måndag 9 mars 2009

Fullt upp!

Här har det då varit fullt upp! Bloggen har fått komma i andra - eller kanske tredje - hand. Men nu är allt lugnt och stilla här i Eklanda så nu passar jag på.

Valparna trivs som fisken i vattnet ute i vardagsrummet. Ja, för de är ju ute och springer vilt där ganska ofta nu. Varje måltid serveras precis utanför valphagen och den intas först intensivt men ganska snart uppdelat med många pauser för lek. Mer lek än ätande kan man tycka. Men det är inte några magra valpar så de får i sig det de skall. De diar ju fortfarande Kola också så det blir dubbelt upp!

Nu ser och hör de alldeles utmärkt och har börjat få allt fler tänder. Bra att ha när man skall ha dragkamp med mattes tröja eller hänga i husses byxben!
De är väldigt duktiga på att komma - inte när man ropar utan när man smackar med tungan och knackar lite i golvet. Då kommer alla rusande i flock. De ser så söta ut med sina svarta huvuden när de kommer i full galopp. Fortfarande är väl inte galoppen den mest effektiva men det går ganska fort ändå!
När de varit ute 30-60 minuter så blir de trötta och börjar trilla ihop i små högar här och var. Då är det bara att lyfta in dem i valphagen igen. De sover fortfarande mer än de är vakna.

Lite bilder! Vädret har inte varit det bästa och det har varit mörkt även på dagen så de få bilder jag tagit har varit med blixt. De blir aldrig lika bra men vad spelar det för roll när man har så söta fotoobjekt!

Två små systrar; "Skall vi gå till höger eller vänster?"


Det är väldigt roligt att dra i handduken som står under matskålarna! De mest envetna brukar till och med kunna dra iväg alltihop en liten bit!
Mattes tofflor är inte dumma heller! Gott att bita i när det kliar i gommen. Som ni ser så är valparna ungefär i marsvinsstorlek - om än lite längre ben.
Den lille vetefärgade hanen. En liten charmknutte är han!


Annars har det varit ömsom vin och ömsom vatten.
Vinet har väl i första hand bestått i trevliga besök under helgen - både av nya och gamla bekanta. Alla lika trevliga och väldigt välkomna tillbaka så ofta de vill (i princip ;) ). Även om det är lite sorgligt och trist att behöva skiljas från sina valpar så småningom så är det skönt att få lämna iväg dem till så bra och trevliga personer. Det är roligt att veta att våra valpar kommer att berika andras liv under många år framöver. Det är en av de bästa bitarna med att föda upp hundar tycker jag personligen.

Jag var i väg och ultraljudade Ginny för att se om hennes livmoder var tip-top igen. Hon hade ju vätska i livmodern i vintras. Antingen pga en liten infektion eller en avbruten dräktighet. Och nu såg livmodern helt perfekt ut. Jätteskönt!
Dock fick veterinären också titta på en alldeles nyuppkommen cysta precis vid en spene och eftersom den satt som den satt så rekommenderades vi att ta bort den. Så i torsdags opererades Ginny och hela det juvret togs bort. Så nu är det tratt och inte massa bus som gäller så att såret läker ordentligt. Och ingen lek med valparna eftersom de gärna vill snutta på hennes mage. Jättetråkigt tycker Ginny att det är!

Till råga på allt så upptäckte jag lite variga flytningar från Kola i helgen - inte mycket men ändå väldigt illavarslande. De värsta scenarion målades upp i mitt huvud - kanske ta bort livmodern, kanske stark antibiotika, inte kunna dia eller vara med valparna! Det var inte roligt i lördags kan jag lova!
Men Kola verkade inte särskilt påverkad så jag bestämde mig för att inte åka in akut om det inte blev sämre. Idag fick vi tid på Västra Djursjukhuset. Den goa veterinären Elna W undersökte Kola och tog bakterieprov. Elnas slutsats var att det troligen ändå bara var avslag (flytningar) efter valpningen. Hon var såpass säker att hon tyckte att vi kunde låta bli att ultraljudskonfirmera det hela.
Så nu hoppas och tror jag att hon har rätt. En sten föll från mitt hjärta och jag blev nästan gråtfärdig av lättnad!

Jag vill verkligen slå ett slag för detta alldeles förträffliga djursjukhus; Västra Djursjukhuset! Alla jag mött tycks mycket kompetenta och engagerade och inte minst väldigt trevliga. De tar sig dessutom god tid på sig att besvara eventuella frågor man har - och allt har känts genomärligt och mycket tydligt hittills.
Att det dessutom bara ligger fem minuters bilresa hemifrån mig gör ju inte det hela sämre. :)

3 kommentarer:

tinajo sa...

De är sådana söta små rackare hela högen! :-)

Vilken tur att det inte verkar vara något värre, det är aldrig roligt när man ser att det kan vara något på gång för sin vovvsing. Kola mår nog tipptopp om någon dag - och tant Ginny får "leka ikapp" med valparna sedan! :-)

Kram på er!

Anonym sa...

Usch nej! Även om jag kan vara ganska krass och "rustik" många gånger så blir jag otroligt sjåpig när någon blir lite allvarligare sjuk eller skadad. Då tappar jag allt vett och sans! Brukar få be Lisbeth om hjälp och stöd - tur att hon finns!
//Marianne

Anonym sa...

Vad skönt att det inte var värre men jag förstår att du fick skrämselhicka. Håller tummarna för att Kola håller sig frisk och att Ginny läker fint! Håller med om Västra Djursjukhuset, går vanligtvis på Göteborgs Djurklinik här på Hisingen men det är skönt att ha en proffsig back-up till mer avancerade grejjer.
Valparna är ju gudomligt söta! Har reviderat mitt tidigare omdöme att terriervalpar inte är söta (det var innan Leia, kan tilläggas) :-).
Kram Helene och Leia