Sola i Karlstad

Sola i Karlstad är inte en meterologisk sanning - det vet alla som varit i Värmland de senaste veckorna. Solen lyser inte mer där! I alla fall inte mycket - och inte alltid!

Det här är Sola i Karlstad:


... en servitris som hette Eva Lisa Holtz och levde mellan 1739 och 1818.
Hon arbetade enligt vad man vet på flera olika krogar i Karlstad och kom så småningom att själv äga ett värdshus. Eva Lisa blev känd för sitt glada och soliga humör och fick därigenom smeknamnet "Sola".
Så när man åkte till Sola i Karlstad så var det till hennes värdshus man begav sig!

I helgen var jag i Karlstadstrakterna och det var verkligen inte mycket sol där! Regn blev det dock en hel del av.
Tidigt på lördag morgon gav jag och Citrus oss av i min trogna Skoda. Körde i princip non-stopp upp till Vålberg som ligger några mil väster om Karlstad. Där hade nämligen Terrierklubben utställning.
Väl framme funderade jag över om jag skulle resa tältet eller inte. Jag får alltid en plågsamt kaotisk stund när jag reser tältet själv. Man skall sätta ihop två stycken sådär fyra-fem meter långa pinnar och trä dem genom en ögla mitt på tälttaket. Sedan skall man också sätta fast en massa klämmor som håller själva tältet uppe. Någonstans på vägen när man gör detta så börjar de långa, långa pinnarna och själva tältet bli såpass "tältlika" att man måste resa det hela. Utan att sticka ut ögonen eller smälla folk i huvudet med de långa pinnarna som har en tendens att sticka ut helt okontrollerbart!
Hela processen går faktiskt ganska fort men är väldigt obehaglig. Jag tänker varje gång att "Det här kommer aldrig att gå!!" - men det gör det!
Men jag bestämde mig för att gå igenom eldprovet eftersom det fanns lite varnande moln i fjärran och tur var väl det!

Själva utställningen var väl inte så mycket att orda om. Omständigheter hade gjort att det blev domarbyte på cairnterrier och jag hörde röster som undrade lite över hur väl bekant domaren var med cairnterrier egentligen. Citrus placerade sig femma i öppenklassen.
Vi hade i alla fall tur på så sätt att vi hann med vårt gästspel i ringen före regnet kom. Direkt efter vi var klara så kom det! Med besked!
Så småningom blev det till att plocka ihop sina saker och fälla ner tältet i hällregnet. Att vänta på uppehåll kändes ganska utsiktslöst. Jag kan ärligen säga att jag återigen (som förra året) fick en stund av djup depressivitet.... som ett vått täcke föll svårmodet över mig och jag började allvarligt ifrågasätta varför jag åker iväg på utställningar överhuvudtaget - och själv tillråga på allt...

Men sedan, när jag satt i bilen igen och var på väg in till hotellet i Karlstad för att både jag och Citrus skulle få vila lite och jag ta en skön dusch så kändes allt snart bättre igen.
Och ännu bättre sedan när vi åkte iväg för att träffa mina vänner A-K och R och deras lilla ljuvliga dotter L! Det blev en mycket trevlig och avslappnad kväll med Fia med knuff, kinamat och inte minst - trevlig sällskap! Vi träffas tyvärr inte särskilt ofta nuförtiden men varje gång tar vi bara vid där vi slutade! Härligt att man har sådana vänner!
Och när jag skulle åka så fick jag ett jättefint armband av lilla L som hon gjort alldeles speciellt till mig medan jag var där!

Morgonen efter var det upp tidigt igen och gå ut med Citrus i en fin liten park som låg efter Klarälven - väldigt mysigt. Sedan frukost på hotellet tillsammans med minst tre busslaster med asiatiska turister! Där kände jag mig verkligen inte ensam kan jag säga!

Iväg med Skodan igen till Ransäter där SKK hade sin utställning vid hembygdsgården. Det är mysigt att köra på morgonen - inte minst i så vacker natur.
Väl framme vid ringen såg jag med en gång Görel (Tistelöns Kennel) och fräck som jag är frågade jag om jag fick dela tält med henne. Vi har gjort så innan - jag hjälper till med tältuppsättningen och så är det också trevlig att dela tält med henne, tycker jag. Hoppas Görel tycker det också! ;)
Hennes man var också med - en mycket trevlig och underfundig person!
Det var ganska många cairn anmälda och jag måste säga att de allra flesta var av mycket hög kvalité. Domaren för dagen hade inte ett lätt uppdrag! Citrus fick en mycket fin kritik men blev inte placerad. Själv drabbades jag av någon orsak av extrem nervositet alldeles innan vi skulle in
men väl inne i ringen så hade jag och Citrus det jätteroligt! Ibland är det en verklig glädje att ställa ut.... när man får det där härliga samspelet och man känner att man båda tycker att det är jätteroligt! Den känslan får väl uppväga den där lite tråkigare känslan av att det aldrig lossnar för oss... men kanske så småningom!

Det var en väldigt trevlig stämning runt ringen. Det blev en hel del skratt och det hela kändes ganska prestigelöst. Om det alltid är så på Ransätersutställningen så åker jag gärna dit igen!
Frampå tidig eftermiddag blev det dags att ge sig hemåt och de 4,5 timmarna resan tog kändes inte allt för långa. Jag fikade i bilen och vi tog några små bensträckare - Citrus och jag - och så körde jag så att tygen rök (eller hur man nu säger).
Hem till Lisbeth och lämna Citrus och få mina hundar i utbyte. Äntligen fick jag hem Kola igen som bott hos Lisbeth under löpet. Och så hem och bara mysa i soffan med hundarna - hur härligt som helst!
En bra helg på det hela stora!