Det är jag som är Sally och jag är tre år. Dippen och Fred är mina föräldrar och Christina min matte.

Skulle gärna vilja slå ett slag för agility och dela med mig av mina erfarenheter av sporten. Matte och jag gick en femgångerskurs hos Mia Edelton på Nya Varvet i somras. Första gången var jag jättesjåpig, tyckte det var SÅ läskigt. Men redan andra gången slog jag mig själv (och matte) med häpnad. Vadå, dethär var väl ingenting, sa jag, och ville upp på balansbrädan igen. Och det kan jag säga, att den som inte har luktat på en agilitybana har gått miste om något. Så mycket godisrester! Jag dammsög i alla fall varenda kvadratmillimeter.

Sista gången var det tävling. Flest poäng (hindren hade poäng efter svårighetsgrad) på en minut var det som gällde. Fast jag fick tio sekunder extra eftersom jag hade hälften så korta ben som flattarna och labben som också var med. Jag låg i som en iller, gjorde bara en kort avstickare för att hälsa på tjejen som satt vid "släpet", annars hoppade jag och gick slalom och låg på bordet och klättrade A-hinder och... men vi kom sist i alla fall. MEN, gissa vem som fick specialpriset som Mia delade ut till Hunden som Gjort Störst Framsteg, jo, det var allt jag det! Trepack tennisbollar, åååå, så glad jag blev!

Nu brukar jag öva när matte och jag går i skogen. Balans på omkullfallna träd t.ex. Tycker faktiskt att matte är lite kuligare också efter kursen, så jag kommer nästan varje gång hon ropar.

Så, det var allt för denna gången!

kram & svansvift

Sally