Lite tyst här just nu...
Men det är väl lite typiskt för den här tiden på året. Massor att göra, men inget händer...
Det var iaf väldigt skönt att få se solen idag! Så ljust allt blir, och så himla smutsiga fönstren blev i en hast... ;)
Pratade med Bianca's husse idag, som berättade att Bianca är en liten busig, jättecharmig rackarterrier, som lindar famijen runt fingrarna. Molle, familjens 2-årige(?) cairnpojke, är en mycket lugnare modell, har förmodligen fullt upp med bustjejen. Nu har hon börjat löpa för första gången, så Biancas familj har säkert fullt upp! :D
Annars är det inte mycket nytt att berätta.
Marianne har precis trimmat Fred, han är så fin! Ditte har äntligen kommit tillbaka efter sin "efterlöpdepression" och har så smått börjat busa med sin dotter igen. Detta är vi andra oerhört tacksamma för, för Citrus har kommit in i en ny trotsålder och i kombination med en för tillfället otrolig överskottsenergi, är hon snudd på överjobbig. Det händer saker hela tiden, och gör det inte det, får vi minsann höra det - högt och tydligt!
:)
2 kommentarer:
Hejsan från Hugo!
Hugo har också börjat med lite trotsålderfasoner nu, men så kom William hit för att sova över två nätter och då blev det lite mer vuxet över honom. Han tog på sig rollen som "väktare" över William och det blev ju lite gruff mellan husse och Hugo om sovplatsen på natten, men det ordnade sig och Hugo fick ge sig *s*. Han är en otrolig vovve Hugo. Nu har William åkt hem och Hugo är lite ledsen. Imorgon skall vi hämta William på dagis igen och Hugo blir glad igen.
Hugopussar och kramar från matte och husse.
"Dagens Morrten" är en promenad med mig, Maja och honom nu i eftermiddag. Maja ville leka kurragömma bland en massa torpgrunder som finns i ett friluftsområde här i krokarna. Visst sa jag, räkna till tio så gömmer jag och Morrten oss. Men Morrten tycke denna lek var döfånig, han ville gå vidare, protesterade högt, pep som värsta pipsill! Maja hittade oss direkt! Men lika trist som Morrten tyckte att det var, lika kul tyckte Maja om leken! Mera!! Visst sa jag till Morrtens förskräckelse, räkna igen! Men att behöva sitta stilla, tyst bakom en mur när det finns en hel skog att lukta igenom, där gick gränsen för honom. Görtråkigt och så samma visa igen pip pip! Då gav jag upp och mutade Maja med fikapaus längre fram och så fortsatte vi, tills fikapausen kom, sitta stilla igen... men DET är en annan historia! :-)
Må så gott!! Hälsningar från oss i Lysekil
Skicka en kommentar