Den stora flytten!

När valparna nu fyller fyra veckor är det dags att flytta ut till den stora valphagen. Trots att vi har en stor valplåda så är den nu alldeles för liten för att räcka till för valparnas rörelsebehov. Nu vill de nämligen springa och busa och brottas!
Dessutom så städar inte Kola efter dem längre och det blir snabbt väldigt nedkissat och nedbajsat med sex valpar i valplådan. Äckligt!

Den sista måltiden intas i valplådan. Oftast har de ätit i en liten hage utanför lådan och så har jag passat på att städa lådan under tiden.


Det är jättespännande i valphagen! Och så luftigt och gott om plats att springa omkring på! Och mycket nytt att titta på!








Lådan är jättemysig!


Och biabädden likaså! Fast det är inte lätt att komma i och ur den för den är jääättehög! Titta på bilden ovan så förstår ni kanske. Valparna har en liten "trappa" som de använder för att komma upp och ner.


Just nu gottar jag mig åt att få ligga alldeles ensam i mitt sovrum i natt!
Jag har faktiskt varit en dålig valpmatte och flydde till Davids rum för en vecka sedan. Ljuden från valplådan överlever jag men inte värmen i rummet! De här första veckorna har det varit åtminstone 22-24 grader i sovrummet för valparnas skull. Jag är van vid att sova med öppet fönster även under vintern så jag har varit smått tokig!! Till slut fick jag fly fältet så att jag skulle få åtminstone någon nattsömn.
Men nu är jag tillbaka!!!

Nu är valparna tre veckor!!

Perspektiv 1: Det känns som om jag haft valparna jättelänge men det är ju faktiskt bara tre veckor!
Perspektiv 2: Oj, så fort tiden går! Nu är valparna redan tre veckor!!!

Ja hur som helst...
I fredags tog vi kort på valparna. De flesta blev jättesuddiga för att jag tog utan blixt och att valparna (och jag) var i rörelse hela tiden. Men blixt är inget bra alternativ när man tar närbilder - om man inte har en bra påhängsblixt vilket jag ju inte har.

En av "grabbarna". Det är ett så roligt foto! Han var helt fascinerad av kameran och tyckte att ljudet var jättehäftigt! Och det syns på det här fotot! Titta på hans vilda ögon!!!


Resten av valparna kan ni se på hemsidan - Aktuell kull

De är riktigt, riktigt roliga nu - valparna. De busar både med varandra och mig. De blir allt bättre på att gå - även om det är stappligt fortfarande. Idag var de ute på golvet en stund och de var väldigt duktiga - golvet brukar de inte klara förrän de är närmare 4 veckor men det här gänget har bra koll på sina ben!

De har också börjat äta lite grann. Bara små smakportioner.
De gillar det vääääldigt mycket och blir sura när jag tar bort dem ifrån skålen. De första dagarna ökar man försiktigt så att de inte skall få ont i magen.
Dessa valpar är riktiga matmonster och jag undrar verkligen om de kommer att sluta äta när de är mätta som valpar vanligen gör - eller om de kommer att äta tills maten är slut. Jag är rädd för det senare!

I morgon tror jag att jag skall ta en liten film så ni får se hur stora de blivit!

Liten film

Inget vidare... bara snabbt taget med mobilen i morse.



Nu vet jag ju hur jag skall göra så nästa gång skall jag anstränga mig mer! ;)

Andra födelsen

Nu har vi varit med om en "andra födelse". I slutet på förra veckan började valparna upptäcka att det fanns en värld runt dem. De sträckte på huvudena och nosade i luften. Då såg de ännu inget.
Sedan har de öppnat ögonen - först den lilla tiken och sedan de andra mer eller mindre samtidigt.
De såg väldigt dåligt till att börja med. Det var nästan mer förvirrande att det fanns synintryck än till hjälp. Men allteftersom börjar de se bättre och bättre. De har ännu inte normal syn men den räcker till deras små behov.

De går - eller snarare stolpar - också nu. Till och med hoppar lite ibland!
De är vakna - och riktigt intensiva - en kort stund före och efter maten. Några minuter alltså - inte mer!
På kortet nedan har de just ätit och lekt lite och har just slocknat. Det är två av hanarna:


Här ligger den lilla tiken och kikar lite innan även hon somnar:


Jag tog några små filmer med mobilen men jag har ännu inte lycktats föra över dem till datorn. Kanske ikväll.... eller i morgon...

Ha det gott alla!

Två veckor!

Så fort tiden går!

Idag blir det inga foton. Jag har varit på konferens i Varberg igår och idag och inte hunnit ta kort och nu i kväll har jag varit alldeles för trött.
Men i morgon kommer det!

Jag kan väl bara nämna att valparna öppnat ögonen (i alla fall i princip). Den lilla tiken hade gjort det redan i går och de andra kom en dag efter - dvs idag. :)
Nu börjar de bli riktigt söta och mer valpiga - inte bara bebisar.

Men, men... nu är jag riktigt trött och skall bara kvällsrasta Rollo och Kola och sedan stupar jag i säng!

Tack David och Lisbeth för att ni tagit hand och valpar och hundar så väl!

Natti natti!

Redan 9 dagar!

Nu börjar valparna minsann bli stora! Ja, det är väl en sanning med modifikation; man skulle väl kunna säga att de är ungefär 20 cm långa (plus svans) och 5 cm breda (över magen när de ligger). De har alla i princip dubblat sin vikt vilket är det normala för en vecka gamla valpar.

När de äter är det huggsexa!

Kola har nio spenar men det är inte alltid alla får tag på en i vilket fall - det gäller ju att de skall få plats och de understa spenarna är inte alltid lätta att komma åt. Särskilt inte om någon valp lagt sig längs med Kola i stället för rakt ut som på bilden.
På bilden har alla valparna hittat en matplats i alla fall. "Nej, nej!" säger ni då för ni ser bara fem valpar - eller hur? Jodå - en valp ligger under de två valparna längst till höger. Titta noga så kan ni nog skymta den!
(PS! Om ni trycker på bilden så blir den större!)

Efter maten så är man så trött så att man bara dånar! I vilken ställning som helst!
Det här är den lilla tiken - hon börjar bli riktigt stor hon också!
Om ni undrar varför hon är kletig runt munnen så beror det på att hon och några andra valpar fått en pasta med nyttiga bakterier för jag tyckte att de var lite lösa i magen. Det är bäst att vara snabb för riktig diarré kan vara farligt för så här små valpar eftersom de torkar ut snabbt - precis som nyfödda bebisar. Nu är valparna bra i magen igen verkar det som. :D

Idag har förresten några valpar tagit några stapplande små steg! Ja, det är verkligen bara precis att de lyckas sträcka på benen och gå några steg sedan blir det att kravla sig fram igen. Någon har också suttit lite - kanske ett misslyckat försök till att stå och gå?
De börjar bli lite sociala med varandra - nosar lite på varandra. Mycket mer kan de ju knappast göra än så länge eftersom de varken kan se, höra eller gå. ;)
Om några dagar så kommer de att börja öppna ögonen och bli bättre och bättre på att gå - det blir kul!

Här är några riktigt söta bonuskort!




Ha det gott i vårvärmen alla!

Till en klippa!

Jag kände att jag ville skriva en liten rad i bloggen till en person som finns med i bakgrunden hela tiden och gör det möjligt för Hipperdipp's att finnas, få nya valpar, åka på utställningar och till och med gör det möjligt för mig att överhuvudtaget ha mina hundar.
Det är Lisbeth - min syster - som många av er också känner.
Lisbeth är en klippa! Hon ställer alltid upp om det bara finns gnuttan av möjlighet - för mig men också för många, många andra. Nu under den senaste en och en halva veckan - medan vi väntat på Kola att valpa och sedan under och efter valpningen har Lisbeth varit här snart sagt varje dag (och även vissa nätter)! Detta trots att hon har en egen familj att ta hand om, ett gäng hundar varav några inte helt tip-top samt ett hus under renovering!
Så det är klart att jag därför också vill tacka resten av familjen; Linda, Thomas, Daniel och Andreas eftersom de får ta hand om det där hemma när Lisbeth är här!

Ibland gnisslar det lite mellan oss - vi är ju ändå syskon ;) - men åren har lärt oss att försöka komma förbi sånt så snabbt som möjligt och oftast kommer vi mycket bra överens!
Till och med nu när vi varit tillsammans så mycket och det som vid alla valpningar finns oro och spänning - och trötthet. Dessutom är jag en riktig hönsmamma när det kommer till kritan (det är väl ingen som skulle tro det!) och blir ofta orolig och då också retlig när vi har en nyfödd valpkull. Stackars Lisbeth brukar få ta lite av detta!

MEN jag är väldigt glad över att jag har min syster!
Tack Bettan!

Full kalabalik...

...var det i valplådan alldeles nyss!



Kola tyckte att det var viktigare att kolla om hon kunde få lite av min frukostmacka än att ge valparna di. Det tyckte inte valparna!
De är mycket viljestarka och högljudda, måste jag säga! Lite mer än vad jag kan minnas någon av de andra kullarna. De kravlar runt som sjutton och skriker upprört; "Mamma! Mamma! Mammaaaaa! Kooooooomm! Maaaaat!Mammaaaaaaaaaaaaa!Kom NU!"

Så då vet man vad man har framför sig de närmaste månaderna - en ny och extra kraftfull måsflock någon meter eller två från sängen! Än så länge är det ändå lugnt vet jag ju av erfarenhet!
Sedan på slutet så byts skrikandet ut mot springande och möjligvis skällande så när de landar i sina nya familjer är det inte längre fiskmåsar utan snarare små tandmonster!
Det gäller att se framåt! ;-)))

Äta och sova....

...är det som valparna gör just nu! De äter ofta men lite. Och så sover de resten av tiden.


Men jag tror att det man kände av valparna när de låg i magen säkert stämmer - att de kommer att bli livliga och med mycket vilja. De är mycket snabba att hitta till mamma när det är matdags och några av hanvalparna blir mycket upprörda om det inte finns tillräckligt med mjölk i den tutten de valde - då piper de högt av missnöje! Särskilt en av hanarna blir jättesur.

I går fick jag också vara med om en märklig upplevelse; jag satt i soffan i rummet bredvid och såg på tv när jag plötsligt hörde några mycket upprörda pip. Det var så pass att jag ville se vad som hände. Det det var inga "kom-i-kläm-under-mamma-pip" utan lät mer som en liten, liten trumpet.
När jag kikade in i valplådan fick jag se det märkligaste!
En av tikarna hade trillat utanför fällen och kände sig tydligen väldigt vilsen - därav trumpetandet! Men Kola hade visat var hon var så nu visste hon åt vilket håll hon skulle! Det jag fick se var en en dag gammal valp resa sig på styva och skakiga ben och gå - eller snarare springa - de lite dryga trettio centimetrarna till mammas trygghet!

Detta har jag aldrig sett tidigare! Betänk att valparna bara var en dag gamla och tar sig fram genom att kravla/dra sig framåt plus att de dessutom är blinda! Även om lilla tiken gick lika stelbent som Frankenstein när han var "nyväckt" så gick hon - eller snarare sprang!
Häftigt!

Trött men stolt!