Tjenare!

Nu är det väl dags för mig att skriva ett inlägg i bloggen ?!

För alla som inte känner mig så är det jag som är träningsnarkomanen Carro.
Jag har vart sjukskriven i 3.5 år, skaffade Nino för att ha en promenadkompis :)
(men jag nöjde mig inte med det, så nu har jag en nerklippt briard på 1.5 år som heter Ciwi och sen har jag även en liten dobermannflicka på 6 månader, Wira.
Dessa två tränar jag med tills nån av oss knappt orkar stå på benen. haha)


Jag kan ju säga att jag var såå rädd för Marianne i början.. och sen även för Lisbeth.
Men idag kan jag inte fatta varför.
Dessa två är ju helt underbara, hjälpsamma och trevliga tjejer :)


Marianne var inte så pigg på att sälja hund till mig i början, jag var bara 19 år och hade ingen erfarenhet.
Men när jag hade vart där några gånger så tror jag att hon förstod att jag verkligen ville detta på riktigt och att det inte var nåt övergående ;)
Jag var och hälsade på Nino och hans syskon säkert 10 gånger innan jag fick hem honom.
Skönt att ha haft turen att hitta världens bästa uppfödare så nära inpå en :)



Och du, Marianne, jag ska ta å erkänna en sak för dig nu..
Innan jag skulle ringa dig för allra första gången så var jag tvungen att sätta i mig några öl.
Så jag var nästan full och alldeles vimsig (mer än vanligt alltså..)



Nu lite mer om Nino.
Han är en väldigt speciell liten pojk. Man måste träffa honom typ 10 gånger innan man förstår sig på honom.
Till en början med så kan man nog tycka att han är en riktig tråkhund, vilket han oxå kan vara emellanåt i och för sig.
Han tjötar hela dagarna (precis som mig), han vill inte gå ut om det regnar.
Han gillar inte mat men han gillar att tugga i sig kalsonger, strumpor och trosor.
OCH han är en riktig rymmarcairn!!!
Fråga Marianne om hur rädd jag var när han sprang bort i skogen bakom henne.
Det var inte långt ifrån att jag satte mig ner och storbölade mitt i skogen.

Han har haft tonsillit i stort sett hela hans uppväxt, när han var dryga året så opererade dom äntligen bort tonsillerna på honom.
Sen dess han han vart jättebra, tills i somras då han blev jättekonstig.
Massa olika symptom, han hoppade på tre ben, kissade som en tjej, flämtade, sov mycket, ville inte dricka, ville inte gå (bara la sig platt fall på alla promenader) och massa annat.
Så under sommaren har han ätit penicillin i sammanlagt 44 dagar och vart hyffsat bra under medicineringen. Men så fort den har slutat så återkommer konstigheterna igen.

Nu har vi vart på Kållereds hund- och kattklinik hos veterinär Per Malmström.
Han är kanon !!
Det har tagits i stort sett alla prover som går att tas, röntgen, urinprov (det var fasiken inte lätt att jaga en liten kissnödig cairn för att få lite morgonurin. Korta snabba ben och massa päls så man inte ser lille snoppen. *pust*), blodprov, ultraljud mm mm..
Så imorgon (tisdag) ska provsvaren komma och veterinären ska ringa och underrätta mig.

Jag hoppas på att snart få se alla söta småvalpar ur den sista kullen.
Marianne och Lisbeth får sätta ett datum först bara.
Jag ska se och fundera över vad det blir för olika saker vi kommer att göra på valpdagen :)
Några förslag eller önskemål??

Jag får försvara detta något flummiga inlägg med att det är kväll och alla piller jag tar (nyligen opererad i axeln för 4e gången) gör mig snurrig och lite hmmm.. full.. typ ;)