Tomten har åkt hem

Nu är julhelgen över. Vi var nere hos mamma i Varberg - mina två systrar m familj och jag och alla hundarna. Det blir fullt hus - vi var sju personer och nio hundar (varav två storpudlar). I år slapp vi i alla fall att ha alla hundarna under bordet eftersom vi kom överens om att sätta dem bakom staket. Det var skönt!
Mycket god mat blev det förstås och trevligt hade vi också!

Väl hemma igen så började mellandagsreans alla erbjudanden strömma in. Jag brukar sällan köpa något då men eftersom jag länge kikat på mobiltelefoner så kunde jag förstås inte låta bli att se om det fanns något bra erbjudande. Jag är en sådan där som har mina mobiltelefoner väldigt, väldigt länge och den senaste måste vara en sådär fem-sex år. Den har fungerat - och fungerar - väldigt bra och tålt en hel del men batteriet börjar ge med sig och den är ganska stor och klumpig.
Och när jag då hittade ett erbjudande som verkade vara väldigt bra; en Nokia 6700 classic med 5 megapixels kamera, mediaspelare, radio och GPRS och väldigt bra omdömen på testsidor så kunde jag inte motstå att ge mig själv en julklapp!
Och jösses så nöjd jag är än så länge! Den är så vacker och och så rolig! Riktigt bra ljud både vid samtal och när jag lyssnar på musik. Kartfunktionen har jag inte riktigt kommit överens med ännu och kameran likaså. Hittills har jag fått en blandad kompott på de bilder jag tagit - en del bra och en del dåliga. Hittills har jag tyckt att kameran varit lite trög - mina fotoobjekt hinner flytta sig innan kameran bestämt sig för att ta kortet. Men det kanske beror på mitt handhavande - vi får väl se när jag tränat lite mer. Och det är ju en mobil i grund och botten - inte en kamera! En toppenmobil och helt klart väldigt mycket för pengarna!

Här är några foton tagna med mobilen;

Rollo funderar på att pussa på mobilen


Mina fantastiska halkskydd "Steady"...

...som jag använde idag på den mycket isiga skogspromenaden. Det är isgata på alla gångvägar och stigar ute i Änggårdsbergen just nu - blankis! Men jag går som om det vore barmark med mina halkskydd. Hundarna halkade mer än jag idag vilket lite oroar mig eftersom jag inte vill att de skall skada sig samtidigt som jag är lite skadeglad eftersom de drog omkull mig ordentligt förra vintern.
I och för sig hade jag halkskydden redan då men de satt inte på just den dagen när hundarna fick för sig att jaga en katt. Aj, aj, aj! Det blev en ordentlig vurpa och ärret på knät kommer nog aldrig att försvinna.
Men idag hade de ingen chans!