med besked!
Så småningom blev det till att plocka ihop sina saker och fälla ner tältet i hällregnet. Att vänta på uppehåll kändes ganska utsiktslöst. Jag kan ärligen säga att jag återigen (som förra året) fick en stund av djup depressivitet.... som ett vått täcke föll svårmodet över mig och jag började allvarligt ifrågasätta varför jag åker iväg på utställningar överhuvudtaget - och själv tillråga på allt...

Men sedan, när jag satt i bilen igen och var på väg in till hotellet i Karlstad för att både jag och Citrus skulle få vila lite och jag ta en skön dusch så kändes allt snart bättre igen.
Och ännu bättre sedan när vi åkte iväg för att träffa mina vänner A-K och R och deras lilla ljuvliga dotter L! Det blev en mycket trevlig och avslappnad kväll med Fia med knuff, kinamat och inte minst - trevlig sällskap! Vi träffas tyvärr inte särskilt ofta nuförtiden men varje gång tar vi bara vid där vi slutade! Härligt att man har sådana vänner!
Och när jag skulle åka så fick jag ett jättefint armband av lilla L som hon gjort alldeles speciellt till mig medan jag var där!

Morgonen efter var det upp tidigt igen och gå ut med Citrus i en fin liten park som låg efter Klarälven - väldigt mysigt. Sedan frukost på hotellet tillsammans med minst tre busslaster med asiatiska turister! Där kände jag mig verkligen inte ensam kan jag säga!

Iväg med Skodan igen till Ransäter där SKK hade sin utställning vid hembygdsgården. Det är mysigt att köra på morgonen - inte minst i så vacker natur.
Väl framme vid ringen såg jag med en gång Görel (Tistelöns Kennel) och fräck som jag är frågade jag om jag fick dela tält med henne. Vi har gjort så innan - jag hjälper till med tältuppsättningen och så är det också trevlig att dela tält med henne, tycker jag. Hoppas Görel tycker det också! ;)
Hennes man var också med - en mycket trevlig och underfundig person!
Det var ganska många cairn anmälda och jag måste säga att de allra flesta var av mycket hög kvalité. Domaren för dagen hade inte ett lätt uppdrag! Citrus fick en mycket fin kritik men blev inte placerad. Själv drabbades jag av någon orsak av extrem nervositet alldeles innan vi skulle in
men väl inne i ringen så hade jag och Citrus det jätteroligt! Ibland är det en verklig glädje att ställa ut.... när man får det där härliga samspelet och man känner att man båda tycker att det är jätteroligt! Den känslan får väl uppväga den där lite tråkigare känslan av att det aldrig lossnar för oss... men kanske så småningom!

Det var en väldigt trevlig stämning runt ringen. Det blev en hel del skratt och det hela kändes ganska prestigelöst. Om det alltid är så på Ransätersutställningen så åker jag gärna dit igen!
Frampå tidig eftermiddag blev det dags att ge sig hemåt och de 4,5 timmarna resan tog kändes inte allt för långa. Jag fikade i bilen och vi tog några små bensträckare - Citrus och jag - och så körde jag så att tygen rök (eller hur man nu säger).
Hem till Lisbeth och lämna Citrus och få mina hundar i utbyte. Äntligen fick jag hem Kola igen som bott hos Lisbeth under löpet. Och så hem och bara mysa i soffan med hundarna - hur härligt som helst!
En bra helg på det hela stora!

Hälsoenkäten!

Torsdagen den 30/7... Nej, jag väntar med att blogga någon dag till! Jag vill ju inte att ni skall missa min uppmaning om Hälsoenkäten. Om ni skulle bli liiiite sena med att skicka in så är det säkert ingen katastrof - bättre sent än aldrig.
Jag kan väl ändå säga att allt är bra här. Ja, jag har förstås fått en liten blodutgjutning på armen men det får jag väl skylla mig själv om jag använder mig själv som kamptrasa när jag tränar med Rollo. Och det är inte precis en jättestor utgjutning heller! ;)

Idag är det den 28/7 och jag satt mig för att blogga lite om helgen. Men så bestämde jag mig för att vänta lite till för...

Nu börjar det VERKLIGEN dra ihop sig!
Cairnterrierklubben skulle behöva ha DIN ifyllda hälsoenkät senast den 1'e augusti!

Här är en direktlänk till enkäten:
http://www.cairnterrier.se/investhealth.pdf

Man är helt anonym.
Man fyller i en enkät per hund född efter 1995 och skickar till den adress som anges på enkäten.
De svar som kommer in kommer att ligga som underlag för kommande uppföljning av vårt "RAS" (Rasspecifik AvelsStrategi) som cairnterrierklubben - såväl som andra rasklubbar - gör på uppdrag av SKK. Det är en mycket värdefull genomgång av hur hälsa och mentalitet ser ut i rasen i Sverige. Utifrån detta diskuteras sedan om det finns särskilda aspekter som vi måste beakta inför framtiden - tex om någon ärftlig sjukdom, allergier eller annat som börjat uppträda/bli vanligare. Det är också genom dessa diskussioner man kan fånga upp om det verkar finnas exteriöra överdrifter som man måste akta sig för att behålla rasen sund vilket ju är problem inom andra raser.

Detta arbete kommer sedan att dokumenteras i ett nytt RAS och ligga till grund för alla seriösa cairnterrieruppfödares avelsstrategier. Personligen tycker jag att det är ypperligt att ha en genomgående dokumentation att ha som rättesnöre när man funderar över sina avelsplaner, eventuella avelsdjur osv.

Så alla enkätsvar är viktiga - inte bara för uppfödarna utan också för framtida cairnterrierägare! Och förstås för de framtida cairnterrierna!
Vi vill ju alla arbeta för att behålla vår ljuvliga, trevliga och friska ras lika bra som den är nu även inför framtiden.

Mitten av juli redan!

Tiden går fort! Nu går min semester mot sitt slut och jag har börjat komma in i ångesten; "åhhh, snart skall jag jobba igen!!". Det är inte så att jag tycker att mitt jobb är tråkigt - tvärtom! Men åhhh vad det är skönt att göra just vad man vill när man vill det, vilket i mitt fall har betytt att göra väldigt lite den här semestern. Väldigt, väldigt skönt!

Men lite duktig har jag varit också; i förrgår och igår så städade jag här hemma. Två dagar tog det för att den första dagen så slet jag inte precis ihjäl mig och den andra dagen - igår - så var jag iväg och gjorde lite ärenden också... och sedan på eftermiddagen var jag och hälsade på Christina och Sally i Hindås.

Vi tog en liten promenad ner till sjön först med hundarna. Det var härligt väder och Hindås kan bjuda på vackra hus vart man än går. Dessutom fanns det förvildad astilbe överallt längs vägarna. Väldigt vackert!

Jag har inga nya foton på Sally (som är syster till Ditte och Nino) men jag rotade fram några gamla för att pigga upp inlägget lite;


Detta är vad Sally tycker om sjöar! Det hade inte ändrat sig sedan kortet togs. Medan Ginny, Rollo och till och med Fred var ner i vattenkanten så höll sig Sally på lite avstånd. Fast en gång gick hon faktiskt ner och kikade hon också - hon visste nämligen att jag hade godis i fickan!


Pinnar och andra saker är annars Sallys grej! Där märks hennes släktskap med Fred!
Precis som Fred blir Sally väldigt intensiv när hon får tag på en leksak och har för det mesta ingen särskild lust att dela med sig med de andra hundarna.

Väl hemma hos Christina lekte Sally och Rollo jättegott tillsammans medan mattarna fikade under trevlig och intressant konversation.
Sedan visade Sally vilka konster hon kunde; spela "död" och "rulla runt", krypa baklänges när matte sade "pyrk" ;) och inte minst så visade Sally att hon kunde samla ihop sina leksaker och lägga dem i leksakslådan och dessutom (!) kunde hon trä på träringar med ett mycket litet hål i på en pinne (en barnleksak). Jag måste säga att jag var väldigt imponerad!
Särskilt de sista trixen var såpass svåra att jag inte ens fick den vanliga lusten att gå hem och träna jag också - inte en chans att vi fixar det!

Idag kom dessutom Ann Marie och Eddie hit för lite trimcoaching. Ann Marie har gjort ett riktigt bra jobb med Eddies päls på kroppen och det behövdes bara tas lite på benen och huvudet egentligen.
Eddie var dessutom väldigt snäll och bråkade knappt alls vilket jag ändå brukar förvänta mig när det gäller femmånaders valpar. På slutet tyckte han att jag var lite dum men när han bara fått säga vad han tyckte så stod/låg han snällt en stund till.
Eddie och Rollo tycker verkligen mycket om varandra. De leker väldigt samspelt och helt utan tillstymmelse till bråk. Fred var lite ordningspolis någon gång men mest att han gick stramt jämte småkillarna - som en slags vakande eskort. Han är väldigt cool och överseende nu för tiden.
En liten fika blev det också - ni som känner mig vet nog att jag är lite av en koffeinist!

Nu skall jag se till att riktigt njuta av mina sista dagar fri - fri från tidspassning och plikter! Batteriet i min klocka har börjat att ta slut och man kan aldrig riktigt lita på att den verkligen visar rätt tid men jag tänker faktiskt inte byta batteri förrän jag börjar jobba igen!
Det ni!

GRATTIS Lisbeth!

Idag fyller Lisbeth år! Jag vill helst inte avslöja hur många men hon är i alla fall äldre än jag. :-D
Har passerat något streck för något år sedan eller så... Men det kan man väl inte tro - eller hur!?
Min kära och snälla syrra!
GRATTIS!

...och nu är jag mitt i min semester! Eller till och med lite på nedräkningshållet, tyvärr. Men vädret har blivit lite svalare vilket jag tycker är rätt så skönt. Nu får man åtminstone lite energi och lust att göra saker.

Som till exempel att åka och hälsa på Mia, Gösta, Solo och lilla Pepsi! Jag har inte sett Pepsi sedan hon flyttade och var jättespänd på hur hon utvecklats. Och hon var minst lika söt som när hon var åtta veckor - om inte sötare!
Rollo är betydligt större och tyngre och det utnyttjade han flitigt när de lekte. Eller om det var Rollo som lekte med Pepsi!?! Det såg i alla fall ut så till en början när han "bulldozrade" ner den lilla stackarn i gräset. Men när man väl funderade över att plocka bort Rollo så visade det sig att lilla Pepsi faktiskt var en ganska aktiv del av leken också. Hon tillbringade mycket av tiden på rygg med benen sprattlande men nog verkade det som om det var hon själv som valde det.
(Undrar om Mia och Gösta tyckte det också!?)


Gösta busar med bollen.


Men så hämta bollen då, Gösta! (apportering är inte alltid cairns starka sida)


Lite godis från matte. Pepsi längst bort.


Lilla bus-Pepsi och matte Mia.

En god och trevlig lunch bjöds det på. Jag förstår inte vad de gör men allt man bjuds på är alltid väldigt gott - till och med deras hamburgare!
Sedan tittade Mia och jag på Solos päls. Mia är mycket duktig på att trimma själv och jag kan få lyxen att bara peka och putsa lite så har man hux flux en fin hund framför sig. Mia är faktiskt bättre på att trimma huvuden än jag så snart får jag dra hem henne till mina hundar! ;)

Så kikade vi lite på Pepsis valppäls också. Hon är väldigt söt med sin päls och det är nästan att man drar sig för att plocka bort den. Men så tog vi lite på ryggen där det var extra tjockt och hon blev så fin att jag kan tänka mig att Mia kommer att plocka vidare. Pepsi stod så snällt på bordet - mycket mer välartad än sin envise bror!

Till helgen skall jag ta en sväng ner och titta på utställningen i Varberg. Bara titta dock eftersom jag klantigt nog missade anmälningsdatumen! Rollo får följa med och kika han också - kanske lär han sig något om hur man skall uppföra sig då!
Sedan blir det kalas hos Lisbeth då ju både hon och Daniel fyller år!