Sally på rymmen
Det har varit så kul att gå här i storskogen i Hindås med Sally springande hit och dit utan koppel. Men säg mig den glädje som varar beständigt. Igår var hon plötsligt borta. Vi hade sällskap med Kerstin och Asterix (människa resp hund), och de hjälpte till att leta. Ingen Sally.
Sju timmar senare kom hon tillrätta, omhändertagen utanför affären i Hindås, tvärsöver vägen där vi bor. Jag är glad att hon inte försökt gå ända hem. Vägen är rätt trafikerad.
Jag kommer inte att ta några promenader i storskogen på ett tag. Sju timmar igår, varv på varv, får räcka. Och jag vill inte bli påmind om hur det kändes att gå där och ropa och undra var hon var, om hon fastnat någonstans eller kommit fram till någon väg, och att det i så fall var mitt fel. Här och där kunde jag se hennes små avtryck i leran.
Igår kväll var hon sig inte riktigt lik. Höll mig under uppsikt, liksom. Jag fick en känsla av att hon tänkte att det var jag som stuckit och lämnat henne ensam mitt i stora skogen. Aldrig i livet, lilla Sallan!
4 kommentarer:
Så skööönt att hon kom tillbaka i alla fall!
Min storjägare Ginny har varit borta som längst 3-4 timmar och man hinner bli ordentligt orolig under tiden! De andra tar inte mer än möjligtvis en kort tur (ta i trä).
Bästa metoden för att få bort jakten har för oss varit att inte släppa hunden under en lång period framöver - utom i mkt kontrollerade former korta stunder. Då med mycket aktivering.
Då glömmer de så småningom den härliga känslan av jakt. Men då talar jag om koppel i en eller flera månader (förutom de korta stunderna). Ginny har inte jagat på över 1,5 år nu! Hoppas det håller!
Pussa Sallan och säg till henne att kennelmatte sade: "Du hinner ändå aldrig ifatt dem!"
Hugamejen! Tackolov har det inte hänt mig med cairnisarna ännu, men jag hade en Flatcoated retriever för många år sedan som var rymmare. Efter ett antal jakter i Kortedala räckte det att man viftade med kopplet, så pekade folk i olika riktningar...
Jag är sååå tacksam för Flexilinorna.. :)
*kramar*
Åh, så skönt att det slutade bra med Sally. Kan tänka mig in i hur det kändes. Våran Hugo som bara är fyra månader har fått gå lös lite då och då och det har gått bra hitills, men man kan se ibland att det finns tendenser till att dra iväg. Får nog ha lite extra koll nu och lite mer köttbullar i fickan *skratt*.
Hälsningar från matte Berit och Hugo
Vilken pärs detta måste ha varit för dig!! Vi är glada att hon är tillbaka!!
Som nybliven valpägare så hoppas man på att kunna släppa den lilla godingen lös för det är så roligt för henne, men efter att ha läst om dina 7 timmar av oroligt letande i skogen så undrar jag om hundens glädje över att springa lös är värt det??? Skönt att allt gick bra för er och att hon är tillbaka. Ha det gott hälsar Happys familj!
Skicka en kommentar