Familjekalas

... har vi haft här i helgen. Det var David som fyllt 19 år. Tiden går väääldigt fort!

Det här är för några år sedan - jag tror att det är Ditte som David håller i famnen - vilket innebär att det är fem år sedan. Då var David väldigt tonårig och ville helst inte visa vilken mjuk och kärleksfull kille han var men med hundarna dolde han det aldrig - och förstås än mindre med valparna.
Nu har han mycket bättre självförtroende och har inga problem med att visa vem han är; rolig och smart och med ett stort och generöst hjärta! Som hans mamma är jag förstås väldigt stolt och nöjd med honom och jag tycker att det skall bli roligt och spännande att se hans vuxna liv växa fram!

Nu i helgen hade vi släktkalas och det var lite av en utmaning; vi har några i familjen som visat sig ha gluten och laktosintollerans och detta var första gången jag skulle bjuda dem på något ätbart. Så här bakades, tappades kakor i golvet, gjordes tre olika matpajer och städades lite (David städade). Jag har aldrig innan fattat vad det här med att inte tåla gluten påverkar hela ens liv innan det dök upp i vår släkt! Allt, allt, allt i vår kosthållning lutar sig på olika mjölprodukter! Visst finns det många ersättningsprodukter nuförtiden men dessa ligger ändå långt ifrån både vad gäller mjölprodukters smak och egenskaper!
Både bakverk och pajer blev i alla fall riktigt goda och vi hade det väldigt mysigt!

Lisbeth lämnade sina hundar redan på förmiddagen så mellan matlagning och annat så tog jag och hundarna en promenad i skogen. Eller... hundarna tog en promenad med mig i skogen! Sju hundar i koppel är tre-fyra för mycket! Det jag mest gjorde under promenaden var att försöka se till att alla kopplen inte trasslade ihop sig... och eftersom de ändå gjorde det så gick resten av tiden till att lösa upp otaliga, stora koppelhärvor. Fast jag tror att det var vackert ute...

Efter kalaset så behöll jag Fred och Citrus och redig som jag är så trimmade jag dem idag. Fred blev jättefin och inte alls så "naken" som både jag och Lisbeth befarat.
Emellan trimningarna tog vi en härlig promenad - jag och idag bara fem hundar. Idag fick de springa lösa och nosa och busa vilket var väldigt uppskattat. Lydiga var de också! Det krävs att de lystrar snabbt när jag ropar och skickar upp dem på en sten eller liknande när det kommer folk när de är så många som fem stycken. Man kan liksom inte springa efter dem och fånga dem allihopa! Vi hade några hundmöten också och alla skötte sig helt exemplariskt. Så vill man att alla promenader skall vara; fantastiskt höstväder och lydiga hundar!!
Sedan var det dags att trimma Citrus. Idag bestämde jag mig för att ta lite mer på henne än vanligt och jag tror att det kommer att bli utmärkt lagom till My Dog som blir hennes sista utställning innan det är dags för valpar (om allt går som det skall).
Tyvärr fick jag migrän när jag höll på som bäst och eftersom det hos mig alltid börjar med auror (olika former av synbortfall) så gjorde jag en stor del av trimningen i blindo. Jag hade ingen lust att böja mig för en usel migrän!! Så jag fortsatte och använda känseln i stället för synen och det gick riktigt bra. Jag fick ju avvakta med ben och några andra ställen som kräver att man ser resultatet men så småningom avtog synproblemen och då gick ju det med.
Nu kan man ju tro att jag blir helt blind när jag får migränauror när man läser det här men sååå illa är det inte - men jag ser oftast inte det jag fokuserar på utan bara det som är i yttre delarna av synfältet. Det är ju bra att jag ser såpass i alla fall! Och själva aurorna går oftast över inom 30-60 minuter (och avlöses i stället av huvudvärk). Men jag får oftast inte den värsta typen av migränhuvudvärk nuförtiden utan kan fungera någorlunda ändå vilket man ju får vara glad över!

Hoppas att ni alla har passat på att njuta av era hundar och det härliga vädret!
Hösthälsningar
Marianne

Och en kommentar från Lisbeth förståss:

Jag har ett stort "tro henne inte"! Hon blir som ett blindstyre när hon får ögonmigrän! Så nu ska det bli spännande att få hem hundarna!!! Ser de ut som lejon eller nakenhundar eller loppbitna raggisar eller kanske rent av som cairn??? ;D
Nej, förlåt mig, syrran - menar inget illa, men kunde inte låta bli att retas. De är säkert lika fina som alltid när du har trimmat dem.

Och tack för igår, vilket jobb ni lagt ner för att mina glutentonåringar (och alla vi andra) skulle få god mat. Pajerna och bakelserna var jättegoda ska ni veta! Och Davids kycklingpaj MÅSTE jag få receptet på (med alla ev avvikelser), för den var hur god som helst. Det är inte enkelt med glutenfri mat, så min fina syster och systerson ska ha stort tack för allt jobb de lade ner!

*kramar*