Viggo, Bonus och Majken har flyttat hem!

Eftersom Mariannes dator för tillfället bara funkar när den själv vill, gör jag en liten uppdatering.. ;)

Vi har firat midsommar på ett lite annorlunda, men väldigt roligt sätt!
Tre av valparna har fått flytta hem till sina egna familjer i helgen.

Först ut på midsommarafton var Viggo, den röde hanen. Han åkte med sin nya familj så långt söderut man kan komma, ända till Trelleborg.

Lika långt norrut, till Örebro, flyttade Bonus (den vetefärgade pojken). Hans matte Anna var och hämtade honom idag.

Senare på eftermiddagen kom Julia från Varberg och hämtade hem den lilla tiken, Majken

Vi önskar alla mattar, hussar och valpar lycka till! Det ska bli spännande att höra hur det går för er!

Bonus på väg hem till Örebro

Tack Anna  för kortet!



Datakrasch!

Just nu är det ingen mening med att maila till mig (Marianne). Min dator har gått sönder!

Men ni kan ringa - både till hemtelefonen och mobilen.

Och Anna och Susanne!
Alla era kontaktuppgifter ligger i mailen på den kraschade datorn!
Skulle ni kunna maila dem till Lisbeth eller marianne.zall.hk@gmail.com?

Beresta

Nu är det helg igen! Denna helgen har varit ägnad åt familjen: Daniel (Lisbeths son) tog studenten i fredags så då var det studentfest på Tingvallsvägen.
Igår åkte jag dit med valparna och Rollo och Kola och fikade med kära mamma, syster Anneli och Lisbeth med familj. Jättemysigt!


Myspys!


Den "stora" tiken - Fiona. Hon är stilla bara mycket korta stunder! Ett riktigt yrväder!


Kärlek! Thomas är särskilt älskad av alla hundarna - och som synes så är känslorna ömsesidiga!

Nu utforskar valparna allt som kommer i deras väg. Ja, de kan nog gräva fram en del som inte riktigt är för dem också... tex har stora korgen i hallen blivit en favorit och man ser ofta en liten valp med ludd i munnen - från täcket. Dags att ta bort det ett tag!
I valphagen är det så fruktansvärt trist! De sover en liten stund men ganska snabbt är det åtminstone några som vaknar. Då försöker de tala om för mig men så höga röster som möjligt att de nog tycker att jag skall släppa ut dem. Gör jag inte det så rivs det i tidningar och bits i varandra så att skriken blir ännu högre. Efter en stund somnar de ofta om - men inte alltid...

Kola diar inte särskilt mycket nu. Det är knappast särskilt roligt med tanke på att alla valparna har ganska mycket tänder! Ibland går hon i alla fall in till dem i valphagen - det är bara där hon ger dem mat - och då hör man ett nästan orimligt sörplande. Jag undrar hur det känns att dia dem - de verkar suga otroligt hårt!

Hur som helst så är de otroligt söta och väldigt, väldigt roliga!

Tiden går fort!

Så mycket händer så fort med valparna nu!
Till och med ni som var och hälsade på under Kristi Himmelfärdshelgen skulle nog bli överraskade över hur fort valparna växer och hur mycket mer avancerade de blir bara på några dagar!

De börjar få ganska mycket tänder nu allihopa. Så mycket att det inte är så skönt att bli biten! Och de bits mer ju mer och större tänder de får känns det som!
Öronen börjar resa sig på flera av valparna. På korten nedan är det någon man kan se som har börjat lyfta dem. Idag är det nog nästan alla utom den mörke hanen. Så fort går det!

Igår (måndag) var vi och hälsade på hos Lisbeth med familj. Nedan är kort från detta äventyr. Alla valparna älskade att få rumla runt på gräsmattan och var inte det minsta bekymmrade över hur stor världen plötsligt blev!


Mamma Kola är förstås med och håller koll.


"Åhhh så roliga de skorna ser ut! De är nog väldigt goda att tugga på!"


Att äta ute på gräset går lika bra som inne - särskilt när man fått vänta lite extra på maten!


Den "lilla" tiken tycker att vattenskålen är spännande. Det där med att dricka är dock mest på exprimentstadiet ännu - det enda som denna kullen är lite sena med.


Ständigt ny saker i sikte som kan vara roliga att undersöka.


Och så lite valpmage för er att längta efter! Så len och fin. ;)

Vi åkte ju faktiskt bil till Lisbeth som bor 15-20 minuters bilresa bort (i lågtrafik).
Valparna var väldigt, väldigt duktiga! I vanliga fall så är det nästan outhärdligt att köra bil med en pigg valpkull i bur längst bak. De brukar låta som en hel måsflock - skrika oavbrutet! Inte så mycket för att de är rädda, tror jag, utan mer för att de inte gillar att sitta instängda.
Men dessa valparna var nästan tysta! Det var en som pep lite då och då men annars var det väldigt lugnt och på hemvägen så var de heltysta! Och inget kräkande eller kissande! Detta bådar ju gott inför framtiden!

Det finns ytterligare några foton men de lägger jag in om någon dag eller två.

Ha det gott!