Fler besök, utan kamera och rolig läsning!

Idag blir det heller inga bilder, har ingen kamera hemma - sicken miss! Och just nu när jag var så fotosugen... ;-D

Nu händer det mycket hos oss!
Igår kom Berit och Lennart, som har bestämt sig för en hane, och idag var den andre pojkens blivande ägare här, Maj och Lars. De fick möta valparna för första gången, och jag tror minsann de är lika förälskade i småttingarna som vi är!
Även tikarnas blivande familjer kommer snart och hälsar på, det ska bli väldigt roligt att få träffa er!

Vaparna utvecklas med racerfart nu! De springer, skuttar, klättrar, biter, skäller, morrar, leker, och allt ni kan tänka er - inte alltid med framgång, men hela tiden med en otrolig vilja. De har också börjat få små smakportioner av "riktig" mat, också det med skiftande framgång. Det är allt godare med mammas di ännu. Men mamman ifråga kommer inte att vilja ställa upp så länge till, våra små har redan börjat få tänder. Och alla som har kommit i närheten av en liten valp, vet hur sylvassa de små gaddarna är!
Häromdagen lade jag ner lite leksaker i valplådan. Idag upptäckte de små busarna att man faktiskt kan ha de här mystiska sakerna till något roligt. Alltså har familjen och jag haft några riktiga högtidsstunder under dagen, många glada skratt har det blivit!

Till sist måste jag rekommendera er lite rolig läsning. Om ni vill se hur det kan vara att leva med cairnterrier måste ni läsa Mariannes kåserier, om ni inte redan har hittat dem. Gå in på Hipperdipps hemsida, klicka på "Cairnterrier" och sedan på "Bara på skoj" så hittar ni vad jag brukar läsa om jag är lite deppig... Garanteras glada fniss!

Ha en fortsatt bra helg, allihop!

Trevligt besök!

Idag - onsdag - hade vi jättetrevligt besök under eftermiddagen. Det var Pia som har valparnas pappa - Ivan - och Charlotte som kamperat mycket med Pia och också själv föder upp cairnterriers. Ja, så var ju också den lilla sötnosen Kristine med - solbränd som få!
Pia och Charlotte var ju förstås väldigt nyfikna på valparna så vi satte oss vid valplådan med en gång och tittade och snosade. Det verkade allt som båda var väldigt nöjda med vad de såg!
Sedan hade vi en lång och väldigt trevlig fika! Tiden bara for iväg!
Både jag och Lisbeth hoppas förstås att de alla snart kommer och hälsar på igen - och att även Tommy får följa med då! ;)

Valparna är ju nu tre veckor och de blir säkrare och säkrare på tassarna. De gör små hopp ibland och försöker vifta på svansen samtidigt som de går - vilket oftast inte fungerar så bra utan slutar med att valpen trillar omkull. De är vakna längre stunder och börjar bli mer medvetna om livet runt dem - även om de egentligen inte har koll på mer än någon halvmeter runt dem än så länge.
Nu de närmsta dagarna är det dags för dem att få lite smakportioner på valpmaten. Det brukar kännas som ett stort steg i utvecklingen - om bara fem-sex veckor är det dags att flytta och då kan man inte snutta på mamma längre!

Vi har varit dåliga med fotograferandet men snart får vi lägga in lite bilder på valpar som går!

Jag har inte...

... kunnat skriva på några dagar, det "andra" livet, det utanför valplådan, har krävt en del uppmärksamhet. ;-)

Det händer som ni kanske märkt en hel del nu, småttingarna blir större och större, och de har börjat upptäcka varandra nu. Det där att putta med en tass eller ta ett rejält tag med den tandlösa munnen över syskonets nos, är en ny upplevelse som allihop verkar vara mycket roligt! Och vifta på svansen går också bra, men slutar oftast med en vurpa - det där med att göra två saker på en gång, är inget valparna fixar ännu... :-D Men ett och annat hoppsaskutt blir det - utan att stå på näsan!

Den närmaste veckan kommer vi att få glädjen att träffa de blivande valpägarna igen, det ska bli mycket roligt!

Här kommer stilstudier från helgen!

Pusskalas!

Idag har jag varit och gosat med valparna igen. Lisbeth bytte tidningar i valplådan och jag låg på magen på golvet med valparna på en fäll.
Nu börjar de bli mycket mer medvetna om omgivningen och de är väldigt nyfikna på oss människor. Så jag låg där och fick en massa små pussar av nyfikna små valpar. De kravlade över händerna som ju kan vara ganska svåra att ta sig över. De smakade på mina fingrar och "bet" mig i näsan.
En liten pojke råkade gå iväg utanför fällen och tyckte att han kommit vilse. Pep lite men blev räddad av mig och återförd till den trygga fällen där syskonen var.



En av tikarna.