Tomten har åkt hem

Nu är julhelgen över. Vi var nere hos mamma i Varberg - mina två systrar m familj och jag och alla hundarna. Det blir fullt hus - vi var sju personer och nio hundar (varav två storpudlar). I år slapp vi i alla fall att ha alla hundarna under bordet eftersom vi kom överens om att sätta dem bakom staket. Det var skönt!
Mycket god mat blev det förstås och trevligt hade vi också!

Väl hemma igen så började mellandagsreans alla erbjudanden strömma in. Jag brukar sällan köpa något då men eftersom jag länge kikat på mobiltelefoner så kunde jag förstås inte låta bli att se om det fanns något bra erbjudande. Jag är en sådan där som har mina mobiltelefoner väldigt, väldigt länge och den senaste måste vara en sådär fem-sex år. Den har fungerat - och fungerar - väldigt bra och tålt en hel del men batteriet börjar ge med sig och den är ganska stor och klumpig.
Och när jag då hittade ett erbjudande som verkade vara väldigt bra; en Nokia 6700 classic med 5 megapixels kamera, mediaspelare, radio och GPRS och väldigt bra omdömen på testsidor så kunde jag inte motstå att ge mig själv en julklapp!
Och jösses så nöjd jag är än så länge! Den är så vacker och och så rolig! Riktigt bra ljud både vid samtal och när jag lyssnar på musik. Kartfunktionen har jag inte riktigt kommit överens med ännu och kameran likaså. Hittills har jag fått en blandad kompott på de bilder jag tagit - en del bra och en del dåliga. Hittills har jag tyckt att kameran varit lite trög - mina fotoobjekt hinner flytta sig innan kameran bestämt sig för att ta kortet. Men det kanske beror på mitt handhavande - vi får väl se när jag tränat lite mer. Och det är ju en mobil i grund och botten - inte en kamera! En toppenmobil och helt klart väldigt mycket för pengarna!

Här är några foton tagna med mobilen;

Rollo funderar på att pussa på mobilen


Mina fantastiska halkskydd "Steady"...

...som jag använde idag på den mycket isiga skogspromenaden. Det är isgata på alla gångvägar och stigar ute i Änggårdsbergen just nu - blankis! Men jag går som om det vore barmark med mina halkskydd. Hundarna halkade mer än jag idag vilket lite oroar mig eftersom jag inte vill att de skall skada sig samtidigt som jag är lite skadeglad eftersom de drog omkull mig ordentligt förra vintern.
I och för sig hade jag halkskydden redan då men de satt inte på just den dagen när hundarna fick för sig att jaga en katt. Aj, aj, aj! Det blev en ordentlig vurpa och ärret på knät kommer nog aldrig att försvinna.
Men idag hade de ingen chans!

GOD JUL!

Det verkar faktiskt bli en vit jul på västkusten!
Idag tog vi en härlig promenad i Änggårdsbergen och jag lyckades för ovanlighetens skull ta lite kort. Jag skall lägga ut några av dem på hemsidan.

Här kommer några hälsningar till;

Det här är mitt favoritjulkort i år - Christina och Sally (underfundiga som alltid)


Och här är vår egen julhälsning ifall någon har missat den.


Annika och Claes - Stångenäsets Kennel


David och Ingvar hälsar från Bangkok men har säkert anlänt till Panang nu och ligger och njuter i skuggan.

Nu återstår bara att önska er alla en riktigt god jul!

Fler julkort

Elisabeth och Mats - Kennel Raskens


Annika - Stinsens Kennel


Berit Rosenfeldt - Kennel Lachleen


Morrten, Ulrika, Jonas och barnen
Detta kortet gör sig inte rättvisa inscannat. Det är handgjort av Ulrika och jättefint!


Berit - Vicklebo's Kennel


Gun med sina vackra och härliga spinone


Happy och familjen Eklund


Kära mamma (i morgon kommer vi!)


Jag har ett julkort kvar - årets snyggaste! Det kommer in i kväll.

Vit jul?

Oj så ovanligt - snö precis före jul och fortsatt kyla att vänta! Göteborg är vitt och vackert och i morse så var det så där tyst som det bara kan vara när nyfallen, mjuk snö dämpar alla ljud.
Rollo tyckte väldigt mycket om det här nya, vita och sprang såklart fram och tillbaka hela tiden. Kola verkade bli unghund på nytt och sprang lika mycket hon! Ginny var förstås också yster men på skogspromenaden kom hon på att snö var väldigt gott att äta och nu i kväll straffade sig detta. Hon blev väldigt, väldigt kissenödig... så till den milda grad att hon faktiskt satt och pep vid dörren! Ginny som annars nu för tiden håller sig hur länge som helst.
Hoppas nu att det håller sig över julen. Inte mer snö men heller inte tö är min önskan - undrar om den slår in?

Lite fler julhälsningar;

Pillan - Kennel Cairnstone's


Anita - Spireans Kennel


Birgit och Tusse - Kennel Pennypop's


Monica L och springertjejerna


Ann-Christin och Johan - Kennel Danjou's

Så har jag fått en hälsning från Happy och familjen Eklund som jag tyvärr inte kan öppna på min relik till dator. Får se om jag kan fixa detta på jobbet i morgon.
Det finns nog några fler julhälsningar liggande som får komma in i morgon eller så.
Hoppas att alla har fått vårt vackra julkort med alla raggtossarna. Det kan ju vara så att jag inte har eran mailadress så var inte blyga utan maila mig gärna!

Godnatt och sov gott och glöm all julstress för en stund!

Trimbesök

Idag var Mia och Gösta här med Pepsi och Solo. Jag skulle titta lite på Pepsis päls. Mia trimmar ju väldigt bra själv men lite coaching är väl inte dumt - jag fick ju det själv igår.
Pepsi är verkligen jättesöt. När vi tagit lite på huvudet så fick hon ett av de sötaste huvuden jag sett, tror jag. Hon är fortfarande av det mindre slaget och det är ju vad jag gillar (fast vi får se hur det fungerar på utställningarna) och hon är väldigt välbyggd. Jättemysig är hon också och hon satt i mitt knä och pussade mig frenetiskt en lång stund efter vi var klara med trimningen.
Tack för de fina julgåvorna, Mia och Gösta!

Här kommer några fler julkort!


Elisabeth och Magnus - Kennel Hjohoo's


Berit, Lennart och Hugo


Mia Kennel Dogue De Bourdoux


Cina - Kennel Kalvsjöholm


Renée - Kennel Nahniz

Vi ses snart igen!

Tur till Halmstad mm

Idag fick jag så fina foton på Solo och Pepsi! Jag är bara tvungen att lägga ut dem med en gång! Tur att Gösta stack iväg till hundfotografen sådär lite huxflux!


Pepsi

Båda sötnosarna (onödig kommentar egentligen)

Solo (som ju faktiskt är moster till Pepsi)

Idag var jag ner en sväng till Lena o Gerry i Halmstad. Lena var gullig och hjälpte mig med Rollos päls. Han skall ju göra debut ;) på My Dog så då gäller det att vara fin minsann.
Det är alltid lika mysigt att träffa både Lena och Gerry så jag känner mig väldigt nöjd med min dag.
Detta trots att spolarvätskan har frusig (hoppas jag i alla fall!) och att vindrutetorkarna dessutom lade av på nerresan. Det blev till att stanna vid Statoil och försöka hitta säkringarna (vilket jag hoppades att det var) och det gick ju ganska bra eftersom jag hade en instruktionsbok. Och säkringarna var dessutom numrerade i boken så då borde det ju inte vara så svårt att hitta vilken säkring jag borde kika på. Det var bara det att det inte tycktes vara något nummer vid/på själva säkringarna. Men med hjälp av en käck, ung och skarpsynt statioltjej så löste sig detta - det fanns faktiskt mikroskopiska siffror jämte varje säkring! Det är bara att hoppas att det finns unga ögon att tillgå även nästa gång säkringarna går - mina närsynta, långsynta och astigmatiska gluggar är inte till någon vidare hjälp nuförtiden tyvärr. Och glasögonen förbättrar inte särskilt mycket - i alla fall inte i nära läsläge.
Men en tröst i det hela var i alla fall att jag fattade att det antagligen var en säkring - vilket tjejen inte gjorde. Dessutom kunde hon inte peta ur säkringen med sina små mjuka barnhänder men det kunde jag med mina lite mer härdade och starka vuxenfingrar! Haha!

Några julhälsningar

Kallt, kallt, kallt... och lite, lite snö. Ja, det lilla räcker gott åt mig faktiskt! Fast visst är det vackert med en vit jul! Även om det är lite ovanligt här i Göteborgstrakten.

Jag tänkte att det kunde vara roligt att dela med mig av några julhälsningar;

Molly - syster till Rollo

Lilla söta och alltid glada Lovisa

och sist men inte minst min syster Annelis storpudlar Älva och Ramses

Jag kanske lägger in fler julhälsningar allteftersom - det blir mycket att lägga ut alla på en gång.
Själv är jag dålig på att skicka julkort - särskilt på posten - så det blir per mail som vanligt. Tyvärr har jag inte giltiga mailadresser till alla valpköpare så får ni ingen julhälsning från mig och Lisbeth så skicka gärna ett mail så vi har den aktuella adressen.

Valpar, valpar, valpar...

Den ursprungliga planen denna helg var att hälsa på hos Görel (Tistelöns Kennel) tillsammans med Lena (Miketos) och titta på cairnvalpar. Och för den del säkert ha en trevlig fikastund då de är väldigt mysiga personer.
Men vi fick skjuta på det hela eftersom Lena också väntade valpar och de hade inte behagat nerkomma i tid innan helgen. Födslar är inte precis något som sker på beställning varken vad gäller människor eller hundar vare sig vi planerar aldrig så väl - så är det bara.

Nu var det dock så att min fredag var mycket nedslående. Primärvården - ja väldigt mycket av resten av "väldfärds Sverige" också - håller ju på att nedmonteras sakta men säkert. Det är rent otroligt att inte befolkningen och media skriker högre än de gör så som det börjar se ut nu - inte minst i sjukvården. Men reaktionerna kommer väl först om något år eller två - när skadan redan är ordentligt ingrodd. Inte förrän då kommer väl folk att fatta som vanligt. Trist (understatement).
Hur som helst - jag kände mig så himla deppig att jag inte klarade av att gå hemma ensam mig mig själv utan behövde ett avbrott.
Och så kom jag att tänka på Dogue de Bordeux-Mia - en internetbekant sedan några år tillbaka. Mia har just nu valpar hemma som jag ju så gärna ville titta på men inte hade trott att jag skulle hinna få se innan de flyttade "hemifrån".
Sagt och gjort - jag ringde Mia och hon hade inget alls emot ett besök frampå eftermiddagen!

Så i lördags fick jag snusa och gosa med tio sådana här små sötnosar!


De var helt underbara! Ja, vem skulle väl tyckt något annat förstås. ;)
Men de var verkligen fantastiskt söta och trevliga. Och de hade en sådan härlig loj attityd - visst busade de och bet och morrade mm... allt valpar brukar göra... men de var samtidigt så härligt "layed back". Och väldigt glada i att hanteras - lade jag upp någon på rygg i mitt knä så tyckte den att det var mysigt. Drog jag lite i tassarna eller kikade på tänderna så tyckte de att det var mysigt också. Några låg hur länge som helst i knät medan några andra tröttnade efter en stund och ville ner eller busa men det var ingen som på cairnmanér började slingra och skruva på sig med en gång. Jag gillar ju verkligen cairn och deras temperament men jag har också en ådra som verkligen gillar molosshundar - valpar som vuxna. De har en helt annan stil som talar till andra sidor hos mig.

Naturligtvis fick jag ju också gosa med de vuxna hundarna; Indi (valpmamman) och Clinton (nedan)


Härliga och väldigt trevliga hundar! De är rejäla - kanske till och med större än de ser ut. Mia berättade att Clinton normalt väger ca 75 kg! Indi väger nog en 10-15 kg mindre skulle jag tro. Men i vilket fall är de ordentligt stora. Tur att de är så snälla och att Mia har sådan pli på dem.
Någon vacker dag i framtiden så kanske det får flytta in en hit! Det skulle väl vara något!? Undrar om folk vågar ta med sig sina cairn hit då? Men det är en dröm och alla drömmar förverkligas inte utan får ligga där i hjärtat och lysa upp och värma när man känner sig lite frusen. Och jag kan ju alltid åka upp till Mia igen!

Känner någon sig sugen på att köpa - eller i varje fall kika lite - på Douge de Bordeaux så är länken till Mia här;
Dogue de Bordeaux

Idag har jag haft sovmorgon (skönt) och sedan varit ute på skogspromenad (skönt) och till sist var jag en sväng hos Lisbeth (trevligt).

OCH så fick jag ett mail från Lena (Miketos) om att Choice hade nedkommit med sex friska små valpar! GRATTIS!

Rollo på kollo

Lördagen den 28/11 kl 11.00 gör vi om det - dvs en promenad tillsammans i Änggårdsbergen med fika efteråt för dem som vill.
Alla som känner för en promenad är välkomna!

**** ***** ***** ***** ***** ***** ***** ***** *****

I helgen lejde jag ut hundarna och åkte på tredje delen av kursen Anatomi & Bedömning.
Rollo fick nöjet att vara med brorsan Eddie både på lördagen och söndagen. Han sov dock hemma i sängen hos mig. Bengt och Ann-Marie var jättesnälla och tog hand om min vildbase. Deras är nog i och för sig ett strå värre (vilket i och för sig inte gör det hela lättare)! Det var bus i princip hela dagarna - såväl inne som ute. När Bengt hämtade Rollo på söndagsmorgonen så visste han precis vad som väntade och drog som en slädhund (enligt Bengt) upp till huset och började nästan yla av förväntan i trädgården!
De älskar varandra verkligen de två bröderna! Jag kan inte komma ihåg att några av våra andra valpar varit så kära i sina syskon som Eddie och Rollo är. Hoppas verkligen att det håller i sig även när de är vuxna.
Tjejerna fick nöjet att vara hos Lisbeth med familj. Jag vet att de älskar det jättemycket - inte minst för att Tomas är vääääldigt frikostig med ost, kex och annat. Det enda negativa med att vara där är att de inte får ligga i sängen.
Tack så jättemycket för hjälpen både Bengt och Ann-Marie och Lisbeth med familj!

Jag hade förstås jättetrevligt och det var lika lärorikt och intressant som alltid.
Det är en otrolig förmån att få gå en åttadagars utbildning för så duktiga personer och dessutom till en mycket facil kostnad!
Denna helg ägnade vi en heldag åt shetland sheepdog (sheltie) och söndagen delades på golden retriver och boxer! Det var Marlene Mussawir, en av "mina" gamla uppfödare, som hade med de flesta av boxrarna. Hon är en otroligt duktig uppfödare som, trots att hon är några år yngre än mig, har varit en av Sveriges mest framgångrika uppfödare under mer än 25 år!
Så jag fick inte bara titta och klämma på några riktigt vackra boxrar utan dessutom både pussa och leka med dem! Det var väldigt, väldigt mysigt!
Även de andra hundarna - särskilt goldens - var av mycket hög kvalité vilket egentligen inte gjorde det lättare för oss kursdeltagare eftersom det fanns ganska få "fel" att finna. Men nu vet vi hur dessa raser skall se ut och kännas i alla fall.
Och lite säkrare blir man faktiskt från gång till gång vilket är skönt! När man står där med sitt papper och penna och skall göra en bedömning på en hund så känner man sig oftast alldeles tom i huvudet och otroligt okunnig. Sedan - när vi går igenom hundarna tillsammans - så märker man att de saker man själv sett och tyckt stämmer ganska bra. Och inte minst; bättre och bättre för varje kursdag. Tur är väl det!

Och igår när jag kom hem till mina små raggtofflor så kändes det så skönt och mysigt. Jag känner verkligen att även om jag fortfarande älskar boxern så är cairnterriern verkligen en alldeles underbar ras som passar mig som hand i handsken! Cairnterriern har allt man kan önska hos en hundras - och lite till!

Aktiviteter nu och till våren

Hej allihopa!
Vädret är lite fram och tillbaka - ömsom blåst och ömsom vatten skulle man nog kunna säga. Men hundarna vill ut i vilket fall! Ja, kanske inte på de korta, lite tråkiga kissepromenaderna men garanterat på härliga skogspromenader. Då bryr sig i alla fall inte mina hundar om om det regnar eller ej!

I söndags hade vi en trevlig promenad tillsammans med Hugo och Berit och Lennart, Solo och Pepsi med Gösta och Mia och Carro som för tillfället hade lånat ut Nino och kom själv. Rollo hade ju vrickat sin tå och fick stanna hemma och vila tillsammans med Fred medan tjejerna fick följa med på promenaden. Rätt skönt att inte ha för många hundar att hålla koll på!
Efter promenaden tog vi en trevlig fika hemma hos mig. Väldigt mysigt tyckte jag som är väldigt glad åt "mina" härliga valpköpare.

**** ***** ***** ***** ***** ***** ***** ***** *****

Lördagen den 28/11 kl 11.00 gör vi om det - dvs en promenad tillsammans i Änggårdsbergen med fika efteråt för dem som vill.
Alla som känner för en promenad är välkomna!

**** ***** ***** ***** ***** ***** ***** ***** *****

Cairn i Väst annonserar nu om två kurser till våren; agility och rallylydnad!
Man önskar få in intresseanmälning redan nu för att se om intresset är tillräckligt stort för att köra en kurs med bara cairn så anmäl om ni är intresserade!!!
Själv har jag anmält mitt intresse för agilityn och hoppas att tid och dag passar med tanke på jobb mm. Jag hade gärna anmält till rallylydnad som verkar vara en perfekt träningsform att göra tillsammans med sin cairnterrier men tyvärr fungerar inte den dagen för mig. :(

Det finns också fler aktiviteter på gång - närmast är det väl olika promenader som klubben har inplanerat. Så gå in på Cairn i Västs hemsida och kika!

Söndagspromenad

På söndag klockan 11.00 träffas vi hemma hos mig i Eklanda och tar en härlig skogspromenad med hundarna i Änggårdsbergen.
Eftersom det ändå är lite ostadigt väder så fikar de som vill hemma hos mig efteråt. Antingen får hundarna följa med in eller också får de sitta i bilarna - det bestämmer vi tillsammans efter promenaden.

Vi har en liten löptik med så vi som har hormonstinna unghanar får ta hänsyn till det under promenaden. Vi kan tex släppa hundarna i omgångar. Det skall nog inte vara några problem.

Rollo haltar ordentligt idag - det verkar som han har vrickat en tå på en av framfötterna. Just nu ligger han med ett stödjande bandage och tycker synd om sig själv. Nyss när vi var ute på kvällspromenaden så glömde han att "lida" och skuttade fram som en raket - ibland på tre tassar, ibland på alla fyra.
Vi får väl se om det rättat till sig - eller hur mycket det rättat till sig - tills på söndag. Om han får följa med överhuvudtaget, gå i koppel eller om han har riktig tur och kan röja med de andra.

Ni som har lust att komma är i alla fall väldigt välkomna!

Aktiviteter!!

OBS! Har ni fyllt i hälsoenkäten?!?

Cairnklubbens avelskommité vill påminna er alla om vikten av att fylla i, och skicka in, 2009 års hälsoenkät.

Man har förlängt sista inlämningsdatum till den 31/12 2009
Så är det någon som missade att skicka in den så har ni chansen igen!

Enkäten kan hittas på första sidan på Cairnterrierklubbens hemsida
Ni måste skriva ut den och skicka in den per post - går ej att skicka över nätet.
Den finns även att finna som bilaga i Cairnterrierbladet nr 2, 2009.

*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

I år har vi ju inte hunnit/orkat få till någon kennelträff vilket vi förstås tycker är jättetråkigt. Men faktum är ju att hur som helst så promenerar jag ju alltid här ute i härliga Änggårdsbergen och då tänkte jag att ni kanske vill följa med!

Så därför bjuder jag in er alla på
SKOGSPROMENAD I ÄNGGÅRDSBERGEN

Söndagen den 8/11 preliminär tid kl 11.00
och
Lördagen den 28/11 preliminär tid kl 11.00

Är det någon som har något särskilt önskemål om tiderna så var inte rädda för att höra av er. Jag satte ovanstående tider preliminärt eftersom jag inte vet när ni tycker att det är lagom. Det är också möjligt att vänta någon vecka eller två med den sista dagenn

Kanske kan vi ta med fika någon av gångerna om det verkar bli väldigt fint väder eller också kanske vi kan fika hemma hos mig vid något av tillfällena. Det håller vi lite öppet ett tag till tills vi vet mer om väder, hur många som kan/vill komma osv.

Titta i era almanackor och skicka gärna ett meddelande till mig - eller skriv en kommentar i bloggen - om ni kan komma eller ej.
Men det är ingen brådska! Vi tar det som det kommer!

Kram
Marianne

*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

Hej i höstdimman!
Först vill jag tipsa om en aktivitet anordnad av Cairn i Väst:
På tisdag mellan 19.30-21.00 har Jenny Marek en föreläsning på Smådjursakuten i Kungälv om
"Grundinlärning och beteende"
Det kostar 100kr och man behöver inte föranmäla

Smådjursakuten ligger på Utmarksvägen. När du svängt av från E6, kör mot Marstrand cirka 500 m, sväng vä och genast vä igen - så ser du "Smådjursakuten".

Länk till Cairn i Västs hemsida: http://www.cairnivast.se/
Titta under "Aktiviteter"

Familjekalas

... har vi haft här i helgen. Det var David som fyllt 19 år. Tiden går väääldigt fort!

Det här är för några år sedan - jag tror att det är Ditte som David håller i famnen - vilket innebär att det är fem år sedan. Då var David väldigt tonårig och ville helst inte visa vilken mjuk och kärleksfull kille han var men med hundarna dolde han det aldrig - och förstås än mindre med valparna.
Nu har han mycket bättre självförtroende och har inga problem med att visa vem han är; rolig och smart och med ett stort och generöst hjärta! Som hans mamma är jag förstås väldigt stolt och nöjd med honom och jag tycker att det skall bli roligt och spännande att se hans vuxna liv växa fram!

Nu i helgen hade vi släktkalas och det var lite av en utmaning; vi har några i familjen som visat sig ha gluten och laktosintollerans och detta var första gången jag skulle bjuda dem på något ätbart. Så här bakades, tappades kakor i golvet, gjordes tre olika matpajer och städades lite (David städade). Jag har aldrig innan fattat vad det här med att inte tåla gluten påverkar hela ens liv innan det dök upp i vår släkt! Allt, allt, allt i vår kosthållning lutar sig på olika mjölprodukter! Visst finns det många ersättningsprodukter nuförtiden men dessa ligger ändå långt ifrån både vad gäller mjölprodukters smak och egenskaper!
Både bakverk och pajer blev i alla fall riktigt goda och vi hade det väldigt mysigt!

Lisbeth lämnade sina hundar redan på förmiddagen så mellan matlagning och annat så tog jag och hundarna en promenad i skogen. Eller... hundarna tog en promenad med mig i skogen! Sju hundar i koppel är tre-fyra för mycket! Det jag mest gjorde under promenaden var att försöka se till att alla kopplen inte trasslade ihop sig... och eftersom de ändå gjorde det så gick resten av tiden till att lösa upp otaliga, stora koppelhärvor. Fast jag tror att det var vackert ute...

Efter kalaset så behöll jag Fred och Citrus och redig som jag är så trimmade jag dem idag. Fred blev jättefin och inte alls så "naken" som både jag och Lisbeth befarat.
Emellan trimningarna tog vi en härlig promenad - jag och idag bara fem hundar. Idag fick de springa lösa och nosa och busa vilket var väldigt uppskattat. Lydiga var de också! Det krävs att de lystrar snabbt när jag ropar och skickar upp dem på en sten eller liknande när det kommer folk när de är så många som fem stycken. Man kan liksom inte springa efter dem och fånga dem allihopa! Vi hade några hundmöten också och alla skötte sig helt exemplariskt. Så vill man att alla promenader skall vara; fantastiskt höstväder och lydiga hundar!!
Sedan var det dags att trimma Citrus. Idag bestämde jag mig för att ta lite mer på henne än vanligt och jag tror att det kommer att bli utmärkt lagom till My Dog som blir hennes sista utställning innan det är dags för valpar (om allt går som det skall).
Tyvärr fick jag migrän när jag höll på som bäst och eftersom det hos mig alltid börjar med auror (olika former av synbortfall) så gjorde jag en stor del av trimningen i blindo. Jag hade ingen lust att böja mig för en usel migrän!! Så jag fortsatte och använda känseln i stället för synen och det gick riktigt bra. Jag fick ju avvakta med ben och några andra ställen som kräver att man ser resultatet men så småningom avtog synproblemen och då gick ju det med.
Nu kan man ju tro att jag blir helt blind när jag får migränauror när man läser det här men sååå illa är det inte - men jag ser oftast inte det jag fokuserar på utan bara det som är i yttre delarna av synfältet. Det är ju bra att jag ser såpass i alla fall! Och själva aurorna går oftast över inom 30-60 minuter (och avlöses i stället av huvudvärk). Men jag får oftast inte den värsta typen av migränhuvudvärk nuförtiden utan kan fungera någorlunda ändå vilket man ju får vara glad över!

Hoppas att ni alla har passat på att njuta av era hundar och det härliga vädret!
Hösthälsningar
Marianne

Och en kommentar från Lisbeth förståss:

Jag har ett stort "tro henne inte"! Hon blir som ett blindstyre när hon får ögonmigrän! Så nu ska det bli spännande att få hem hundarna!!! Ser de ut som lejon eller nakenhundar eller loppbitna raggisar eller kanske rent av som cairn??? ;D
Nej, förlåt mig, syrran - menar inget illa, men kunde inte låta bli att retas. De är säkert lika fina som alltid när du har trimmat dem.

Och tack för igår, vilket jobb ni lagt ner för att mina glutentonåringar (och alla vi andra) skulle få god mat. Pajerna och bakelserna var jättegoda ska ni veta! Och Davids kycklingpaj MÅSTE jag få receptet på (med alla ev avvikelser), för den var hur god som helst. Det är inte enkelt med glutenfri mat, så min fina syster och systerson ska ha stort tack för allt jobb de lade ner!

*kramar*

Med Eddie i skogen

Den här bilden är några månader gammal men den får duga.
Han är fortfarande lika söt, Eddy, och nu nästan lika stor som Rollo.

Ja, och hur vet jag det då?! Jo, idag när vi gick ut på skogspromenad så stötte vi på Bengt och Eddy och de gjorde oss sällskap runt sjön.

De båda bröderna älskar verkligen varandra! Leker hela tiden och det finns än så länge inte ens en tanke på vem som skall vara störst eller bestämma mest. Det är bara bus och spring!

Ginny och Kola var med och sprang en hel del också även om de naturligtvis inte kom upp i samma intensitet som Eddy och Rollo. Undrar om Eddy var trött efteråt - Rollo var det i alla fall!

Och när vi skildes åt så gnällde de båda och drog efter varandra - de ville alls inte skiljas så snart.

Det var förresten lite roligt när vi just träffats och Bengt sade "Vem är det här då?" och pekade på Kola. Ja, inte var det för att Bengt på något sätt är virrig - även om det kanske skulle varit skön att skylla på något sådant. Nej, det berodde på att jag trimmat Kola under helgen. OCH att hon blev ganska korthårig!

Mariannes flitiga fingrar slant iväg igen - på gammalt och tyvärr inte glömt manér! Och tid tog det också! Nåja, även om Kola blev betydligt korthårigare än jag tänkt mig så är jag inte säker på att det verkligen gått att undvika. Ibland växer pälsen iväg och då blir det som det blir.

Jag får ta nya tag och se till att inte glömma av henne för länge nästa gång så kan det nog bli bra till våren. Kanske får hon följa med lite på utställningarna då, vi får väl se!

Hörni ni som har valpar ur D-kullen! Kan ni inte ta och skicka några nytagna foton till mig så kan jag lägga ut dem på bloggen - och kanske på deras kullsida på hemsidan. De blir ju åtta månader i morgon så det vore kul med lite nya foton!

Det skulle i och för sig vara roligt att få nya foton på de äldre "valparna" också! Det var ett tag sedan vi sågs nu! Och snart - mycket snart - får vi ta och träffas. Åtminstone ta en promenad tillsammans. De närmsta helgerna verkar det vara fullt upp för mig men sedan kanske?!

Oj, oj... nu skäller Ginny här bakom! Det måste vara att hon hälsar till er alla! ;)

Taxar, taxar, taxar...

Nej förresten... jag börjar nog med Tackar, tackar! Tack Maj och Lasse för den trevliga middagen ni bjöd mig och Lisbeth på i fredags! God mat och trevlig sällskap!
Ludde och Rollo kom väldigt bra överens och lekte nästan ifrån det vi kom till det vi gick. Maj undrade i början hur det skulle gå eftersom Ludde inte brukar gilla att andra hundar rider på honom - och det är ju Rollos specialitet just nu tonårig som han är. Men inte brydde sig Ludde om det! Det blev inte särskilt mycket ridande utan mest brottning av det hela och båda tyckte att det var enormt roligt. Rollo har fått en ny favorit!
Det var som sagt väldigt trevligt så vi kom hem lite senare än jag tänkt (även om det inte var sååå farligt sent ändå). Jag skulle nämligen upp ganska tidigt på lördagen. Men så är det när man har roligt - då tänker man inte på tiden.

På lördagen var det nämligen dags för den andra omgången av kursen i Anatomi & bedömning med den fantastiskt duktiga domaren Nils Molin!
Fyra helger utspridda under ett år lär vi oss anatomi och bedömning av diverse olika raser. Det är fantastiskt roligt och lärorikt och verkligen en förmån att ha fått komma med på denna kurs. Ann-Christin (Danjou's) och jag plus en tredje, trevlig och duktig kvinna som jag inte vet vad hon heter bildade lag under lördagen. Tillsammans gick vi igenom ett antal västgötaspetsar och leonbergers in på minsta detalj. Vi fungerade väldigt bra tillsammans och var faktiskt riktigt träffsäkra i våra bedömningar!
Hur vet jag det då, kan man ju fråga sig! Nej, det är inte så att jag är helt narcissistisk och "full av mig själv" utan snarare så att Nils och hans domarkollega Anki Johansson gick igenom hundarna i storgruppen efteråt. ;)

Jag fick stressa hem för mina gamla, och mycket goda, värmländska vänner Anna-Karin och Runar skulle komma på besök. Med sig hade de sin 4 åriga dotter Lovisa som är helt underbar.
Denna lilla flicka är lite av det blyga slaget men väldigt charmig och livlig. Det härliga var att hon var helt orädd för hundarna och skrattade bara när de kom innanför dörren och tre vilda cairn hoppade upp på henne!
Sedan busade hon med hundarna hela kvällen! Det var härligt att se! Rollo var lika fascinerad och glad i Lovisa som hon var i honom. Hon gav ifrån sig sådana där härliga, upprymda barnskratt och varje gång hon gjorde det så gjorde Rollo ett lekskutt och snurrade runt! Detta skedde många gånger under kvällens lopp och var lika fantastiskt att se varje gång!
Så fick Lovisa en pipleksak i form av en hamburgare att leka med med hundarna av mig. Hon tyckte förstås att den var fascinerande och hundarna ville väldigt gärna ha den. Så hon pep med den, kastade den.... och inte minst (!): bara plockade den ur munnen på hundarna gång på gång! Hon var helt orädd och hundarna extremt snälla!
Ibland råkade väl en hund bita lite på fingrarna när de försökte ta hamburgaren och då sade hon bara: "Oj, nu bet han mig igen!" och så fortsatte hon att leka! En så otroligt charmig liten flicka! Och jag är så stolt över mina snälla hundar! Och så var det förstås väldigt roligt att få träffa A-K och Runar igen.

Idag var det åter dags för Anatomi & bedömning. Denna dag skulle ägnas åt taxar i alla dess storlekar och hårlag. Nils gav oss en ny utmaning: att göra bedömningarna individuellt.
Vi blev nog alla lite skraja - - hur skulle vi klara av detta utan att diskutera det vi funderade över med våra kursare! Men sagt och gjort! Det var bara att gå till första bordet och ta sig an sin första tax!
Förmiddagen blev intensiv och helt inriktad på kanintaxar, dvärgtaxar och normaltaxar... sträv-, lång- och korthår... och några olika färger. Iväg till kinakrog och äta god lunch... tillbaka och ägna eftermiddagen åt att Nils och Anki gick igenom varje enskild hund tillsammans med oss.
Och hur gick det att jobba ensam då... jo, riktigt bra, måste jag säga! Men några missar gjorde jag allt. Och några av de missarna var väl lite större än att det skulle kännas bekvämt. Till exempel missade jag att en hund hade en såpass trång underkäke att hörntänderna gick innanför och upp i gommen! Jag undrar om jag ens fick tittat på tänderna på den hunden... kanske glömde jag det (pinsamt). Men jag är inte missnöjd med mig själv - man lär sig minst lika mycket på misstagen som på det man gör rätt!
Alla hundar och deras ägare var helt underbara båda dagarna! Det är bra gjort av hundarna att orka med detta. Det är betydligt tuffare än en utställningsdag! Alla tre raserna imponerade med sitt lugn, tålighet och sin tillgänglighet. Så fick man väl några favoriter naturligtvis och kanske alldeles speciellt en otroligt vacker och trevlig liten strävhårig niomånaders kanintaxtik! Så välkroppad och proportionerlig: en stor tax i miniatyr - både till utseende och sätt! Hon hade gärna fått flytta hem hit!

Nu är denna intensiva helg slut och lite skönt är det! Men lite tråkigt också för jag har haft det väldigt trevligt! Och jag längtar redan efter nästa kursomgång!

Vila...

En skön helg utan en massa inplanerat, fint väder och härliga skogspromenader. Ja, just det.... sova länge.... åtminstone till 9-10 tiden. Inte dumt alls!


Skogen är enormt vacker just nu - kanske särskilt när det finns lite, lite regn i luften men att solen ändå bryter igenom ibland. Bäcken här ovan är en av många magiska platser i Änggårdsbergen.

I helgen var Helene och Leia här. En jättetrevlig tjej med en cairn från Kullehus. Ja, jag vet... en katt bland hermelinerna men de är båda så trevliga att det väl måste vara okej! Lilla Leia är väldigt charmig och söt. Rollo gillade henne jättemycket och ville väldigt gärna leka - hela tiden! Leia besvarade inte riktigt kärleken och hade för dagen väldigt lite leklust - lite skendräktighet kan dra ner humöret ganska mycket. Och en ung hane som inte ger sig kan vem som helst tröttna på! Fråga Kola och Ginny... eller mig och David!

Så småtrimmade jag och Helene lite. Helene hade gjort det mesta och ville mest ha lite tips så jag trimmade vissa delar och visade samtidigt och så får hon gå hem och göra resten. Praktiskt och bekvämt. Det är roligt att kunna ställa upp med lite coaching när någon vill lära sig detta med trimning. Och jag vet ju väldigt mycket om att misslyckas - skala av lite för mycket osv..... så förhoppningsvis blir det hela ganska opretentiöst! Leia ägnade sig emellanåt åt lite motståndsarbete vilket pinade stackars Helene.
Nu är det väl inte så att Leia är den enda unga cairnterriern som har lite egen vilja på trimbordet. ;)
Så länge de står stilla emellanåt och försöker vara vänliga så är jag nöjd. De flesta brukar förstå vad det hela går ut på så småningom och blir lite mer samarbetsvilliga.

Det var i alla fall en trevlig söndagseftermiddag och vi hann både fika och ta en promenad förutom trimningen.


Ser ni den allra ljusaste killen mitt i skaran ovan? Det är Eddie!
Eddies husse Bengt ringde i kväll och berättade att deras lydnadskurs nu var slut. I början av kursen var både husse och matte lite fundersamma över hur det hela skulle gå då Eddie var absolut busigast på hela kursen. Bengt berättade för ett tag sedan om några dråpliga situationer de varit med om. Om hoppas att jag nu minns detta rätt så var det bl.a. en matte som hoppade in med sin valp i en städskrubb när Eddie gjorde en runda vid inkallningen! Detta säger väl iofs mer om den andra matten än vad det gör om Eddie - han var ju ändå bara en liten 4-5 månaders valp!!!
Nu hade de haft kursavslutning med en lydnadstävling med en massa moment (17?) där man graderas från 1-10 på varje moment. Husse och Eddie var riktigt samspelta och slutade som kursetta! GRATTIS!

Jag är riktigt stolt över de båda! Cairnterrier är ju ofta roliga att träna med men inte alltid enkla! Och Eddie är en liten vilding med mycket fart och fläkt och säkert inte alltid den lättaste att styra i uppspelta situationer som ju träning/kurser ofta brukar vara.
Husse har fått blodad tand och funderar på att gå vidare till nästa kurssteg vilket skulle bli att träna mot momenten i lydnadsklass 1. Det skall bli väldigt spännande att se fortsättningen på detta och jag skall absolut be om en uppvisning när vi träffas nästa gång!

Nu närmar sig hösten!

Visst börjar det kännas lite i luften! Idag när jag var ute i skogen var det både varmt och soligt och faktum är att det är grönare än det brukar vara i skogen i september. Något gott har den lite "fuktiga" sommaren fört med sig! Men det är ändå en tydlig höstkänsla!

Det startar mycket aktiviteter nu om man vill. Jag vill verkligen slå ett slag för vår lokala cairnterrierklubb "Cairn i Väst" som har en massa aktiviteter på gång! Försök att hänga med på en del av dem - de är väldigt bra och dessutom är det sååå roligt att träffa andra cairnägare!
Här är en länk; http://www.cairnivast.se/kalender.htm

Och här är ett sött foto på lilla Elsa som matte skickade för några veckor sedan. Elsa mår bra och har precis börjat på hunddagis vilket jag förstått att hon tycker väldigt mycket om! Vad jag förstår på de mail jag fått så fungerar det mesta väldigt bra och familjen är väldigt förtjusta i sin lilla bushund. Någon olat har hon förstås lagt sig till med - som så många unghundar faktiskt gör periodvis - men jag är säker på att matte och husse får ordning på det så småningom!
Jag tror i alla fall att Elsa och hennes mysiga familj passar väldigt bra ihop och jag hoppas att de kan komma ner och hälsa på oss snart!


I helgen hade jag besök av Elsas syster Molly, matte Maj-Britt med dotter Cecilia. Det var trimdags! Molly såg ungefär ut som Elsa här ovan - dvs lite långhårig men inte en totalyvig hårboll. Och när vi trimmat i någon timme eller två så stod faktiskt Molly på bordet med en riktigt fin päls under. Korthårig men alls inte naken. Känns skönt för då blir det bra att trimma var 3'e-4'e månad och att hon kommer att ha en fin päls under när det långa är taget.
Molly var förstås jättesöt (jag är ju partisk!) och väldigt, väldigt snäll! Hon var ganska livlig på trimbordet men så är hon ju en livlig hund också! Men hon var inte det minsta tjurig!
Molly och Rollo tyckte att det var jätteroligt att få ses igen! Maj-Britt, Cecila och jag satt i köket och fikade och tyckte att det var underligt tyst ute i vardagsrummet. Var de så trötta att de lagt sig?! Nej då! När jag gick för att titta efter så hittade jag dem i soffan - eller sofforna. De hoppade från soffa till soffa och brottades. De var inte stilla en sekund men de var helt tysta!
Rollo var trött efteråt så jag kan tänka mig att Molly måste varit ännu tröttare! Både trimning och lek måste ha tagit ut sin rätt!
Det var ett jättetrevligt besök! Jag är bara lite ledsen för att batterierna var helt urladdade så jag fick inga bilder på Molly denna gång.

Här är i stället ett kort på Rollo som Pia A tog i Tånga Hed för några veckor sedan.


I lördags var vi på årets sista utställning; Terrierklubbens utställning i Bjuv.
Jag fick ta med mig alla hundarna eftersom Lisbeth hade fullt upp med innebandycup. Ginny tyckte det var väldigt roligt och skämde ut oss lite som vanligt! Hon tycker nämligen att det är väldigt roligt att vara "tyken" och stöddig! Så går hon förbi en hund så skäller hon - och gärna vrålar och vrål-morrar lite också. Bara för att det är kul! Får hon gå fram och hälsa så brukar hon i princip alltid vara mycket trevlig och egentligen ganska ointresserad. Här hemma brukar hon skälla på felparkerade bilar, folk som står på trottaren och hänger (man skall ju gå!), skator och diverse annat. Ofta skäller hon till just bara för att hon blir lite glad när vi går ut genom dörren.
Men i stort så skötte sig alla hundarna mycket bra (även Ginny)!

Rollo var återigen jätteduktig när det var hans tur i ringen. Han busade till det lite emellanåt vilket jag bara tycker är bra - han är valp och skall ha det roligt!
Han fick en etta med HP, bra kritik och placerade sig som BIM i sin åldersklass. Härligt!
Citrus var också väldigt duktig! Hon tar det lite lugnare i ringen nu vilket känns rätt skönt. Tidigare travade hon på som om hon vore på Solvalla och hon låg ner i kurvorna! Men nu är hon lite mer sansad - i och för sig kan det bero på att hon är lite skendräktig.... vi får väl se!
Det gick väldigt bra i alla fall! Hon fick CK och placerade sig som reserv i Bästa Tikklassen!
Så skönt! Nu känns det som om vi är på banan och faktiskt är med och tävlar om certen i alla fall! Snart, snart!
Det var dessutom härligt väder och många trevliga människor där - utan tvekan en bra dag!

Ha det gott alla! Och ge er ut i skogen - det är sååå vackert!!!

Tånga Hed och Bäst I Väst

Det har varit en trevlig men intensiv helg. Två dagar med utställning på Tånga Hed, Vårgårda - första dagen Terrierklubben och i söndags var det vår egen lokala Cairnterrierklubb som hade sin årliga inofficiella utställning "Bäst i Väst".

Vi har haft en otrolig tur med vädret! Alla som vistats i västra Sverige VET vilka regnskurar det varit - skyfall är väl nästan ett understatement! Men molnen tog små omvägar runt Vårgårda och släppte bara av enstaka droppar - i alla fall under själva utställningstiden, på kvällarna hade det tydligen regnat ordentligt.

Båda dagarna var trevliga men roligast var förstås vår egna utställning. Även om det var många hundar anmälda så kändes det som en liten och informell tillställning med mycket skratt och god gemenskap. Utställningen var mycket välordnad - vår styrelse har gjort ett jättejobb - och allt flöt på helt utan problem. Elisabeth Theodorsson var domare för dagen och hon bidrog både med en mycket kompetent (förstås) och dessutom trevlig bedömning av alla hundar.

Extra trevligt var förstås att jag hade sällskap av Mia och Gösta som hade med sig lilla Pepsi och Solo (moster till valparna). Och inte att förglömma mitt trevliga bilsällskap; Pia A och lilla Fina. Jag undrar om Pia vågar åka med mig igen - det kan hända att hon tyckte att jag körde för fort och pratade för mycket! Ja, ja... vi får väl se om hon åker med igen!

På söndagen ställde vi ut tre av valparna; Pepsi, Eddie och Rollo. Mia var en riktig klippa och ställde både Pepsi och Eddie med den äran medan jag lyxigt nog enbart visade Rollo! Jag är jätteglad åt både Mia och Gösta - att de verkar tycka att det är trevligt att komma med på utställningar och hjälpa till med tältet (Gösta) och ställa ut hundar (Mia).
Mia utvecklas hela tiden som handler och verkar dessutom tycka att det är kul, vilket jag förstås tycker är jätteskoj! Jag vill verkligen ha med dig mer Mia! Och Gösta försitter ingen chans att "sälja" vår kennel till eventuella valpköpare - och pikar mig om att vi inte har några visitkort! Och med ett så smort munläder som han har så borde han ju också ha några snygga visitkort att dela ut... jag får försöka skärpa mig lite för hans skull! :-D


Här har ni oss inne i ringen; Mia och Eddie och därefter jag och Rollo
(Tack Pia A för de snygga bilderna!)


Här är Rollo i fin position (och jag i full aktion). Till att börja med hade han glömt all vår träning men sedan kom han plötsligt på; "Aha! Jag skulle ju stå still och titta så matar hon på med godis hela tiden!" Efter det var det svårt att få honom att ta ett steg framåt ens om han stod lite snett - han tyckte att det gav bäst utdelning att stå som en staty!

Alla tre valparna skötte sig jättefint - både i och utanför ringen. De tyckte att hela den här helgen var jätterolig!
Alla tre valparna fick fin kritik och Pepsi placerade sig som trea i sin klass medan Rollo blev femma i sin. Eddie fick en jättetrevlig kritik men placerade sig inte. Det var en mycket stor och bra hanvalpsklass - jag tror att det var tio hanvalpar!
Eddie och Pepsi tjänade nog inte riktigt på att vi av någon konstig orsak sade att de var sju månader, vilket de ju inte är! Elisabeth tyckte att de båda var lite väl små. Och de är ju onekligen inte stora, men det är ju skillnad på om man tänker sig att de är sex månader snarare än sju. Rollo å andra sidan känns inte så stor som jag har oroat mig för när jag nu fått se honom med andra valpar i samma ålder. Puh!

Och så bodde ju Eddie hos oss hela helgen då Bengt och Ann-Marie var på bröllop.
Oj, oj, oj vilken energi han hade! Det var full fart på honom hela helgen! På söndagen satte två av Ann-Christines valpköpare in sina tikvalpar en efter en i hagen i tältet. Så att de skulle få ha det lite kul och leka med Eddie! Och han ställde glatt upp! Jag fattar inte hur han orkade eftersom han ju lekt nästan oavbrutet med Rollo ända sedan fredag kväll! Men det gjorde han!
Och tre gånger tyckte han att det verkade roligare utanför komposthagen än i den och då hoppade han helt enkelt ut!
Nu när jag sitter här och tänker på honom och allt han hann med i helgen så börjar jag skratta. Några av hans infall har jag inte berättat för husse och matte ännu. Jag vill ju inte att de skall tro att han var jobbig för det var han inte - men "en handfull" var han! Det var jättetomt efter honom igår kväll efter matte hämtat honom! Och Rollo satt och gnällde på trappen i flera timmar! Både jag och Rollo passar gärna Eddie igen! :-D

Har jag tur så kommer det lite mer foton från Mia och Gösta och kanske Pia - då får det bli ett litet rent fotoinlägg i efterskott.

Ha det så bra allihopa!

Länge sedan!

Oj, nu var det verkligen länge sedan jag skrev något! Jag jobbar ju igen och det har tagit ut sin rätt verkar det som. Och så har jag haft en infektion, en förkylning som inte bryter ut, den här veckan. Har varit oändligt trött och till och häromdagen hade jag till och med svårt att se.

Vi får se om det ger med sig - eller bryter ut - annars får jag väl gå till vårdcentralen. Ja, där jag jobbar alltså... då går jag upp till någon av Mariannorna som jobbar i labbet och så tar de en snabbsänka (inte dumt att ha en sådan tillgång!). Det är lite lustigt men sedan jag började på vårdcentralen så har det alltid funnits två eller tre som heter Marianne - inklusive mig själv då. Innan dess har jag aldrig jobbat med någon med samma namn - eller faktiskt knappt ens känt någon som hetat det!

Nej, nu är det dags att samla ihop sig inför dagen; gå ut med hundarna och sticka till jobbet.
Kanske skriver jag mer efter helgen!

D-kullen 6 månader!!

Grattis på halvårsdagen önskar kennelmattorna Lisbeth och Marianne - och mamma Ginny och resten av tjocka släkten förstås. :)

För något mer än sex månader sedan - dvs den 4'e februari - fick jag ringa och säga till Lisbeth att det snart var dags att komma över. Kola hade börjat visa tecken på att det skulle bli valpar!
Kola var väldigt klar över hur det hela skulle gå till - hon hoppade helt sonika in i valplådan och lade sig! Inte dåligt av en förstföderska, tycker jag.

Här är hon i förarbetet. Hon börjar bli lite mer inåtvänd och koncentrerad - det är snart dags för det riktiga värkarbetet.


Och här är det hela klart! Kola och de bara någon timme gamla valparna ligger och myser tillsammans. Det är bara sex månader sedan valparna var så här små, med rosa nosar och de sötaste små fötter man kan tänka!

Nu är de riktigt stora... och börjar komma upp i förpuberteten (om sådant finns hos hundar).
De tycker själva att de är jättestora och jättetuffa - utom ibland när det råkar ligga någon ruskig spökpåse i diket eller om någon knepig typ står böjd över bärsnåren ute i skogen. Sådant är vääldigt otrevligt emellan varven!
Och inte kan de bitas så bra heller - de härligt vassa tänderna har trillat ur munnen som hagel i november! Fast de nya är i och för sig både stora och starka - om än lite trubbigare.
Nu är valparna riktigt bra på att inte kissa inne - fast visst kan det vara käckt att göra lite nr 1 eller nr 2 om inte matte och husse roar dem så mycket som de skulle vilja. Eller bita sönder det fjärde läderkopplet på bara någon månad. Eller plötsligt attackera sin matte (husse) i soffan och suga tag i ärmen - och armen - så att det blir en snyggt lilablå blodutgjutning. För mycket energi och mycket bus och bråk finns det just nu!
Fast vare sig de är busiga eller gosiga så är de otroligt härliga i den här åldern! Man får passa på att njuta för snart är valptiden slut!


Vidare, vidare... mot nya äventyr och nya uppgifter, nya bus och nya upptäckter!

Utställningsträning

Det har varit en sådan där lugn och skön "mellanhelg". Förra helgen var jag ju i Karlstad och nästa bär det av till Gun och Askersund!

Men den här helgen var det mer "gör vad du vill" och då kändes det alldeles lagom - och roligt - att höra med dem vars valpar skall vara med på utställningen i Tånga Hed om en månad om de hade lust att träna lite med valparna. Det är ju käckt om valparna har ett litet hum om vad de skall göra; stå stilla, gå i utställningskoppel, visa tänderna... och få en massa godis!

Både Gösta och Mia med Pepsi och Ann-Marie och Bengt med Eddie tyckte att det lät som en trevlig idé så på lördagförmiddagen träffades vi på Eddies hemmaplan.
Det blev ett riktigt gäng som var med; mormor Ginny, moster Solo och mamma Kola och så förstås Eddie, Pepsi och Rollo (som du ser nedan).


Så här lugnt och stilla låg de verkligen inte särskilt ofta! Rollo närmast kameran, till vänster lilla Pepsi och till höger Eddie. Kolla blicken Pepsi och Eddie ger varandra! Det är bus på gång igen!


Här cirklar de vilda bröderna runt sin lillasyster Pepsi. De var väldigt macho hela tiden! Pepsi är så liten och nätt - känns som om hon bara är hälften så stor som Rollo! Men hon gjorde sitt bästa och ibland blev hon så suuur när hon hela tiden fick ligga underst. Liten men naggande god brukar man väl säga!

Vi människor hade en trevlig fika i den sköna solen under tiden som hundarna röjde runt.
När vi väl började med utställningsträningen så var valparna ganska trötta, vilket i sig kanske inte var så dumt.
Det vi mest tränade på var ståendet och kontakten samt att stå på bordet och bli hanterade. De skötte sig alla jättebra och nu är det bara för hussar och mattar (även då jag och Rollo) att fortsätta träna. Jag tror att det kommer att bli jättebra!

Vi tog lite kort på alla hundarna också vilket förstås inte var det lättaste! Att få sex hundar - varav tre valpar - att sitta stilla och titta åt samma håll - är väl inte en fotografs dröm! Vi löste det så att Ann-Marie höll alla hundarna i koppel, Mia tog kort under tiden som jag lockade på dem. Naturligtvis slutade det i att alla hundarna drog med sig Ann-Marie nedför slänten! Frolicpåsen var väldigt lockande. Men hon höll sig på benen och förhoppningsvis fick vi åtminstone något bra kort!

Senare på eftermiddagen åkte jag till Lisbeth för att trimma lite på Citrus inför Askersund. Naturligtvis glömde jag mina fingertutor och fick använda en kirurghandske som inte gav jättebra grepp. I morse när jag vaknade så var vänster pekfinger alldeles uppsvullnat och känslolöst - jag undrar om det stasats eller något. Så idag har jag tagit en vilodag och bara haft det lugnt och skönt med sovmorgon och skogspromenad! Tack lilla pekfinger för den goda ursäkten!

Sola i Karlstad

Sola i Karlstad är inte en meterologisk sanning - det vet alla som varit i Värmland de senaste veckorna. Solen lyser inte mer där! I alla fall inte mycket - och inte alltid!

Det här är Sola i Karlstad:


... en servitris som hette Eva Lisa Holtz och levde mellan 1739 och 1818.
Hon arbetade enligt vad man vet på flera olika krogar i Karlstad och kom så småningom att själv äga ett värdshus. Eva Lisa blev känd för sitt glada och soliga humör och fick därigenom smeknamnet "Sola".
Så när man åkte till Sola i Karlstad så var det till hennes värdshus man begav sig!

I helgen var jag i Karlstadstrakterna och det var verkligen inte mycket sol där! Regn blev det dock en hel del av.
Tidigt på lördag morgon gav jag och Citrus oss av i min trogna Skoda. Körde i princip non-stopp upp till Vålberg som ligger några mil väster om Karlstad. Där hade nämligen Terrierklubben utställning.
Väl framme funderade jag över om jag skulle resa tältet eller inte. Jag får alltid en plågsamt kaotisk stund när jag reser tältet själv. Man skall sätta ihop två stycken sådär fyra-fem meter långa pinnar och trä dem genom en ögla mitt på tälttaket. Sedan skall man också sätta fast en massa klämmor som håller själva tältet uppe. Någonstans på vägen när man gör detta så börjar de långa, långa pinnarna och själva tältet bli såpass "tältlika" att man måste resa det hela. Utan att sticka ut ögonen eller smälla folk i huvudet med de långa pinnarna som har en tendens att sticka ut helt okontrollerbart!
Hela processen går faktiskt ganska fort men är väldigt obehaglig. Jag tänker varje gång att "Det här kommer aldrig att gå!!" - men det gör det!
Men jag bestämde mig för att gå igenom eldprovet eftersom det fanns lite varnande moln i fjärran och tur var väl det!

Själva utställningen var väl inte så mycket att orda om. Omständigheter hade gjort att det blev domarbyte på cairnterrier och jag hörde röster som undrade lite över hur väl bekant domaren var med cairnterrier egentligen. Citrus placerade sig femma i öppenklassen.
Vi hade i alla fall tur på så sätt att vi hann med vårt gästspel i ringen före regnet kom. Direkt efter vi var klara så kom det! Med besked!
Så småningom blev det till att plocka ihop sina saker och fälla ner tältet i hällregnet. Att vänta på uppehåll kändes ganska utsiktslöst. Jag kan ärligen säga att jag återigen (som förra året) fick en stund av djup depressivitet.... som ett vått täcke föll svårmodet över mig och jag började allvarligt ifrågasätta varför jag åker iväg på utställningar överhuvudtaget - och själv tillråga på allt...

Men sedan, när jag satt i bilen igen och var på väg in till hotellet i Karlstad för att både jag och Citrus skulle få vila lite och jag ta en skön dusch så kändes allt snart bättre igen.
Och ännu bättre sedan när vi åkte iväg för att träffa mina vänner A-K och R och deras lilla ljuvliga dotter L! Det blev en mycket trevlig och avslappnad kväll med Fia med knuff, kinamat och inte minst - trevlig sällskap! Vi träffas tyvärr inte särskilt ofta nuförtiden men varje gång tar vi bara vid där vi slutade! Härligt att man har sådana vänner!
Och när jag skulle åka så fick jag ett jättefint armband av lilla L som hon gjort alldeles speciellt till mig medan jag var där!

Morgonen efter var det upp tidigt igen och gå ut med Citrus i en fin liten park som låg efter Klarälven - väldigt mysigt. Sedan frukost på hotellet tillsammans med minst tre busslaster med asiatiska turister! Där kände jag mig verkligen inte ensam kan jag säga!

Iväg med Skodan igen till Ransäter där SKK hade sin utställning vid hembygdsgården. Det är mysigt att köra på morgonen - inte minst i så vacker natur.
Väl framme vid ringen såg jag med en gång Görel (Tistelöns Kennel) och fräck som jag är frågade jag om jag fick dela tält med henne. Vi har gjort så innan - jag hjälper till med tältuppsättningen och så är det också trevlig att dela tält med henne, tycker jag. Hoppas Görel tycker det också! ;)
Hennes man var också med - en mycket trevlig och underfundig person!
Det var ganska många cairn anmälda och jag måste säga att de allra flesta var av mycket hög kvalité. Domaren för dagen hade inte ett lätt uppdrag! Citrus fick en mycket fin kritik men blev inte placerad. Själv drabbades jag av någon orsak av extrem nervositet alldeles innan vi skulle in
men väl inne i ringen så hade jag och Citrus det jätteroligt! Ibland är det en verklig glädje att ställa ut.... när man får det där härliga samspelet och man känner att man båda tycker att det är jätteroligt! Den känslan får väl uppväga den där lite tråkigare känslan av att det aldrig lossnar för oss... men kanske så småningom!

Det var en väldigt trevlig stämning runt ringen. Det blev en hel del skratt och det hela kändes ganska prestigelöst. Om det alltid är så på Ransätersutställningen så åker jag gärna dit igen!
Frampå tidig eftermiddag blev det dags att ge sig hemåt och de 4,5 timmarna resan tog kändes inte allt för långa. Jag fikade i bilen och vi tog några små bensträckare - Citrus och jag - och så körde jag så att tygen rök (eller hur man nu säger).
Hem till Lisbeth och lämna Citrus och få mina hundar i utbyte. Äntligen fick jag hem Kola igen som bott hos Lisbeth under löpet. Och så hem och bara mysa i soffan med hundarna - hur härligt som helst!
En bra helg på det hela stora!

Hälsoenkäten!

Torsdagen den 30/7... Nej, jag väntar med att blogga någon dag till! Jag vill ju inte att ni skall missa min uppmaning om Hälsoenkäten. Om ni skulle bli liiiite sena med att skicka in så är det säkert ingen katastrof - bättre sent än aldrig.
Jag kan väl ändå säga att allt är bra här. Ja, jag har förstås fått en liten blodutgjutning på armen men det får jag väl skylla mig själv om jag använder mig själv som kamptrasa när jag tränar med Rollo. Och det är inte precis en jättestor utgjutning heller! ;)

Idag är det den 28/7 och jag satt mig för att blogga lite om helgen. Men så bestämde jag mig för att vänta lite till för...

Nu börjar det VERKLIGEN dra ihop sig!
Cairnterrierklubben skulle behöva ha DIN ifyllda hälsoenkät senast den 1'e augusti!

Här är en direktlänk till enkäten:
http://www.cairnterrier.se/investhealth.pdf

Man är helt anonym.
Man fyller i en enkät per hund född efter 1995 och skickar till den adress som anges på enkäten.
De svar som kommer in kommer att ligga som underlag för kommande uppföljning av vårt "RAS" (Rasspecifik AvelsStrategi) som cairnterrierklubben - såväl som andra rasklubbar - gör på uppdrag av SKK. Det är en mycket värdefull genomgång av hur hälsa och mentalitet ser ut i rasen i Sverige. Utifrån detta diskuteras sedan om det finns särskilda aspekter som vi måste beakta inför framtiden - tex om någon ärftlig sjukdom, allergier eller annat som börjat uppträda/bli vanligare. Det är också genom dessa diskussioner man kan fånga upp om det verkar finnas exteriöra överdrifter som man måste akta sig för att behålla rasen sund vilket ju är problem inom andra raser.

Detta arbete kommer sedan att dokumenteras i ett nytt RAS och ligga till grund för alla seriösa cairnterrieruppfödares avelsstrategier. Personligen tycker jag att det är ypperligt att ha en genomgående dokumentation att ha som rättesnöre när man funderar över sina avelsplaner, eventuella avelsdjur osv.

Så alla enkätsvar är viktiga - inte bara för uppfödarna utan också för framtida cairnterrierägare! Och förstås för de framtida cairnterrierna!
Vi vill ju alla arbeta för att behålla vår ljuvliga, trevliga och friska ras lika bra som den är nu även inför framtiden.

Mitten av juli redan!

Tiden går fort! Nu går min semester mot sitt slut och jag har börjat komma in i ångesten; "åhhh, snart skall jag jobba igen!!". Det är inte så att jag tycker att mitt jobb är tråkigt - tvärtom! Men åhhh vad det är skönt att göra just vad man vill när man vill det, vilket i mitt fall har betytt att göra väldigt lite den här semestern. Väldigt, väldigt skönt!

Men lite duktig har jag varit också; i förrgår och igår så städade jag här hemma. Två dagar tog det för att den första dagen så slet jag inte precis ihjäl mig och den andra dagen - igår - så var jag iväg och gjorde lite ärenden också... och sedan på eftermiddagen var jag och hälsade på Christina och Sally i Hindås.

Vi tog en liten promenad ner till sjön först med hundarna. Det var härligt väder och Hindås kan bjuda på vackra hus vart man än går. Dessutom fanns det förvildad astilbe överallt längs vägarna. Väldigt vackert!

Jag har inga nya foton på Sally (som är syster till Ditte och Nino) men jag rotade fram några gamla för att pigga upp inlägget lite;


Detta är vad Sally tycker om sjöar! Det hade inte ändrat sig sedan kortet togs. Medan Ginny, Rollo och till och med Fred var ner i vattenkanten så höll sig Sally på lite avstånd. Fast en gång gick hon faktiskt ner och kikade hon också - hon visste nämligen att jag hade godis i fickan!


Pinnar och andra saker är annars Sallys grej! Där märks hennes släktskap med Fred!
Precis som Fred blir Sally väldigt intensiv när hon får tag på en leksak och har för det mesta ingen särskild lust att dela med sig med de andra hundarna.

Väl hemma hos Christina lekte Sally och Rollo jättegott tillsammans medan mattarna fikade under trevlig och intressant konversation.
Sedan visade Sally vilka konster hon kunde; spela "död" och "rulla runt", krypa baklänges när matte sade "pyrk" ;) och inte minst så visade Sally att hon kunde samla ihop sina leksaker och lägga dem i leksakslådan och dessutom (!) kunde hon trä på träringar med ett mycket litet hål i på en pinne (en barnleksak). Jag måste säga att jag var väldigt imponerad!
Särskilt de sista trixen var såpass svåra att jag inte ens fick den vanliga lusten att gå hem och träna jag också - inte en chans att vi fixar det!

Idag kom dessutom Ann Marie och Eddie hit för lite trimcoaching. Ann Marie har gjort ett riktigt bra jobb med Eddies päls på kroppen och det behövdes bara tas lite på benen och huvudet egentligen.
Eddie var dessutom väldigt snäll och bråkade knappt alls vilket jag ändå brukar förvänta mig när det gäller femmånaders valpar. På slutet tyckte han att jag var lite dum men när han bara fått säga vad han tyckte så stod/låg han snällt en stund till.
Eddie och Rollo tycker verkligen mycket om varandra. De leker väldigt samspelt och helt utan tillstymmelse till bråk. Fred var lite ordningspolis någon gång men mest att han gick stramt jämte småkillarna - som en slags vakande eskort. Han är väldigt cool och överseende nu för tiden.
En liten fika blev det också - ni som känner mig vet nog att jag är lite av en koffeinist!

Nu skall jag se till att riktigt njuta av mina sista dagar fri - fri från tidspassning och plikter! Batteriet i min klocka har börjat att ta slut och man kan aldrig riktigt lita på att den verkligen visar rätt tid men jag tänker faktiskt inte byta batteri förrän jag börjar jobba igen!
Det ni!

GRATTIS Lisbeth!

Idag fyller Lisbeth år! Jag vill helst inte avslöja hur många men hon är i alla fall äldre än jag. :-D
Har passerat något streck för något år sedan eller så... Men det kan man väl inte tro - eller hur!?
Min kära och snälla syrra!
GRATTIS!

...och nu är jag mitt i min semester! Eller till och med lite på nedräkningshållet, tyvärr. Men vädret har blivit lite svalare vilket jag tycker är rätt så skönt. Nu får man åtminstone lite energi och lust att göra saker.

Som till exempel att åka och hälsa på Mia, Gösta, Solo och lilla Pepsi! Jag har inte sett Pepsi sedan hon flyttade och var jättespänd på hur hon utvecklats. Och hon var minst lika söt som när hon var åtta veckor - om inte sötare!
Rollo är betydligt större och tyngre och det utnyttjade han flitigt när de lekte. Eller om det var Rollo som lekte med Pepsi!?! Det såg i alla fall ut så till en början när han "bulldozrade" ner den lilla stackarn i gräset. Men när man väl funderade över att plocka bort Rollo så visade det sig att lilla Pepsi faktiskt var en ganska aktiv del av leken också. Hon tillbringade mycket av tiden på rygg med benen sprattlande men nog verkade det som om det var hon själv som valde det.
(Undrar om Mia och Gösta tyckte det också!?)


Gösta busar med bollen.


Men så hämta bollen då, Gösta! (apportering är inte alltid cairns starka sida)


Lite godis från matte. Pepsi längst bort.


Lilla bus-Pepsi och matte Mia.

En god och trevlig lunch bjöds det på. Jag förstår inte vad de gör men allt man bjuds på är alltid väldigt gott - till och med deras hamburgare!
Sedan tittade Mia och jag på Solos päls. Mia är mycket duktig på att trimma själv och jag kan få lyxen att bara peka och putsa lite så har man hux flux en fin hund framför sig. Mia är faktiskt bättre på att trimma huvuden än jag så snart får jag dra hem henne till mina hundar! ;)

Så kikade vi lite på Pepsis valppäls också. Hon är väldigt söt med sin päls och det är nästan att man drar sig för att plocka bort den. Men så tog vi lite på ryggen där det var extra tjockt och hon blev så fin att jag kan tänka mig att Mia kommer att plocka vidare. Pepsi stod så snällt på bordet - mycket mer välartad än sin envise bror!

Till helgen skall jag ta en sväng ner och titta på utställningen i Varberg. Bara titta dock eftersom jag klantigt nog missade anmälningsdatumen! Rollo får följa med och kika han också - kanske lär han sig något om hur man skall uppföra sig då!
Sedan blir det kalas hos Lisbeth då ju både hon och Daniel fyller år!