Hugo och Citrus har Mentalbeskrivits (MH)

Tack Berit och Lennart för den trevliga kommentaren i lördagens inlägg!
Och tack för en mycket rolig förmiddag idag!! Det var ingen överdrift - Hugo spelade ut hela sin charm! Både beskrivaren ("bedömaren") och testledaren (hon som såg till att vi gick och gjorde rätt) var ju helt charmade av Hugo. Man hörde henne (testledaren) skrika i buskarna "Åhhh, vad duktig han är!" och "Oj, oj så bra! Beröm honom nu!". Hon var också mycket lyrisk över Citrus och viskade diverse trevligheter till mig under tiden som vi gick banan.
När man gick med som publik så såg man hur beskrivaren log vid flera tillfällen. Och vi i publiken hade väldigt skoj och var mycket imponerade. Jag var också mycket imponerad av att han faktiskt kom in på alla inkallningar (vem hade väl trott det!) utom förstås vid skotten då Hugo tog några glada extrasvängar.
Antingen så blev de alla väldigt charmade av båda våra hundar eller också så var de helt enkelt mycket trevliga och var likadana mot även efterföljande ekipage - vilket som så kändes det gott och man gick ifrån denna dag med stolthet över sina duktiga hundar!

Hugo var alltså mycket framåt och intensiv men ändå väldigt balanserad. Om man skall ge en kort resumé av hans uppförande idag så visade han väldigt lite rädsla och väldigt mycket nyfikenhet, var mycket social på ett balanserat sätt och hade rejäl kamplust.
Citrus kom inte långt efter - samma framåtanda och intensitet. Hon blev lite berörd vid vissa moment men löste det mesta snabbt och käckt. Hon var också mycket social men inte så intresserad av att gå vidare med det som Hugo vilket bland annat visade sig i att hon inte var så intresserad av att leka/kampa med främmande. Hon tyckte liksom att det räckte med att vara lite käck och säga "hej, hej" och sedan kikade hon runt lite eller ännu hellre; sprang till mig så att tygen rök! Hon tyckte att allt var jättekul och allra roligast var att springa fort från och till mig! Att kampa med mig under skotten var också extremt roligt - hon hängde i trasan och hörde nog knappt alls smällarna.

Om man vill titta på protokollen så gå in på hemsidan så kan ni klicka er fram från förstasidan.
Carro (den lilla tuffa ängeln) var med och filmade båda hundarna idag och om några veckor kommer jag också försöka lägga ut filmerna på hemsidan (om det går).

Om man vill veta mer om vad en Mentalbeskrivning (förkortat MH) är så finns det en bra beskrivning här; http://www.molo.boxerklubben.nu/mh/mh.htm

Det var Västra Terrierklubben som anordnat MH't och arrangemanget hölls av SBK Göteborssektionen, Kallebäck. Det var väldigt välordnat och alla var mycket trevliga och kompetenta - inte minst Sarah (testledaren) som var otroligt käck och trevlig samtidigt som hon var tydlig och klar i alla anvisningar. En elogé till alla inblandade!

Att komma med på MH anordnade av brukshundsklubbar är inte alltid lätt. MH är i första hand utformat som ett instrument för att beskriva brukshundars mentalitet (för avelssyfte) men är också ett krav för att man skall få tävla i bruksgrenarna med sin hund.
Detta innebär att SBK och underliggande rasklubbar av naturliga skäl prioriterar sina egna raser och dessutom hundar som man har avsikt att tävla bruks med. Ofta blir det inga platser över för sällskapshundar men ibland kan man ha tur.
Denna gång var det Svenska Terrierklubben (västra sektionen) som anordnade det hela och därför var dagen vikt för enbart terrierraserna. Jag var tidig i anmälan och fick förmånen att ta med två av "våra" hundar. Naturligtvis hade det roligaste varit att få beskriva hela kullen - och gärna även några ur tidigare kullar - men man får inte alltid allt man önskar!
Dock finns en möjlighet att anordna ett eget MH då det finns klubbar som lite inriktat sig mot att anordna detta mot en moderat summa. Det kan ju vara en idé att fundera över och om ni skulle tycka att det var roligt att få en mentalbeskrivning så säg gärna till. Går det så går det!

**** ***** **** ***** **** ***** **** *****
Jag vill också passa på att tacka er alla för en trevlig promenad och fika i lördags!
Vi var 14 personer och 13 hundar som samsades - ingen av hussarna började bråka och det var jag och Lisbeth mycket tacksamma för!
Jag skall gå igenom alla kort som Carro klickade av med min kamera och kommer nog att lägga dem på ett eget galleri på hemsidan om några dagar. Jag säger till här på bloggen när det är klart!

Tänk vad roligt det är att vara uppfödare när man har så trevliga valpköpare!

Tack för en trevlig dag!

Vilken skön förmiddag vi fick på vår "valp" promenad. Vädret toppen, hundarna skötte sig exemplariskt och så gjorde alla mattar och hussar också! ;) Nåja, Fred fick ett litet anfall, och fick för sig att han skulle näpsa stackars Nino, den snällaste av alla, men det var över på ett par sekunder.
Marianne kommer säkert lägga in bilder från vår härliga dag, och skriver förmodligen ett mer fylligt reportage än vad jag mäktar med just nu. Hon ska vara i Mölndal kl 8.00 i morgonbitti på MH med Citrus och Hugo, så hon sitter nog hemma och tar en välbehövlig vila just nu.

Ville bara tacka er för att ni kom, det här gör vi om! :D

PS: Syrran, tack för dina sanslöst goda kakor - de är snart slut! Och Lars & Maj, de där bullarna -mmmums!

Kommande promenad

Lördagen den 30'e augusti är det ju dags för en liten kennelträff - höstpromenad i Änggårdsbergen!

Vi träffas utanför mig (Marianne) klockan 10 och går sedan gemensamt till Trindemosse vilket är en promend på 1 - 1,5 km. Vi fikar vid den vackra lilla skogstjärnen och hundarna kan springa fritt - om de är lydiga.

Ni tar med er det ni vill dricka (kaffe, the osv) och jag och Lisbeth har med oss fikabröd.

Är det någon som har problem eller frågor så hör ni förstås av er!

Sally, Kola och Asta vid Trindemosse

Jaha... och vad händer här då?!

Tänkte att jag skulle göra en liten uppdatering bara så ni alla vet att både jag och Lisbeth - och förstås alla våra små raggtofflor lever och mår bra. Ja, mår bra efter förhållandena i alla fall!

Jag har ju börjat arbeta igen och tyvärr inkräktar det lite på mitt privatliv! Men det är väl egentligen positivt att jag känner så - förr var jag en riktig arbetsnarkoman som gärna satt in på kvällarna på jobbet (och helger om så behövdes). Men även om jag hellre skulle vilja vara fri att göra vad jag vill, när jag vill, så älskar jag verkligen mitt jobb som tur är.

Det finns en till som mådde lite bättre för två veckor sedan än idag. Ja, hon mådde nog faktiskt mycket bättre i förmiddags än vad hon gör nu. Dippen!
Dippen bor ju hos Lisbeth just nu och några dörrar bort bor en stoor schäferhane - Urax tror jag han heter. Dippen har alltid tyckt att schäfrar är lite av jordens avskum och om det dessutom bor en granne till henne så måste man väl göra något - är man flockmoder så är man!

Så idag sprang hon runt knuten och hoppade på stackars Urax som satt bunden i sin ytterdörr. Rakt på strupen sägs det! Den stackarn hade ju inget annat att göra än att försvara sig och fick tag i Dippen över rumpan.
Så det blev veterinärbesök för Dippen. Våra fantastiska Eline och Mats på Husdjurshälsan tog väl hand om henne och sövde henne för undersökningen och Lisbeth fick hämta hem henne nu vid åttatiden i kväll. Två sår blev resultatet. Inte särskilt djupa som tur var men de fick sys.
Vi får väl hoppas att hon kryar på sig snart och inte får alltför ont i morgon.
Vi får väl också hoppas att hon lärt sig en läxa av detta; man skall inte ge sig på hundar som är mer än fyra gånger tyngre än vad man själv är (inte mindre heller förstås!).

Det är ju ändå lite lustigt att vår lilla Dippen som alltid är den mest godmodiga och kärvänliga av alla - både mot människor och andra hundar - någon enstaka gång bestämmer sig för att sätta någon på plats. Och det är alltid stora hundar och gärna schäfrar! Men detta är första gången som hon faktiskt attackerar - annars brukar det vara att hon ställer sig framför någon och skäller ut den på ett i och för sig ganska kraftfullt sätt.

En liten Dr Jekyll och Mr Hyde är hon!


Detta är vår vanligtvis väna Dippen

Roligt den sista tiden har varit att jag häromkvällen åkte upp för att presentera lilla Citrus för skott. Hon och hennes bror Hugo skall ju snart göra en mentalbeskrivning (kallad MH) och det kan ju vara käckt om hon åtminstone hört ett skott på lite avstånd innan dess. Det är ju också bra för oss att veta om hon är skottberörd - och i så fall hur mycket - innan MH't; om hon är väldigt berörd så ber man att få avstå skotten för hundens skull.

Men i alla fall.... Jag och Citrus åkte upp till skjutbanorna i Sisjön där jag visste att det skulle finnas åtminstone pistolskytte och kanske även lerduveskytte. Vi ställde bilen och tog en promenad åt skjutbanorna till och just då började de med lerduveskyttet. Det ekade ordentligt mellan bergen - rullade fram som åska. Citrus verkade inte bry sig om detta utan var mer glad över att få en alldeles egen promenad med mig.
Så vi gick närmare och närmare platsen där de sköt. Jag var beredd att stanna upp och avvakta och leka med Citrus om hon visade det minsta obehag - vilket hon inte gjorde.

Det slutade att hon och jag lekte, gjorde godissök, utställningstränade och kliade på mage mindre än tio meter ifrån närmsta skytt! Det smällde så otroligt högt att mina ögon ofrivilligt kneps ihop ibland och jag fick faktiskt huvudvärk - det är ju rediga gevär som används vid lerduveskytte! Och de sköt oavbrutet - två åt gången.
Men Citrus brydde sig inte ett spår! Hon tyckte bara att vi hade det himla roligt och att jag inte skulle sluta med vad det nu var jag gjorde för att roa henne. Wow, en sådan hund hon är på alla sätt - lilla Citran!

Och så var jag och Citrus på Tvååker en av utställningsdagarna där. Med oss hade vi min yngre syster Anneli och hennes storpudel Ramses. Vi hade det riktigt trevligt allihopa - trots att vädret gick lite upp och ner. Får se om jag kan lura med mig Anneli som assistent till Bjuv och Sofiero!

Hur det gick för Citrus? Ja, inte riktigt så bra som det har gjort tidigare. Hon placerade sig tvåa i sin klass med en slät etta - trots att domaren tillbringade en lång stund hos mig lovordandes Citrus något väldigt. Så just detta var jag inte nöjd med - att han var så motsägelsefull i sina bedömningar och då inte bara vad det gällde oss. Men så är det med utställningar - ibland går det bra och ibland dåligt - men faktum är ju ändå att man går hem med samma förtjusande härliga hund som man kom med!

Ramses i Tvååker (man kan skönja Citrus och min bakdel till vänster)


Nu börjar det verkligen bli dags för en "valpträff" igen!
Det är några helger framöver som är inbokade för olika saker men jag skall försöka ta mig och Lisbeth i hampan nästa vecka och lista ut en bra dag för en liten picknick med alla Hipperdipparna!

Så vi hörs snart om detta!