Jaha... och vad händer här då?!

Tänkte att jag skulle göra en liten uppdatering bara så ni alla vet att både jag och Lisbeth - och förstås alla våra små raggtofflor lever och mår bra. Ja, mår bra efter förhållandena i alla fall!

Jag har ju börjat arbeta igen och tyvärr inkräktar det lite på mitt privatliv! Men det är väl egentligen positivt att jag känner så - förr var jag en riktig arbetsnarkoman som gärna satt in på kvällarna på jobbet (och helger om så behövdes). Men även om jag hellre skulle vilja vara fri att göra vad jag vill, när jag vill, så älskar jag verkligen mitt jobb som tur är.

Det finns en till som mådde lite bättre för två veckor sedan än idag. Ja, hon mådde nog faktiskt mycket bättre i förmiddags än vad hon gör nu. Dippen!
Dippen bor ju hos Lisbeth just nu och några dörrar bort bor en stoor schäferhane - Urax tror jag han heter. Dippen har alltid tyckt att schäfrar är lite av jordens avskum och om det dessutom bor en granne till henne så måste man väl göra något - är man flockmoder så är man!

Så idag sprang hon runt knuten och hoppade på stackars Urax som satt bunden i sin ytterdörr. Rakt på strupen sägs det! Den stackarn hade ju inget annat att göra än att försvara sig och fick tag i Dippen över rumpan.
Så det blev veterinärbesök för Dippen. Våra fantastiska Eline och Mats på Husdjurshälsan tog väl hand om henne och sövde henne för undersökningen och Lisbeth fick hämta hem henne nu vid åttatiden i kväll. Två sår blev resultatet. Inte särskilt djupa som tur var men de fick sys.
Vi får väl hoppas att hon kryar på sig snart och inte får alltför ont i morgon.
Vi får väl också hoppas att hon lärt sig en läxa av detta; man skall inte ge sig på hundar som är mer än fyra gånger tyngre än vad man själv är (inte mindre heller förstås!).

Det är ju ändå lite lustigt att vår lilla Dippen som alltid är den mest godmodiga och kärvänliga av alla - både mot människor och andra hundar - någon enstaka gång bestämmer sig för att sätta någon på plats. Och det är alltid stora hundar och gärna schäfrar! Men detta är första gången som hon faktiskt attackerar - annars brukar det vara att hon ställer sig framför någon och skäller ut den på ett i och för sig ganska kraftfullt sätt.

En liten Dr Jekyll och Mr Hyde är hon!


Detta är vår vanligtvis väna Dippen

Roligt den sista tiden har varit att jag häromkvällen åkte upp för att presentera lilla Citrus för skott. Hon och hennes bror Hugo skall ju snart göra en mentalbeskrivning (kallad MH) och det kan ju vara käckt om hon åtminstone hört ett skott på lite avstånd innan dess. Det är ju också bra för oss att veta om hon är skottberörd - och i så fall hur mycket - innan MH't; om hon är väldigt berörd så ber man att få avstå skotten för hundens skull.

Men i alla fall.... Jag och Citrus åkte upp till skjutbanorna i Sisjön där jag visste att det skulle finnas åtminstone pistolskytte och kanske även lerduveskytte. Vi ställde bilen och tog en promenad åt skjutbanorna till och just då började de med lerduveskyttet. Det ekade ordentligt mellan bergen - rullade fram som åska. Citrus verkade inte bry sig om detta utan var mer glad över att få en alldeles egen promenad med mig.
Så vi gick närmare och närmare platsen där de sköt. Jag var beredd att stanna upp och avvakta och leka med Citrus om hon visade det minsta obehag - vilket hon inte gjorde.

Det slutade att hon och jag lekte, gjorde godissök, utställningstränade och kliade på mage mindre än tio meter ifrån närmsta skytt! Det smällde så otroligt högt att mina ögon ofrivilligt kneps ihop ibland och jag fick faktiskt huvudvärk - det är ju rediga gevär som används vid lerduveskytte! Och de sköt oavbrutet - två åt gången.
Men Citrus brydde sig inte ett spår! Hon tyckte bara att vi hade det himla roligt och att jag inte skulle sluta med vad det nu var jag gjorde för att roa henne. Wow, en sådan hund hon är på alla sätt - lilla Citran!

Och så var jag och Citrus på Tvååker en av utställningsdagarna där. Med oss hade vi min yngre syster Anneli och hennes storpudel Ramses. Vi hade det riktigt trevligt allihopa - trots att vädret gick lite upp och ner. Får se om jag kan lura med mig Anneli som assistent till Bjuv och Sofiero!

Hur det gick för Citrus? Ja, inte riktigt så bra som det har gjort tidigare. Hon placerade sig tvåa i sin klass med en slät etta - trots att domaren tillbringade en lång stund hos mig lovordandes Citrus något väldigt. Så just detta var jag inte nöjd med - att han var så motsägelsefull i sina bedömningar och då inte bara vad det gällde oss. Men så är det med utställningar - ibland går det bra och ibland dåligt - men faktum är ju ändå att man går hem med samma förtjusande härliga hund som man kom med!

Ramses i Tvååker (man kan skönja Citrus och min bakdel till vänster)


Nu börjar det verkligen bli dags för en "valpträff" igen!
Det är några helger framöver som är inbokade för olika saker men jag skall försöka ta mig och Lisbeth i hampan nästa vecka och lista ut en bra dag för en liten picknick med alla Hipperdipparna!

Så vi hörs snart om detta!