Happy in my kitchen!

Ja, nu försökte jag ju vara rolig! Och visst är jag lycklig i mitt kök men faktum var att igår var Happy och matte på besök. Det var trimdags!
En liten lurvig tokfia skulle omvandlas till en lite mer välfrissad sötnos.

Många timmar tog det - Happy har precis som de andra syskonen både mycket och bra päls som växer som ogräs! Lite onödigt tycker Happy också att det är att stå som en staty på trimbordet när man kan göra så mycket annat som är mycket, mycket roligare. Men hon var väldigt duktig!
Matte+30 hjälpte till på många sätt - bland annat genom att underhålla mig! Vi hade det väldigt trevligt och pratade intensivt om allt mellan himmel och jord. Undrar vem av oss som var tröttast efter trimningen?! Jag skulle tro att vi alla; Happy, matte+30 och jag var fullständigt nöjda med att krypa ner och lördagsmysa i våra soffor resten av lördagen!

Så här blev resultatet;


(Happy på båda bilderna!)

Happy och Citrus är väldigt, väldigt lika! Och det är roligt för man kan se både pappa Ivan och morfar Fred i uttrycket.

Citrus (på bilden 5 månader)

Idag är det vilodag från trimning. Alldeles snart skall jag och hundarna ta en ordentlig skogspromenad. Det skall bli skönt!
Hoppas jag i alla fall - hundarna är just nu lite "vårtokiga" och det visar sig på olika sätt: Dippen äter allt hon kommer över (om det är äckligt tillräckligt), Ginny har visat lite tendenser till att vilja ge sig av på egen hand och Kola rusar som en vilde överallt - både inom och utom synhåll! Hon har dock inte stuckit ifrån mig ännu utan håller sig ändå i närheten (som tur är).
Så varje skogspromenad är som ett experiment just nu; skall de gå att ha lösa eller blir det koppel!?!

Kola har dessutom upptagit sina illbattingfasoner igen och smiter förbi en som en blixt nerför trappan om minsta chans uppenbarar sig. Hon har dessutom lärt sig sedan förra perioden och springer nu iväg mycket längre och fortare. Den lilla jäkeln!
Och det är BARA för att busa med oss! Det är helt tydligt!
Det är otroligt retligt att se henne smita iväg nerför trappan när man ju faktiskt VET hur hon är! Men jag tror att Lisbeth kan gå i god för hur lurig och snabb hon är! Trots att man vet och försöker förebygga så lyckas hon ändå hitta de minimala öppningarna och har superkoll på när man tappar uppmärksamheten för bara en sekund. Men jag skall vinna!

Ha det gott allihopa!
***

En vinterpromenad...

... blev det i år också! Ja, det har förstås blivit flera redan men ingen sån där riktigt härlig, kall och solig promenad. Men det blev det idag! Änggårdsbergen kryllade av folk, hundar och hästar. Det som annars brukar vara så lugnt och fridfullt. Men det var trevligt på sitt sätt med alla människorna - lite levande. På grillplatserna vid sjön var det fullt - det grillades korv och fikades i vintersolen.
Hundarna är så välartade (för tillfället) att de faktiskt kan gå lösa trots att det är många ute och rör sig. De kommer rusande i full fart och hoppar käckt upp på den sten jag pekar på när jag ropar "Upp på stenen!". Mest för att de får godis förstås - men vad spelar det för roll så länge de lyder!
Kola rusar annars som en tokig runt, runt i skogen. Man kan inte tro att hon snart fyller två år. Hon uppför sig just nu mer som om hon vore ett - om ens det. Alla tre äter hästbajs (och lite annat) som tokiga, vilket brukar vara ett säkert vårtecken.

Här är några bilder från dagens promenad:


Kola - med blicken full i bus




Dippen på tunn is! Hon tassar så försiktigt - isen var verkligen väldigt tunn och hon tyckte nog att hon gick på vatten. Att isen inte brast var rena miraklet och jag höll i kopplet så att jag skulle kunna hala in henne om hon gick igenom. Fast det är ganska grunt just där i och för sig! ;)


Tre cairnrumpor.... nosar efter möss (?) vid en rotvälta.

Nu hoppas i alla fall jag att VÅREN kommer på riktigt! Nu vill vi ha det varmt och grönt och soligt!

God fortsättning på påsken önskar jag och tjejerna er alla!
***

Nytrimmad Ludde på sin älsklingsplats

Nu har Ludde blivit 9 månader och äntligen har jag lyckats ta ett kort på honom. Med en mobiltelefon! Här är han alltså nytrimmad allt enligt Mariannes instruktioner. Vi är nöjda och säkert Ludde också; han slapp ju sitta i flera timmar i sträck. Idag vet jag inte vad som flugit i honom. Han har varit rastlös och "trädd på snöre" - om ni vet vad det är. Stirrig och pirrig ungefär. Han börjar antagligen bli könsmogen och det är väl hormonerna som spökar. Vi har haft honom lös väldigt mycket ända fram till nu, vilket känns jättebra med tanke på att vi bor mitt i stan. Men nu är det nog dags att strama upp tyglarna lite. Han är ingen liten valp längre utan snart en unghund - även om han fortfarande är vårt lilla snöre.