torsdag 4 oktober 2007

SOLO gör entré hos alla hipperdippare

Jag heter Solo och bor i Tollered med matte Mia och husse Gösta. Det har tidigare funnits två cairn i familjen, en röd som hette Pepsi och en svart som hette Cola. Familjen består av fyra utflugna barn och sex barnbarn mellan 9 och 1 år, så när vi träffas är huset fullt så att säga. Roligast är nog yngste sonen Jonas, han busar mest på mina villkor och småtöserna som jag gärna golvar för jag blir så himla glad när dom kommer, har inte lärt mig riktigt ännu att jag är stark och lika lång som de när jag står på bakbenen.

När Marianne frågade om vilken typ av valp matte ville ha, sa matte att hon gärna tog en livlig/busig valp, detta har jag försökt att uppfylla hela tiden.

Den 24:e oktober blir jag 1,5 år och nu tycker nog matte att jag har börjat lugna ner mig lite grann.

Jag försöker noga undersöka hela vårt område, och gissa om det finns många konstiga ställen som matte har fått leta på, bakom vår öppna spis finns ett tomrum som ingen mer än jag kom åt.
Tvättmaskinen var en kul grej att gömma sig i, där finns ibland både ren och smutsig tvätt och helst av allt älskar jag strumpor.
En gång hjälpte alla grannarna till att leta efter mig. Jag hade då gömt mig i diskbänks-skåpet när matte lagade mat och jag hade jättekul med en svamp.

Allra roligaste är när matte jagar mig runt bardisken då jag snott något som jag inte får ha, det brukar bli några varv innan jag ger mig.

Matte har anmält mig till ett flertal hundutställningar.
Två gånger fick vi ställa in p g a att jag hade varit lite vild och gjort mig illa.
Vill poängtera att detta med utställning hade vi aldrig klarat av utan att vår Marianne varit med.
Att gå i en triangel med en matte som inte kan, är inte lätt. ”Goa Marianne” visade tålmodigt och inte bara en gång.
Matte kan inget alls om utställningar. Sist var jag anmäld i fel grupp, matte klagade och skylde på någon annan, (väl hemma såg hon att hon satt krysset i fel ruta)
Jag fick gå med de vuxna hundarna. Efter första rundan fick jag ett rött band då var hon tvungen att fråga vad det betydde, jag hade gått vidare ni kan tro att matte var stolt.
Det var kanske tur att jag inte kom i samma grupp som syrran Kola, hon är mycket kolare än jag och vet hur man skall uppträda, beror säkert på hennes handler.
Kanske gör vi om det men då får nog matte träna mera.

Så här ser jag ut när jag vilar mig mellan busen
Förra året grävde jag upp pelargonerna, när matte fick se detta, fattade jag att detta var nog inte helt ok. Full fart i hela huset och man behövde ju inte vara spårhund för att se min vilda framfart.

Många kramar från Solo, Mia och Gösta

Ps. glömde nämna att matte har anmält sig till en trimkurs den 28:e oktober, jag har ju även rymt från trimbordet Ds.

2 kommentarer:

Marianne sa...

Kan bara skratta när jag läser Solos presentation! Stackars Mia och Gösta fick verkligen vad de frågade efter för Solo är utan jämförelse den "värsta" valp vi haft här hittills! Redan som liten var hon ett minimonster som gjorde precis vad som kom för henne - och slutade inte! Helvild!
Jag har fått många, goa skratt under det här 1,5 året när Mia ringt och berättat det senaste. Tur att ni kom just när vi hade en sådan valp! Vem skulle annars ha klarat henne!?
Men Solo är också jättego och söt - det är svårt att inte älska henne.

Och Mia - du är så duktig på utställningarna! Jag tror att du hade klarat dig bra utan min faktiskt ganska bristfälliga coaching!
Och ni är så härliga att ha med! Det känns alltid extra roligt när ni kommer och förgyller dagen med er värme och humor!
Kram//Mariane

Anonym sa...

Hej Solo med familj!
En hälsning från Hugo 4 månader som börjar likna Solo lite *s*. Idag satt matte vid datorn och trodde att Hugo sov gott i hallen, men nix, han hade lyckats öppna gallergrinden av trä vid dörren och låg och solade på yttertrappan i godan ro. Tur iaf att han inte sprungit iväg på upptäcksfärd i området. Nu måste vi regla grinden. När matte lagade middag så lyckades han ta sig in i grytskåpet och slicka på stekpannor, mums. Så vad det här skall sluta det vet man aldrig *s*.
Nu börjar vi fatta att det är en cairn vi har fått i familjen *skratt*, men roligt har vi och underbar är han våran Hugo.
Hälsningar från matte Berit och Hugo