Vad har hänt!?

Ja, inget särskilt. Livet knatar på med massor som kanske inte har så mycket med hundarna att göra (jobb och sånt) – även om hundarna förstås hela tiden finns med.

Idag skulle jag i alla fall ta en promenad med hundarna. Jag hade skrivit (slutarbete på utbildning gnm jobbet) hela förmiddagen och kände att de stackarna behövde få lite roligt de också.
Sagt och gjort – paltade på mig tjocka jackan och termobyxor och Ginny fick sitt nya Hurta vintertäcke som hon verkligen gillar. Till och med Kola fick täcke – ett oljerockstäcke. Rollo bryr sig inte så länge han får röra på sig.
Det fick bli flexikoppel på alla tre – jag tänkte att jag skulle gå gångvägar där de inte kan vara lösa.

Lufsade iväg – kom på att jag kunde gå en sväng upp i skogen där det inte är backar.
Åhhh… så skönt – det verkar som om höften har blivit bättre! Gick en lite bit till…. Åhhhh, jaha! Höften kändes bättre för att jag har suttit stilla hela dagen! Fast den ÄR faktiskt bättre hur som helst (har haft ont både här och där de sista veckorna).

Hundarna for fram och tillbaka i flexikopplena. Har ni gått med tre hundar i flexi någon gång? I så fall vet ni att man ständigt får hålla på att pyssla med flexina eftersom linorna trasslar varenda gång hundarna byter plats med varandra – och de gör de ju hela tiden!
När jag gått en bit upp i skogen så såg jag en liten stig som jag inte gått på tidigare. Tänkte att den kunde vara intressant och jag trodde att jag visste ungefär vart jag skulle komma fram.
När vi gått en bit på stigen så var det ingen stig längre – spåret tog slut. Men jag visste att det inte kunde vara så långt tills vi kom dit jag tänkte och hundarna tyckte att det var jättekul att utforska nya marker så vi fortsatte…
Åhå… en bäck! Det har ju snöat överallt och det har också frusit på ganska bra men bäcken porlade fram – mörk och vacker. Kola och Rollo hade redan hoppat över till andra sidan så jag tänkte att det var lika bra att följa efter. Hoppade över…. Landade… oj, så mjukt det var! Sjönk ner till vristen – genom snö och is ner i någon lersörja… det hade jag ju inte förväntat mig och resten av kroppen följde fint efter – dvs framåt, neråt... på alla fyra ner i det som fanns under ett snölager och ett tunt islager – brun lervälling.
Jag skulle snart märka att det nog var ett kärr dolt under den vackra snön - fast mark på ena sidan om bäcken och kärr på den andra.
Att hoppa tillbaka var inte att tänka på – marken var alldeles för instabil – utan det var lika bra att fortsätta framåt och försöka hitta fast mark längre fram. Lite rädd blev jag för jag har hemska minnen från barndomen med träsk som är bottenlösa och som slukar både män och traktorer. Dessutom var hundarna alldeles lyriska – läs helvilda – av äventyret! Ni kan ju tänka er hur det är att stå på mark som egentligen inte bär, i en skog med massa träd och sly och med tre hundar i flexikoppel! De sprang hit och dit och trasslade in sig allt mer! Jag fick släppa Kola för att kunna trassla loss hennes flexi och efter ett rytande så skärpte sig de andra två – när döden är nära kan man inte springa omkring och vilda sig!!!
Nu visste jag ju åtminstone att jag faktiskt var i ett träsk så genom att balansera på trädstammar och hoppa lite mellan det som antagligen var tuvor så lyckades jag ta mig fram till en sluttning där jag kände mig säker. Hellre klättra i en hal brant än gå i ett kärr som jag inte ser!
Lerig och lite blöt kunde jag lotsa oss fram till stigen som jag visste fanns där bakom krönet. Vi fortsatte vår promenad på mer kända marker och hundarna fortsatte att tycka att det hela var jättehärligt - och jag var ganska nöjd jag med!

Men lär er av detta: Kärr syns inte på vintern men de finns där ändå!

Valputställning, MH mm!

Oj vad tiden går fort! Har inte hunnit uppdatera varken blogg eller hemsida på ett tag!

Förra helgen var det Tånga Hed för hela slanten. Lördag Terrierklubbens officiella där Rollo, Pepsi och Kola skulle ställas ut. Vi kom dit tidigt och fick en bra tältplats vilket var skönt eftersom det regnade - åtminstone till att börja med.
Rollo börjar få ihop sig lite bättre i ringen. Han tycker att det är jätteroligt och vill gärna visa världen vilken charmör han är vilket lite märks i hans flygande framben (lösa armbågar är ju nästan ett understatement! ;) ).
Mycket bra kritik, etta med CK i Unghundsklassen, var med till sista gallringen i bästa hanhundsklassen men blev ej placerad vilket jag tycker är helt ok med tanke på vilka hanar som var där denna dag (en fantastisk samling av Sveriges mest meriterade hanar! ).

Pepsi fick vara med mest för tränings skull vilket jag också sade till domaren. Denna mycket trevliga domare var så fin och go med Pepsi på bordet och trots att jag sagt att jag inte brydde mig om priser och resultat så fick Pepsi en jättefin kritik (bla "outstanding head" och placerades 4'a i Unghundsklassen.
Kola fick också bra kritik och placerades som Reserv (5'a) i Öppenklassen. :)
En mycket trevlig dag!

Söndagen var det dags för våra småvalpar på Cairn i Västs inofficiella utställning. Alla fyra med hussar, mattar och reservhussar och mattar kom vilket jag tycker var jättekul!
Vi kikade över pälsarna lite snabbt och plockade öronen på en del. De lekte och busade med varandra och var uppenbart glada för återträffen!
Vi hade ju sagt att det bara skulle vara på skoj men nervositeten tog nog ändå tag lite i oss alla när vi gick igenom hur det hela skulle gå till och hur man bäst skulle göra med sin lilla valp inne i ringen!

Hanarna var först ut; Pernilla och Lisa visade Ebbe och Sigge själva medan jag lovat ta hand om Elvis. Både Pernilla och Lisa var jätteduktiga! Lite nervöst och svårt var det nog men de gjorde sitt jobb med den äran! Jag och Elvis gjorde vårt bästa vi också. Det var några extrem vältränade valpar med från Hjohoo's, Caroq's och Pennypops och dessa små sötingar kom naturligtvis först men sedan placerades Sigge, Ebbe och Elvis i nämnd ordning! Jättekul tycker jag att Pernilla och Lisa visade sina valpar bättre än vad jag visade Elvis!
Sedan var det dags för lilla Essie som jag lovat att visa upp. Hon är verkligen söt som socker den lilla valpen men har energi som en loppa på uppåttjack! Hon stod inte stilla en sekund! For fram och tillbaka och upp och ner! Jag höll nästan på att skratta på mig när jag var inne i ringen! Och även Olsåkersfolket som satt vid ringside precis där vi stod satt och fnissade (antagligen andra också men dem hörde jag inte). Olsåkers är ju lite medskyldiga till våra valpars livliga temperament eftersom de har morfar Ivan!
Domaren gillade det lilla hon hann se de korta stunder Essie stod stilla och placerade henne 4'a och kommenterade att hon gärna vill se mer av Essie i framtiden.

När vi nu alla var klara i ringen så tog vi en trevlig fika. Jag hade ansträngt mig lite extra och gjort en stoor äpplekaka med vaniljsås som verkade uppskattas.
Våra goa valpköpare var taggade och vi bestämde att vi skulle träffas framöver och utställningsträna valparna.
Valparna fick under tiden leka i hagen i tältet vilket de gjorde med stor glädje!
Jag och Linda hade en JÄTTETREVLIG dag och vi hoppas att alla valpköpare, medföljare och valpar hade detsamma!
Och TACK gulleLinda för all hjälp!

Jag hoppas få lite foton från dagen från Linda och Lisbeth och lägger ut dem i bloggen så snart de kommer!

Denna helg har jag och Rollo varit på MH men det tror jag att jag berättar om lite senare för nu vill jag ut i höstskogen!

Härlig helg i Skåne

Det var länge sedan jag bloggade nu - det har varit förhållandevis intensivt sedan i våras med jobb, hundar och allt som skall göras hit och dit. Hoppas att det blir lite lugnare framöver så att man känner att man liksom inte springer före sig själv hela tiden.

MEN....
Nu var det dags för en Skåne-helg! Utställning på Sofiero och i Bjuv stod på schemat. Rollo och Pepsi var anmälda. Så vi styrde kosan mot Skåne - Mia och Gösta åkte redan på fredagen medan jag åkte ner på lördag morgon. Det blir att gå upp vid fyra om man skall hinna ner i tid.
Mia och Gösta är sådana änglar! De tog med sig tälten och satte upp det på fredagkvällen på Sofiero. Tur var det för det finns inte så mycket plats och på lördagen var förstås allt upptaget. Och det var regn i luften... och regnade också även om det inte var så farligt.

Det gick i alla fall riktigt bra! Det har känts lite motigt ett tag men denna helgen kanske får bort den känslan.
Rollo som har fladdrat omkring med benen som om han försökte flyga kom ner lite mer på marken och visade sig ganska hyfsat! Han sköter sig alltid utmärkt - det är bara det att han går väldigt luftigt med frambenen när han är inne i ringen.
Rollo vann dock unghundsklassen båda dagarna och fick CK! Hurra!
Han är rolig att ställa och tycker själv att det är kul - och så gör han allt för lite godis!

En annan som gör allt för godis är hans syster Pepsi! Hon har ovanligt vassa framtänder (verkligen!) och eftersom hon tar i ordentligt när det vankas godis så blir det alltid något finger som får sig en törn (blod). Köttbullar är uteslutet - frolic är bättre (eftersom jag vill ha fingrarna kvar).
Pepsi är så himla söt och käck! Jag är väldigt förälskad i henne!
Men hon har fått för sig att det är hemskt inne i ringen. Ena stunden travar hon på och tycker att livet leker - nästa kommer hon på att hon är inne i ringen och vill helst av allt bort. Vi bestämde oss för att strunta i hur det går och bara försöka få henne att tycka att det är trevligt och på söndagen gick det faktiskt lite bättre. Några korta stunder kom hon på var hon var men på det stora hela så gick det bra. Idag talade jag om för domaren hur det var och att vi mest gjorde det för träning och domaren var väldigt mjuk och fin och fick ändå känt igenom henne.
Så Pepsi fick sina ettor båda dagarna och vi är nöjda med det! Nu skall vi fortsätta att träna på hemmaplan och så hoppas vi att hennes rampfeber släpper.
Hon visar sig ju riktigt bra när hon glömmer att vara skraj och hon är väldigt söt så det skulle ju vara kul om hon kunde ha den glada känslan hela tiden!

Kanske skickar Gösta och Mia lite foton som jag kan lägga in på bloggen eller hemsidan.

Mia och Gösta är förresten de bästa rese- och utställningskompisar man kan tänkas ha! De är roliga och alltid lätta att komma överens med! Åker jag på utställning med dem så vet jag att det kommer att bli trevligt - inte dumt alls!!! Kramar till dem!

Nu har Elvis flyttat!

Elvis med ett jättegott tuggben

Nu har Elvis flyttat till sitt nya hem! Nu är det väldigt tyst och tomt på Tingvallsvägen, men Fred och Ditte verkar tycka det är ganska skönt. Elvis har verkligen försökt att charma dem, ju mer de ville vara ifred, desto mer försökte han få dem att leka.. ;) Vi andra saknar hans upptåg, men är väldigt glada över att han fått ett bra hem!

Lycka till i framtiden Elvis, Sigge, Ebbe och Essie!