D-kullen 6 månader!!

Grattis på halvårsdagen önskar kennelmattorna Lisbeth och Marianne - och mamma Ginny och resten av tjocka släkten förstås. :)

För något mer än sex månader sedan - dvs den 4'e februari - fick jag ringa och säga till Lisbeth att det snart var dags att komma över. Kola hade börjat visa tecken på att det skulle bli valpar!
Kola var väldigt klar över hur det hela skulle gå till - hon hoppade helt sonika in i valplådan och lade sig! Inte dåligt av en förstföderska, tycker jag.

Här är hon i förarbetet. Hon börjar bli lite mer inåtvänd och koncentrerad - det är snart dags för det riktiga värkarbetet.


Och här är det hela klart! Kola och de bara någon timme gamla valparna ligger och myser tillsammans. Det är bara sex månader sedan valparna var så här små, med rosa nosar och de sötaste små fötter man kan tänka!

Nu är de riktigt stora... och börjar komma upp i förpuberteten (om sådant finns hos hundar).
De tycker själva att de är jättestora och jättetuffa - utom ibland när det råkar ligga någon ruskig spökpåse i diket eller om någon knepig typ står böjd över bärsnåren ute i skogen. Sådant är vääldigt otrevligt emellan varven!
Och inte kan de bitas så bra heller - de härligt vassa tänderna har trillat ur munnen som hagel i november! Fast de nya är i och för sig både stora och starka - om än lite trubbigare.
Nu är valparna riktigt bra på att inte kissa inne - fast visst kan det vara käckt att göra lite nr 1 eller nr 2 om inte matte och husse roar dem så mycket som de skulle vilja. Eller bita sönder det fjärde läderkopplet på bara någon månad. Eller plötsligt attackera sin matte (husse) i soffan och suga tag i ärmen - och armen - så att det blir en snyggt lilablå blodutgjutning. För mycket energi och mycket bus och bråk finns det just nu!
Fast vare sig de är busiga eller gosiga så är de otroligt härliga i den här åldern! Man får passa på att njuta för snart är valptiden slut!


Vidare, vidare... mot nya äventyr och nya uppgifter, nya bus och nya upptäckter!